Ellens Blogg

När jag hittar nya saker så kan jag oftast inte låta bli att lägga ut dem precis genast. Hittade ett sätt att göra "online-polls" på så nu måste jag ju lägga in en. Om det funkar.

Haha! Jag tror jag klarade det!

Anni försökte förgäves lära mig den så kallade Purésången på gitarr. Okej då, Bourré, inte puré. Och bara en av stämmorna. Hon hade inte noter och visste inte exakt hur man skulle spela den och jag hade inte heller noter och visste inte heller hur man skulle spela den och visste till råga på allt inte ens hur det skulle låta! Men det var ganska trevligt och hon påstod att hon skulle ta hem noterna idag.

I skolan har vi inte haft en särskilt ansträngande dag. Första timmen läste vi högt friskrivningar och de tre återstående timmarna ägnade vi oss åt påskpyssel. Jag åstadkom en mycket misslyckad kyckling och en lite mindre misslyckad kanin.

Nu ska jag troligen virka lite på min Plupp. Mönstret är från Mia Bengtssons första bok Virka Amigurumi och heter Plipp och Plopp. Min blir förvånansvärt lik.


Så här ska de se ut. Skulle det här vara proffsigt gjort skulle det ju nu komma en bild på min halvfärdiga och det tänkte bli så men nu hittar jag inget av det jag behöver och allt bara strular så det får bli en annan dag.

Spelade biljard på unkan idag. Visserligen vann jag men det var väl det enda som var bra med det. Mitt motstånd var inte så hårt.

Om vi ska summera andra händelser idag utgående från matematik så:
Metron+(Ellen+väskax2+gitarr+extra jacka) = Väldigt, väldigt klumpigt. Please do not try this at home.

Tänk att det är fredag redan imorgon och att det blir april på söndag. Det är helt otroligt ju! Eller kanske är just det ganska troligt. Även om vi inte brukar gå efter normerna, här i vår familj anses Jultomten väldigt oförutsägbar och därför aningen skrämmande.

Höll just på att i misstag radera hela inlägget. Kanske ska publicera nu så att det inte sker flera missöden.

Var jag på stallet
Vann jag makaronibokburktävlingen (man skulle gissa hur många makaroner det fanns i en burk, 598, jag gissade 578)
Hade vi scouter
Hade jag en allmänt dålig dag fastän den borde varit bra
Red jag en underbar häst
Åt jag lite chokladkaka och 5 portioner pasta till middag
Hann jag inte blogga!

På eftermiddagen alltså. Insåg nu att jag ju hade bloggat på morgonen så det var inte så dåligt läge som jag trodde. Snart blir det förresten dåligt läge med min buss här och jag måste bli hemma och blogga hela dagen så nu ska jag gå.

Pappa går omkring och viftar med sina braiga böcker. Just var det något om det onda och det goda och framtiden och bin som var som klockor och människor och urverk eller något i den stilen. Den var jättebra sa han.

Själv har jag städat rummet (!) och Albert konstaterar att han har märkt att Tiimari alltid går ner på börsen. Och jag funderar på att äta en smörgås men jag tror inte jag hinner. Faktiskt. För bussen går om 20 minuter. Men då kanske jag hinner ändå. Saken är att jag kanske inte är sugen. För jag åt ju gröt jättenyligen.

Att inte ha musiklabb. Även om det ibland är ganska kul. Så är det skönt att sitta i soffan med en dator framför brasan hela kvällen. Och tugga tuggummi. Jag har nämligen blivit beroende av xylitol-tuggummi. Nästan beroende. Snart blir jag väl. Och får träningsvärk i käkmuskulaturen. Om det ens finns något sånt.

Jag har tagit ur fodret ur min jacka
Vi har börjat ta ut lag till stafettkarnevalen
Gräset kommer fram
Alla drabbas av den allvarliga hoppa-hopprep-sjukan
Man kan cykla
Kompisarna börjar använda converse
Jag börjar räkna skoldagarna fram till sommarlovet (för många) (fast ganska få)

Det var ganska nervöst på matchen. I slutet var det jättejättejättejämnt. Typ 25-25, gjorde ena laget ett mål så gjorde det andra ett i nästa anfall. Som tur var vann HIFK ändå, vårt lag. Jag har egentligen inte så mycket erfarenhet av att se på handboll så jag kan inte komma med en lång analys. Skönt för er va?

Jag och Anni spelar gitarr tillsammans. Hon spelar avancerade stämmor och jag spelar 6-åringarnas melodi. Och vi gör ungefär lika mycket fel båda två.

-sura miner. Nej, glada miner. Men solen skiner - sura miner är en "Eva & Adam bok". Som vi har hemma.

Någon undrade vem Författar-Lisa är och det är ju en ganska bra fråga, Författar-Lisa är Lisa Bjärbo, hon som skrivit boken Det Är Så Logiskt Alla Fattar Utom Du, som jag läste för ett tag sedan, och dessutom skrev ett jättelångt inlägg om. Dessutom har hon typ jättenyligen (12 mars) gett ut en ny bok, Allt Jag Säger Är Sant, som jag inte ännu har läst, men tänker attackera så fort jag ser den, ett inlägg om den här.

Ikväll väntar handisträningar, efter det åker vi och ser damernas kvartsfinal (eller något i den stilen) mot BK-46. Så om ni har tur, så kanske ni får se en bild av en handismatch ikväll. Men ni ska nog ha ganska bra tur för att få det tror jag.

Jag har haft samma rubrik tidigare tror jag. Hur tråkig får man vara?

Så skapade denna någon en egen webbsida. Bara för skojs skull. Som ett litet experiment. Och lite för att det såg så kul ut när en av hennes bästa kompisar hade en. Så den heter ellensvarld.weebly.com och har man inget bättre för sig kan man ju alltid slinka in.

Eller hur. Men apbraigt är i alla fall ett fint ord. Apbraigt och KÅL. Bästa orden just nu. KÅL leder serien. Och ja, man måste skriva det med versaler. Effekten uteblir annars.

Om vi ska återgå till lite mer allvarliga ämnen så la jag upp min text på Google docs så om allt funkar som ni ska så borde ni hitta den här. Om någon motförmodan har lust att läsa den. Vill ni ha fakta om den i siffror så kan jag säg att den består av:
1780 ord
7842 tecken
1774 mellanslag
32 stycken
3 sidor
133 rader

Men nu, surprise, surprise, ska vi äta middag.

(awesom rubrik. verkligen)

Vi förlorade. Igen. Min stora fråga är hur vi kan lyckas. Kanske att vi är för dåliga. 10-13 i alla fall. Och jag släppte bara in fyra av målen. Fastän det innan matchen kändes som att jag skulle typ kasta in bollen i eget mål för det gick så dåligt på uppvärmningen och igår på träningen. I och för sig så kom det typ sex skott på mål under hela min halvlek. Förutom några som åkte förbi ganska rejält men de räknas inte.

Jag har skrivit klart en fan-fiction grej till skolan, på den där boken jag läste för ett tag sedan. Den som folk håller för öronen när jag försöker berätta om. Okej, riktigt så illa är det väl inte. Men det är väldigt nära. Jag funderar på att skicka den till den där författaren men jag vet inte om jag vågar. Nån gång ska jag göra det. Men kanske inte nu. Jag måste ändra slutet lite tror jag. Sen när den är perfekt får ni också se den. Det händer inget i den. Absolut inget har jag kommit på. Eller jo det händer. Men man blir inte alls så där löjligt besatt av att veta slutet. Som man blir om det är bra. men jag har väl några år kvar.

I handiskläder och klockan är halvnio. Idag, match i Kyrkslätt.

Det här med sommartid är en dålig idé, bara så ni vet. När jag skulle sätta på väckarklockan igår kväll var jag helt ute. Enklast skulle vara om hela världen hade samma tid, alltid.

Nu ska jag äta frukost, annars blir det bråttom.

I feel stolt som en tupp. Det tog en och en halv timme. Syns det inte så ladda sidan på nytt, folk påstår att det finns en reloadknapp i alla webbläsare. Påstår. Jag har inte en aning.

Ett krav, ni måste låtsas att ni inte hatar den nya designen och att ni förstår att det tog lång tid. Fast i och för sig tog det inte mer än en halvtimme att göra den här som jag har nu, men jag gjorde en annan först som jag sen inte gillade. Så då ändrade jag allt.

Visserligen är den väldigt vanlig men jag tycker nästan det är bättre än en miljon hemska finesser. Fast det skulle ju ha varit snyggare med en egen header men det hade inte lust att funka idag.

Är ensam hemma, annars hade jag inte gjort det, ska nu spela lite piano tror jag. Eller fortsätta min karriär som slösurfare.

Det är också en sång. Vet bara inte vilken. Kanske nåt av Parken. Eller Håkan Hellström. En mansröst sjunger i alla fall. Och sen går det nåt om sorger som brunnit ut eller något i den stilen. Troligtvis inte sorger.

Kolla bara, jag kommer ju.
Wilma och jag rockar loss till diverse melodifestivallåtar och har det ganska trevligt. Förutom när vi fuskar i vår lilla deal. Dealen: på youtube kommer det ju alltid förslag efteråt. Jag och Wilma kör på slumpen så vi bestämmer vilken av rutorna vi tar, oavsett vilken sång det är. Men då kan man ju kolla innan i listan bredvid och sedan säga vilken ruta man tar. Så då uppstår det lite diskussion. Men annars är allt bra.

Jag höll på att svettas ihjäl därute och konstaterade just att yllelångkalsongperioden kanske börjar vara över. Snart kommer Anni och hämtar nycklar härifrån och jag ska till handisen.

Dagens ord: KÅL

Våren. Jajamensan. Visserligen tror jag att jag i höstas sa att det nog var min favoritårstid men man behöver väl lite förändring emellanåt. Nu när det verkligen blir vår ska jag nog ta tag i saken och göra färgskalan på min blogg lite mindre ryslig. Men jag behöver tid för det så det kan hända att det dröjer innan det blir av. Som med mycket annat jag gör/ska göra/borde göra.

Jag har lyckats med ett till av världens mest pinsamma kollektivtrafiksmisstag. Det första var när jag tänkte ta spåran åt fel håll i tisdags. Det andra är idag. Vi (jag, Wilma och Lisa) kom rusande upp till bussplattformarna på Hertonäs metrostation. 86:an ska gå 17.14. Vi hade tänkt hinna till den men inser att klockan redan är 17.15 och att den antagligen redan gått eftersom den inte syns. Alltså tar vi 85:an istället, fastän jag måste gå en bit, vi vill ju inte vänta 15 minuter på 86:an. Vi stiger in i 85:an, allt är frid och fröjd och vi sätter oss ner. Tills vi tittar bakåt och ser att 86:an tydligen var försenad och stod bakom oss. Efter en stunds funderanden stiger vi ur 85:an och går till 86:an.

Jag skulle behöva en frivillig. Ja, du där, bra, kom hit. Nu får du i uppgift att berätta "fakta om naturkatastrofer i området kring Filippinerna. Lista några av dem nedan, Nämn typ, datum och antal skadade/döda:" Ja, så står det i mina geografipapper. Efter uppgiften kommer sju rader dit jag förväntas hitta på ett trovärdigt svar. Snart gör jag som i Rappakalja och hittar på riktigt på det. Jag kan döpa dem till något fin och skriva att ingen dog eller skadades eftersom Filippinerna har ett så väl utvecklat skydd.

Nä, musiklabbet tog inte fyra timmar, men hela projektet, fram och tillbaka tog ganska exakt fyra timmar. Metron har tekniska problem. Alltså stod jag och väntade på den i femton minuter, ringde pappa, träffade pappa i Kronohagen (efter att nästan ha tagit 3:an åt fel håll och sen dessutom hållit på att glömma att stiga av, stod vid dörren och funderade över varför jag stod så mitt i och alla andra behövde gå runt mig innan jag insåg att det var min hållplats), satt en stund med på hans jobbmiddag (bara kaffet), hittade nästan inte 16:s hållplats, gjorde en fin spurt till 86:an och uppenbarade sig hemma.

Mycket intressant fakta. Har tyvärr total blackout och ingen inspiration överhuvudtaget. Sånt händer. Gick via biblioteket med Albert på vägen hem så på min läslista ligger nu, Skunk av Sheba Karim, Jag finns av Maja-Maria Henriksson, Istället för att bara skrika av Elin Nilsson, Skjut Apelsinen av Mikael Niemi, I det här trädet av Katarina Kieri och Per Nilsson och Det fattas en tärning av Johanna Thydell. Av dem har jag bara läst I det här trädet tidigare och jag minns inte alls vad som händer för dens omslag liknar så mycket boken Bara kärlek kan krossa ditt hjärtas omslag. Men den har jag inte läst. Så egentligen vet jag inte varför jag blandar men så är det. Håller för tillfället på med Skunk. Konstig titel, men bortsett från det är den ganska bra.

Eller Makimba eller makiba, mikaba, mikamamba, nåt sånt. Vårt land. Vi fick i uppgift att skapa ett land på livsåskådningen. Så smarta som vi är, bestämde vi först och främst vad landets motsvarighet till K-market skulle heta. Efter det vem som skulle vara chef där. Sen president (jag) och statsminister. Som dessvärre genast blev avsatt på grund av bisarra åsikter om droger.

Jepp, very mysigt. Väldigt synd dock att det är måndag imorgon. Eller nej! Några av mina kompisar var ju på disco i fredags så jag kanske får höra nåt hett skvaller. Nä nu skämtade jag lite med det där hett skvaller. Men hur det var ska jag i alla fall banne mig ta reda på. Och satsa på att bli sjuk eller gå upp i rök till på tisdag för vi har grammatikprov och jag vet ingenting om adverb. Nästan.

Dessutom är jag nu väldigt på hugget efter alla de som inte läst min blogg de senaste tre dagarna. Jag har haft hälften så lite besökare som vanligt. Kanske skrivit hälften så bra också men som i en av Säkerts sånger, "... jag skyller på dig" (Stetoskop, nr 7 på första skivan, den har snurrat i mitt huvud nästan hela dagen, när man står i liften fastnar sånger ganska bra i huvudet).

Har förresten tagit några bilder men man kan säga att det inte blev så bra. Typ helt vit bakgrund (molnig himmel) och så en liten, liten svart (motljus) sittliftsstol som just åker ur bilden. Eller motsvarande. Jag har dessutom så mycket träningsverk i vaderna att jag inte orkar hämta kamerasladden.

Nu ska jag gå och lägga mig. (Översättning till normala människor: Om kanske en timme kan det hända att jag börjar vara klar för att gå och lägga mig)

Jag kanske är stark i armarna men benen behöver nog lite träning till. Jag är helt totalt slut. Och hungrig och trött. Annars har det varit rätt kul. Inte jättebra väder kanske. Totaldimmigt. Och lite duggregn och plusgrader. Men kul. Jag har nu bara inte så mycket att komma med. Orkade inte ta några bilder så det finns inte sådana heller. Nu ska jag satsa på det lite mer sociala livet. Som hon sa på bloggen onekligen.blogspot.com så blir det sociala livet allt mer lidande desto mer man ägnar sig åt sociala medier. Och tvärtom.

Jag har legat precis hela morgonen och lyssnat på en klocka som tickar men inte kunnat hitta den. Det finns inget som stör mig lika mycket. Sen steg jag upp och insåg att klockan inte ens var åtta. Så jag hade väl inte direkt försovit mig. Eller jo kanske, om vi skulle starta nio. Då hade jag. Men varken mamma eller pappa är vakna ännu så vi får väl se hur det blir med det. Nu skulle det kanske vara taktiskt att hjälpa till med frukosten. Tror jag. Det beror kanske lite på vad man har för taktik. Tiktak. Roligt ord. Vill ni veta en sak om min bok? Nej, dum fråga, jag vet att ingen orkar höra nåt om den mera men jag läste den pånytt idag och den är fortfarande lika bra. Fast den är inte riktigt lika gripnade när man vet vad som händer. Men förvånansvärt bra.

Oj förlåt, men Vi lyssnade på en sång som hette back down south på musiken i skolan. Och nu är vi ju i Jyväskylä och det är ju norrut. Vi körde bara nästan fel. Jag lyckades hitta avtaget i tid. Känner mig duktig. Fast det gör jag ju typ oavsett vad jag gör... Skriver på en iPad så om det är lite intressant stavning på nåt så skyll på det. Ska gå och lägga mig nu. Imorgon start härifrån nio och jag är alldeles fnissigt trött.

... and I´m gonna get stronger now.

Nä knappast. Jag ska till Jyväskylä. Skidsemester. Ganska måttligt entusiastisk. Annars är här trevligt. Än så länge. Snart börjar det akuta packningskaoset, Anni har redan ringt och försökt slippa undan det. Synd att jag inte har en sån möjlighet. Faktiskt.

Just nu drömmer jag om en ny kamera. Och får order om att logga ut. Plus lite allmän feedback om öppna väskor i hallen. Pappa hatar det.

Vadå då, den här bilden är tagen en måndag. På väg till handisen tror jag. Hittade den i datorn och konstaterade att so what att den är ganska skit med en ful bil mitt i, jag publicerar den ändå. Det är en typisk Ellenisk idé. Annars, nothing new.


Eller okej då, en ganska snygg bil, men mitt i min bild var den ful. Sådeså.

En helt vanlig torsdag.

Stiger upp alldeles onödigt tidigt och åker iväg till tyskan.
Missar metron tillbaka och i och med det nästan en hel lektion geografi.
Sitter och slappar och läser bok sista lektionen.
Åker upp till Tölö med Beckis och Rose.
In till Unkan, kort chockperiod (no questions).
Kira + typ Amanda och Marie släntrar in.
Äter nudlar.
Fnissar i nån soffa nånstans i en timme.
Pianolektion.
Diverse arrangemang med väskor och konserter och middag och whatever.
Bussen och metron hem med Anni.
Jag och Anni lagar misslyckad middag.
Mamma och Albert kommer hem.
Mamma och jag slåss.
Mamma och jag sluter, efter att vi ätit, fred.
Jag går och lägger mig efter en timmes kaotiskt velande och letande efter saker.

Dagen har gått efter temat "en-dag-i-tidsoptimistens-tecken". Jag har visserligen hunnit överallt. Med marginal och allt. Men det är ett under att jag inte brutit ihop på vägen.

På riktigt. En låt vars refräng går "I was born to be your sockerbagare". Det måste man ju falla för. Typ genast.

Det nya ordet för freak out. Mycket användbart. Speciellt när man behöver ord som rimmar på neljä. Till den där reklamsångens andra vers, á la Ellen och Wilma.

"Yksi, kaksi meille tuli faksi -och så min och Wilmas del- kolme, neljä titta nu ja seljä"
(Översättning, "Ett, två, vi fick ett fax, tre fyra titta nu jag seljä", kom dock ihåg att mina översättningar från svinska inte alltid är hundra procent korrekta.)

Annars hände det inte så mycket av värde. Vi målade djunglar i bildkonsten och den enda tanken jag hade i huvudet var att man lika bra skulle kunnat rita av klassen. För övrigt var det kul.

Har blivit en aning förälskad i himlen.

Vad jag hittade i en av mina byrålådor:
1 Nyckelring
1 Whiteboardtuschpenna
1 Klädhängare
10 Blyertspennor som hade gått av och inte gick att vässa
28 Blyertspennor som funkade
11 Kritor
23 Färgpennor
49 Tuschpennor
10 Suddgummin
5 Linjaler
1.5 Pennvässare
8 Textiltuschpennor
5 Penaler
Några ensamma spelkort
1 Grej som man gör runda cirklar med och som jag inte minns vad den heter
4 Kulspetspennor
1 Söndrig kylskåpsmagnet

Kanske borde städa lite oftare.

Jag har kommit fram till en sak. Jag har tre växlar. Växel 1, 2 och 35.

Mycket originell rubrik. Resten av bilderna, they´re comin´!













Alltså typiskt Ellen. Hur kan jag alltid lyckas med att ta likadana bilder? Alltid. Helt likadana.

Den första bilden är tagen i Saluhallen, resterande på Ugnsholmen.

Jag och Wilma spenderade eftermiddagen med sightseeing i Helsingfors. Målet var att få nya motiv att fota men jag måste ju säga att bilderna ser ut ungefär som de brukar. Ni får några smakprov nu men måste tyvärr rusa iväg till handisen sen.


Ganska tråkig bild egentligen. Men är man på sightseeing tar man bilder på statyer. Det är en regel.


Ålltså, är det typ ett ufo eller något som skickar ner sina strålar däruppe?

Hahahaha! Jag skrattar ihjäl mig av glädje snart. Det är av samma författare (Lisa Bjärbo) som den där boken jag prisade som en galning för ett tag sedan. Hitta länken här. Hoppas ni gör det. Det funkade inte riktigt som jag tänkt mig nämligen.

Känner mig jätteproffsig. Den ges ut den 12 mars. Och det är ju väldigt typ nu.

Här är trailern. Tyvärr tror jag bara inte att den här boken är så jättebra som den förra. Men man kan ju alltid hoppas. Min största önskan just nu (med en halv liter salt eller så) är att Lisa själv skulle dyka upp i dörren och vara bara "Hej! Jag tänkte du kanske ville ha min nya bok?".



Och jag måste säga att författarens blogg är väldigt, väldigt bra. Jag menar, det märks verkligen att det inte är en wannabe-modebloggare-i-tonåren som har skrivit den. Det är bra på riktigt. Bloggen hittar ni på onekligen.blogspot.com.

Rubriken säger allt.






Jag är lite lätt galen i skyltar som ni kanske har märkt tidigare. Nä kanske inte, men i alla fall. Jag älskar skyltar. Jag tror jag har en hel samling från förra sommaren.

Sitter och lyssnar på min lilla playlist.

Topp fem:
Fallskärm - Timbuktu
The Lions Roar - First Aid Kit
When We Were Winning - Broder Daniel
Some die young - Laleh
Rolling in the deep - Adele

Hela är 75 låtar, 4 timmar, den blir dessutom bara sämre och sämre neråt. Så där efter tre timmar är det ganska skit.

Eller vad det nu är. Nåt borde jag nog sätta i mun nu för jag är ganska hungrig. Har varit uppe förvånansvärt länge redan. Jag har en bestömd känsla av att jag som vanligt läste min analoga klocka fel och trodde att den var 8.40 när den troligtvis bara var 7.40. Förstod det för en stund sedan och sitter just nu och är chockad över att jag steg upp så tidigt. Alltid ska man göra någonting.
Hade egentligen tänkt se på dubbelliv på svtplay men internet var inte direkt suget på att ladda så snabbt idag så det får bli en annan gång.

Bästa uttrycket igår frmför tv:n: "Vänta! Kan ni inte stoppa melodifestivalen!" Anni insåg att hon satt på toaletten i samma stund som vi skulle få se resultatet. Dålig tajming.

Värsta upptäckten igår: ATT BJÖRN RANELID HAR SKÄGG! Inga alls bra.

Radikalaste åsikten: "Jag sätter inte Ranelid på min lista alls. Han är ju bara humor." Anni igen.

Coolast/töntigaste upptäckten: Jag skrev en lista med alla artister hur jag tyckte att det borde ha blivit. På den skrev jag bara förnamnen. När jag läste igenom fick jag ju nästan en chock. Hallå, alla hette typ David, Lisa, Ulrik, Sara och Björn. Ganska typiska svenska namn. Fast ingen av dem vann ju, det kanske var för att Sverige gillar coolare namn mer. I och för sig gillar jag namn som Sara och Lisa så jag dissar ingen.

MIN LISTA:
1. David Lindgren
2. Lisa Miskowsky
3. Danny
4. Loreen
5. Ulrik Munther
6. Molly Sandén
7. Dead by April
8. Björn Ranelid
9. Top Cats
10. Thorsten Flinck och Revolutionsorkestern

Men det är väldigt tajt däruppe och jag insåg nu att jag gillade Loreen mer än Danny. Tyvärr så hade vi en regel på att man inte fick ändra sig efter rösterna. Det är nog alldeles extremt tajt. För Lisas låt var egentligen bara helt okej men hon var cool som person. Och jag gillar inte David Lindgren men han hade "svängig" låt och jättemycket energi.

Egentligen. Nä, det blev rätt, men fel. För Loreen fick nog vinna. Men Lisa Miskovsky fick inte bli så där dåligt. Hon blev ju jättemycket sämre än en massa andra mycket bättre artister. Så jag bröt nästan ihop. Imorgon kan ni få en mer detaljerad beskrivning för enligt min tideräkning så är det mitt i natten nu. Och för en gångs skull har jag inget planerat program tills imorgon. Lite sorgligt. Godnatt!

En proffsig bloggare skulle blogga under sändning. Kontinuerligt. Kanske skaffa ett twitter-konto. Jag är kanske proffsig i vissa avseenden (hmm... vilka skulle det vara?) men inte på den här punkten. Jag är nämligen alltid så nervös när jag ser på det så jag klarar inte av att göra något. Pinsamt, jag vet, men så är det. Nu ska vi dessutom se det på ny TV så det blir extra spännande. Hoppas jag.

Hejar på:



Inte egentligen annat än att hon är cool annars. Vadå, hon har vart med i svenska snowboardlandslaget och spelar nu ishockey i typ Umeås A-lag. Då är man bra.

Hittade äntligen min kusin, Fannys, blogg. Det tog ett tag. Har alltid lyckats skriva fel och inte hittat den.

(Förlåt, hoppas det inte blev konstigt, internet är så långsamt så jag hann inte förhandsgranska)

... då skulle han kunna komma och diktera mitt bokprat åt mig."

Citatet var stulet av Albert. Och det var nog tänkt som ett skämt. Ganska kul tyckte jag egentligen. Men med min humor så tycker jag ju allt är kul. Speciellt idag. Jag har vart iväg och spelat handboll. 10.00 i Vik, med 99:or, 13.nånting i Myrbacka, 98:or. En halvtimme tid att andas här hemma emellan racen. Typexempel på planering á la Ellen. Men kul. Eller, efter första matchen hade jag helst bara legat i min säng och surat i några timmar. Det är glömt nu.

Hade egentligen tänkt ta med mig min kamera till matchen och åtminstone få nån dålig bild på min söndriga boll eller något men jag hade lämnat den på vid datorn så den var inte direkt in mood för att åka på handismatch. Tyvärr. Jag lyckas alltid med något sånt.

Det är att hålla tal. Trodde i alla fall Albert i ganska många år.

Ojoj. Jag hade konsert. Jag failade totalt. Eller lite i början men jag belv jättesur för jag måste börja om eftersom det var i andra takten. Och jag är jättesur på det. Men i alla fall. Skulle det ha varit någon annan skulle jag nog bara säga att jo, det var bra, det var ju bara pyttelite.

Ojojojoj. Jag tror jag kommer få lite träningsverk i magen. Vi skrattade lite på scouterna. Så här i efterhand vet jag inte varför. Förutom att det var jätteroligt. Det var typ att "Vad gör man med en yxa?" "Yxar förstås!" "Vad gör man med en kniv?" "Knivar!"

Det tog i alla fall en halvtimme för vår stackars ledare att förklara för oss vad en såg var för något. Med liten överdrift. Men förvånansvärt liten för att vara jag.

Nu kom jag på en sak. Det är onsdag idag! Alltså har jag också på något underlogt litet sätt hunnit rida här emellan. Smart som jag är så hade jag inte kameran med i dag heller. Alltså inga jättesuperfina hästbilder idag.

Imorgon har jag konsert. Tror jag. Och så ska jag försöka hinna till bibban i tölö och hitta en bättre finsk bok än min nuvarande, Okulus ja Yöihmiset. Den handlar om nån som går i fyran.

Det här blev troligtvis mitt hittills stökigaste inlägg men det kanske inte gör något. Eller så gör det, men då får ni sluta läsa här.

Jättesnygga. Farmor har gjort dem, hon har varit väldigt produktiv på sistone.



Jag tänkte ta en bild då jag hade på mig dem, men jag insåg att jag hade mina älskade röda byxor på mig. Till och med jag insåg att de inte skulle passa ihop överhuvudtaget.

Förresten så satt jag och åt frukost här nyligen. Kollade på klockan och fick nära på en chock. Bussen går om femton minuter!
Eller så inte. Insåg att jag var en timme för tidig. Jag fattar inte hur jag har stigit upp så här tidigt.

Eller hur. Albert skidar, jag klippte ihop och filmade. Tror jag måste öva lite innan det blir nån långfilm... :)

Utan att jag hade planerat det blev det dessutom något av en parodi på skidfilmer av mera proffesionellt slag.

Jag skulle ju ut och fota. Det gjorde jag. Dock var inte Albert medräknad i planen så efter en stund stod jag och filmade hans offpiståk med hans nya (begagnade) twin-tip slalomskidor. Fast jag ska försöka klippa ihop dem till en film. Så ni kan kanske få se den någon gång. Om ni är snälla. Nu i alla fall några bilder. Som ser ut som de alltid brukar göra.

Aztekernas stadsstater var det enligt min far. Jag ägnar mig ganska mycket åt dåliga skämt just nu. En av Annis kompisar kom på en som var ungefär på samma nivå.

"Jag vill ha en trätallrik. Den ska vara väldigt tallrik." Alltså tall-rik. Rik på tall.

Jag har inget musiklabb idag för min lärare är sjuk så jag tänkte faktiskt gå ut och fota lite. Ganska förvånande måste jag säga men det är ju så fint väder. Nu lät jag som en tant på 83. Även om det faktiskt är ganska fint väder. Om jag går ut och inget arm kraschar på vägen (en i vår klass bröt kanske nästan armen idag. han skulle åka och röntga) så får ni bilderna sen. Åtminstone de som blir bra.

Och om någon råkar veta hurdana aztekernas stadsstater egentligen var så kan ni ju säga. För jag har i läxa att ta reda på.

(världens minst lockande rubrik)

Jag orkar inte skriva något viktigare så jag måste bara påpeka hur lik den här låten är Håkan Hellströms låtar. Jag lovar att han lyssnar på det. Tyvärr har jag ingen bra låt att jämföra med men jag lovar. Det är så likt.

... (jakande beslut)

Ligga i soffan och njuta av det fina vädret samtidigt som jag tittar på målgången i Vasaloppet.

Dissa inte. Jag har redan skidat 30.5 kilometer. Alldeles tillräckligt enligt mig. Fastän Anni nu ifrågasätter om 3.18 är tillräckligt att vara ute på en helg. Men det är det. Jag har liksom bestämt det. Och när jag bestämmer något, då är det så det blir. Punkt.

Nä, nu har jag inget mer att komma med. Jag har redan missat jättemånga skidare. :)

INTE! Jag förstår inte egentligen hur jag klarade det. Att ta mig hemifrån till Esbo. Med buss. Själv. Utan att någonsin tidigare åkt dit med buss. Men det gick hur bra som helst och fastän jag väntade på bussen i femton minuter hade jag inte tråkigt. Det fanns nämligen en Applebutik precis där och i såna kan man testa på ipads.

Imorgon ska jag skida überlångt så jag ska nog gå och lägga mig nu.

Här bredvis finns det små reklamer för andras bloggar. Idag var rubrikerna Spring och Miss Cupcakes. Första tanken som då uppenbarar sig i mitt huvud är "Spring? Vart ska man nu springa?". Andra tanken är "Va? Vadå saknar cupcakes? Där är ju en massa på bilden!". Jag känner mig alldeles otroligt smart.

Är ensam hemma och lyssnar på diskmaskinen. Alla andra är och åker slalom men jag var inte sugen på det så jag satsade på att bli hemma istället. Beckis och Wilma borde komma snart. Tyvärr inte Rose. Men hon hade en ganska bra anledning måste jag säga. Hennes pappa skulle nämligen gifta sig. Det dög hos mig.

Mamma gav mig egentligen order om att städa och jag har suttit en stund här nu och tänkt göra det. Enligt henne borde mitt rum, köket och hallen vara städade när de kommer. Hallen och köket är väl i helt okej skick. Mitt rum ska vi inte prata om.

Jag vet inte vem som egentligen skulle vara intresserad av det här. Men jag är nu som jag är och lägger ut det ändå. Tyvärr går det inte att bädda in filmen på mötet men det skulle kanske annars också bli lite stort. Länken är i alla fall här. Jag tror att jag pratade nånstans på 2.59.30 eller något liknande. Och så fanns jag med i ganska närbild vid typ 2.54.15. Intressant eller hur.

Annars så har jag inte gjort så mycket. Eller jo. Varit hos Wilma och på handisträningar. Och känt mig snäll. Jag vet inte alls hur det kom sig att jag kände mig så snäll men så var det. Och ätit fyra tortillan. Då sa pappa att jag nog var mobbad för han fick hem nån kiva-skola handbok för föräldrar idag av Albert och där står det att barnet kanske är mobbat om det kommer hem och är jättehungrigt. Och det stämmer ju på mig. Efter det stod det dock inom parentes att barnet inte vågat äta av skolmaten. Så är det ju inte.

Nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Inte krascha datorn på samma sätt som igår i alla fall. Det hände något ganska coolt och allt blev jättestort. Men sen måste vi starta om den.

Och som ni märker så har jag inte nu heller en massa snygga bilder. Det är tyvärr för att jag inte har haft något att fotografera. När jag har haft så har kameran varit nån annanstans.

Jag hade inte fattat att de måste sitta på så långa möten, helt tysta, utan paus i två och en halv timme. Nu vet jag. Jag var en period så uttråkad att jag funderade på att läsa en bok om Helsingfors budget 2012 och Helsingfors ekonomiplan 2012-2014. Men jag gjorde det trots allt inte.

Jga har alltså varit på Överborgmästarens Elevkårsdagar (världens längsta och tråkigaste artikel på finska om det här) som någon smart (eller inte så smart) har valt att kalla det. Vi satt i fullmäktigesalen och behandlade ärenden gällande elever tillsammans med biträdande stadsdirektör och sedan någon annan som jag inte minns. Han hade ful frisyr.

Första tjugo minuterna var intressanta. Sen övergick jag till att vara sur på att alla bara pratade finska och att det inte fanns någon ordentlig översättare till svenska fastän kanske en tredjedel av eleverna var från svenskspråkiga skolor. Efter det insåg jag att jag var hungrig och fick jättekallt. Plus att jag hela tiden störde mig på att det inte fanns någon klocka och att jag hade lämnat min egen hemma i garderoben på grund av ett mindre sammanbrott igår. När jag kom tillbaka efter lunchen insåg jag visserligen att det fanns en klocka rakt framför ögonen på mig. Men det var liksom lite sent då.

Nu ska jag snart till Wilma och för tillfället beklagar jag mig över att en sak inte har kommit ut ännu. Hela grejen filmades nämligen och jag är lite nyfiken på att få se mig själv ... Kan länka till det när jag hittar det. Jaja, nu ska jag slita mig från den här mycket intressanta maskinen och hitta mina träningssaker.

Egentligen lovade jag att gå och lägga mig genast nu. Men så såg jag en cool grej. Och jag kunde ju inte låta bli ...

MEN DET FUNKADE INTE!! Nytt försök.

På riktigt. Det funkade inte nu heller. Jag som hade en sån cool upptäckt att dela med mig av. Det var jättecoolt ska jag säga. Min statistik var varannan dag i fem dagars tid samma. Alltså, det var liksom 20, 15, 20, 15, 20. Kan inte några till kolla ikväll så blir det perfekt! Snälla?

Fast vänta. De som ser det här behöver jag ju inte övertala. Känner mig smart. Godnatt!

Egentligen skulle ni alltså ha fått en bild men ni fick inte. Tyvärr. Det var inte mitt fel i alla fall. Ingenting är nånsin mitt fel. :)

Jag har läst klart hela universums klart bästa bok. Fast det känns lite som att jag sviker min förra favorit, Det händer nu av Sofia Nordin, så jag måste väl säga att den också är ganska bra.
Den bok jag läste nu heter i alla fall Det är så logiskt alla fattar utom du och är skriven av Lisa Bjärbo. Ni hör ju bara på namnet att den måste vara underbar. Det är nämligen en textrad snodd ur Säkerts låt Någon gång måste du bli själv. Se på 0.53 i första videon nedan. Dessutom har Petter en låt med just den textraden som refräng, se genast i början på andra videon.
Visserligen var boken egentligen klassifierad i kategorin totalt-patetiska-kärleksromaner-som-det-egentligen-är-så-lågt-att-digga-att-ni-inte-förstår-det. Men jag insåg för ett tag sedan att:
1. Alla böcker typ är sådana, alla handlar ju ändå om samma sak.
2. Jag gillar såna böcker. Det är liksom kärlek vid första ögonkastet.
Allt är liksom helt perfekt. En tjej och en kille. De har varit bästisar sedan lekis. Alltid kunnat prata med varandra om allt. Minus det att killen är kär i tjejen. Sen fyra år tillbaka. Men det vet inte tjejen. Och hon är egentligen kär i en annan. Sen kommer några scener som är så pinsamma att man bara vill sjunka genom marken fastän man inte ens är med i boken. Sen snackar de inte med varandra på några månader. Tjejen inser passligt till att killen hittar en annan tjej att hon nog egentligen är kär i honom också. Tjejen blir desperat och deprimerad och allt det där men sen inser killen hur mycket han egentligen älskar henne och de lever lyckliga i alla sina dar. Typ.

Nu tänker ni att jag råkade berätta hur den slutar men alla böcker i kategorin (se ovan) så slutar ju så. Så det gör inget.

Läs den i alla fall. Och om ni inte gillar den så dissa den inte alldeles för mycket inför mig för då kommer jag troligtvis att bryta ihop.