Ellens Blogg

Hejsan! Det där med skalbagge vet jag inte. Nån kallade mig så i skolan när jag inte ville bli brutalt fångad av skolans värsta maffia. En överdrift. Exakt så där var det inte. Men skalbagge blev jag.

Idag har varit en ganska lång dag, jag har hunnit vara både i stallet och på scouterna. Men inte särskilt onödigt mycket hemma. Om man formulerar det så alltså. Det betyder att jag nu måste plugga till ett prov jag har i morgon. Om Australien. Men det är bara tre sidor vi behöver läsa plus kartkunskap så jag tror jag klarar det. Så länge det inte kommer något så där som i förra geografiprovet där man skulle veta vad den stora gravsänkan som går igenom Afrika hette. Great Rift Valley. Det hade vi inte lärt oss. Eller så befann jag mig i nån annan värld just då.

Pappa sa att min enda räddning är att jag bloggar för annars skulle han ta datorn. Oj, nu blev han arg. Hejdå. Och jag är lite sur på mig själv för att jag glömde kameran hemma när jag for till stallet.

Jag funderade lite på en sak. Nämligen, hur kommer det sig att vi, i ett av våra två badrum, har tolv tandborstar. Vi är ju som bekant bara fem personer i familjen. Varav två har ett annat badrum. Och till min egen, och kanske er också, stora förvåning, så är bara en av dem min.  Är det så hos alla eller är det bara vi som lyckas?


Och jo, jag är nog helt frisk. Inte mer korkad än vanligt åtminstone.

Kolla vad coolt!

Det har gått så där upp och ner hur länge som helst. Det gör det fortfarande förresten.

Och vet inte vad jag ska säga. Men jag brukar ju alltid komma på något.

Vi hade varken ringette eller skidåkning idag. Istället promenerade resten av klassen runt Hertonäs Gård (typ) och jag pusslade ihop en Power-Point-presentation om vår ansökan om pengar för teaterworkshops i skolan som vi ska framföra för Överborgmästanren eller Biträdande Stadsdirektören på fredag. Tillsammans med resten av Helsingfors-eleverna tror jag. I alla fall så ska det ta högst en minut. Vårt går på kanske femtiofem sekunder. Så om vi harklar oss en gång för mycket så kraschar hela vår magiskt braiga plan.

Nu hände någonting. Jag tryckte på musen lite i misstag och allting blev understreckat med rött. Hoppsan. Nä, nu ska jag laga middag. Sa pappa. han har nån slags plan om att jag och Anni ska laga köttfärssås tillsammans.

Nä. Bara Ellen som läser läxorna. På vardagsrumsgolvet. Ett mycket bra ställe att läsa läxor på måste jag säga. Rekommenderas starkt. Men om ni trodde det, så allt är inte tills imorgon. Det är hela veckans. Även om allt inte är med. För jag tror (hoppas) att jag har gjort moddan/svenskan och att jag har boken i skolan för jag hittade inte den.

De enda dagar jag glömmer bort att blogga så har jag jättemånga fler besökare än annars. Ganska typiskt. Men glömma bort är väl kanske lite fel. Jag struntade i det. Eller prioriterade annat.
Nu har jag i alla fall varit och tränat och insett att jag åtminstone än så länge är förvånansvärt o-slut. Jag är jätteöverraskad! Fast jag kraschar väl ihop snart.

Nu mat. Jag dör svältdöden snart.

Men väldigt lite. Nu har jag ändå varit i bastun. Inte för att det kanske piggar upp så mycket. Men så där i princip så finns det säkert någon som tycker så. Hittade en bild i min kamera. Eller flera, men en som jag hade lust att publicera. Fast den visade sig vara lite suddig.


Det kallas urban skidtur.

Lite trött är jag nog. Jag tror jag andades in lite saft just.

Det var mamma som tog bilden, så om den kommer upp på hennes blogg också så är det inte en stöld. Och så behöver ni inte ge äran för ett snyggt foto till mig.

Jämför med gårdagens, 23 minuter på skidor. Knappt 28 kilometer. Från Gamlas till Hästnässund. Jag tror att jag hade några bilder men jag är så slut så jag orkar inte börja fixa. Dessutom håller den här datorn på med något för fullt nu så den orkar inte riktigt med mina påhitt av olika karaktär. Hoppas att jag snabbt får mera mat. Dessutom lovade någon att jag skulle få se på ponnyakuten. Så nu kan jag göra det riktigt med tillstånd. Jag brukar visserligen få göra det annars också men det är alltid något annat som borde göras istället.


Vår fina rutt. Tacka mski - Latukarttapalvelu för den fina kartan och rutten.

Jag har gjort bort mig igen. Jag råkade lova att vara lycklig ett helt år. Egentligen är det Sveriges fel. För de har ett program som melodifestivalen och så råkade de ha bra smak också. Så att de röstade Lisa Miskovsky till final. Jag trodde inte hon skulle gå till final och så råkade jag lova att jag skulle hoppa i taket och vara lycklig ett helt år om hon vann. Ojoj Ellen.

Om ni undrar varför jag hejade så mycket på henne så kan jag bara säga att om nån är singer-songwriter från Norrland, varit med i svenska snowboardlandslaget och nuförtiden spelar ishockey i ett A-lag nånstans som jag inte minns var så då måste man bara älska det. Punkt.

Min tysta lugna morgon för mig själv misslyckades när jag insåg att datorn inte hade ström och att sladden var fast bakom en byrå. Det är nämligen väldigt svårt att flytta byråer så där tjugo centimeter utan att någon vaknar. Men innan det hade ingen hört mig.

Planen är att vi idag ska skida nästan tjugofem kilometer. Gissa vems idé? Jag kan ge en ledtråd, inte min.

Jag tror nog att jag får skida några kilometer med tanke på allt sött jag åt igår. Gårdagens efterrätt, här:

Chokladpudding, ganska god måste jag säga. Och jag lagade den nästan helt själv. Förutom när jag drabbades av tänk-om-det-börjar-koka-ångest. Då hjälpte pappa.

Födelsedagskaka. Vad ska jag säga? Mycket trevligt var det. Men jag är ganska mätt, vi körde "kakkubuffet" så man fick ta så mycket man orkade. Jag åt fyra bitar. Rekordet lär vara tjugotvå. Jag fattar inte hur man orkar.

Fram och tillbaka till den så kallade s(k)idvägen. Den var tyvärr inte uppåkt så jag fick spåra själv. Körde förbi fyra stackars pensionärer. Älskar att åka förbi folk!

Är ensam hemma. Resten är och skidar till typ Bisajärvi. Ligger någonstans var Sibbo, Kervo och Vanda möts. I tjotahejti alltså. Åtminstone med mina ögon.
Egentligen skulle jag ha åkt med men skall in till stan med mina gudföräldrar och äta födelsedagskaka. Ni behöver inte påminna mig om att jag fyllde år för en och en halv månad sedan. Jag är fullt medveten om det. Det är bara så att jag alltid har så mycket att göra.

Förresten, till vissas troligtvis enorma glädje, jag har läst ut Twilight. Ettan alltså. Min åsikt? Inte den sämsta bok jag läst men absolut inte den bästa. Om de första 200 sidorna skulle ha varit lika spännande som de sista 200 så kanske. Men med tanke på att boken blev gripande efter 270 sidor kanske så tycker jag att det var lite synd. Speciellt med tanke på att den hade 430 sidor sammanlagt. Folket har väl ändå sagt att de senare böckerna är bättre så jag kanske måste ge dem en chans. Jag vet inte.

Bilderna jag lovade. Ganska bra att jag lyckades hålla det jag lovade.












Ganska likadana bilder men jag måste säga att det är typ så här det ser ut överallt. I den kalla staden i norr. Ni vet Vasa? En liten by där någonstans uppåt.

Visst uppskattar ni verkligen min humor. Ingen fattade egentligen att det där skulle vara humor förräns jag sa det. Vill ni veta en annan vits? Jag har inte kommit på den själv men ändå.

Vilket fordon är mest religiöst?
HELIG-koptern förstås!

Vi skidade fram och tillbaka till vindkraftverket idag. Ganska trevligt faktiskt. Solen sken, det var bara några grader kallt och vindstilla. Tog några bilder men jag börjar inte ladda upp dem här. Gör det när jag kommer hem ikväll.

Nu har vi ätit lunch och åker om en timme. Alla är ganska trötta och Albert håller på med nån ramsa som han har hört, Håsch Påtipåmilå, skit i byttan o låke på. Och jag har träningsvärk i magen av att ha skrattat så mycket.

Vi är nog världens konstigaste, igår kväll när jag just gått och lagt mig kom farfar upp och sa att jag skulle komma ut på balkongen och se för remmarna vid farleden in till Vasklot blinkade alla i takt. Ganska coolt faktiskt.

Nu fick jag order om att komma och kolla något med våra skridskor så jag ska väl gå ner och göra det.

Jag hittade en bok i farmors och farfars bokhylla. Svenska Folktyper, från 1919. Jag kan berätta att det var ganska absurd läsning. Tabeller över hur många procent av befolkningen i de olika landskapen som hade en viss skallbredd och därav var mest korkade. Och dylikt. Plus jättemånga bilder på olika människor och så står det under varje bild, något i stil med "Lapp från Jukkasjärvi. Typisk finsk." eller bara "Blandtyp".
Inte att undra på att vissa människor har kvar lite fördomar. Man blev ju lärd så där. Och den där boken gavs ju ut bara 80 år innan jag blev född.

Annars så skidade vi åtta kilometer i morse. Nu ska vi äta mat och till fem far vi till Öjberget och åker slalom med mina kusiner. Makaronilåda faktiskt. Det var länge sedan man fick det annat än i skolan.

Nu kommer jag leva lycklig resten av livet. Jag upptäckte vårmänniskan, där i registret till ni vet vad ni som behöver veta. Jag är helt salig och skulle jag inga vara så här mätt så skulle jag troligtvis rusa omkring som en stucken gris.

Dessutom blev jag klar med mitt receptboksprojekt. Nio sidor. Ordnat efter sorts maträtt, typ Kött, Fisk, Dryck och Sallad, dessutom i bokstavsordning inom varje kategori. Känner mig ganska nöjd måste jag säga. Men tro inte att jag kommer göra det till allas receptsamlingar så där på beställning nu. Det krävs en del. Typ två dagars heltidsarbete. Och stor roskis.

Nu ska jag läsa klart min bok (Galna gatan 4 - Får Mann vara med?), mina egna böcker tog tyvärr slut. Jag listade ut hur den skulle sluta på typ tredje sidan. Men den är lite charmig.

Jag håller fortfarande på med mitt lilla receptsboksprojekt. Det är inte så litet kan jag säga. Men det går ganska bra. Nu har jag dock utvecklat det lite så jag lyssnar på musik samtidigt. Just nu, Vårens Första Dag av Laleh.

Oroa er ändå inte för att jag bara sitter inne. Vi var i Skogsberget imorse och skidade 6.4 kilometer. Ganska skönt. Och en lång del av spåret var helt flackt ute på ängar och dessutom alldeles otroligt bra glid. Så det var kul. Imorgon satsar vi på att testa spåren i Solf. Så har vi testat alla de närmaste.

Nu har det gått typ en halvtimme. Glömde bort att jag höll på och bloggade. Håller fortfarande på med recepten samtidigt som jag försöker lära farmor någonting om vad jag och mina kompisar egentligen lyssnar på. Det är ganska trevligt måste jag säga. Just nu, Rolling in the deep av Adele.

... att ni går och gräver i min farmors och farfars frys, så bli inte förvånade när ni hittar två frysburkar med en etikett som säger Fukushima (härdsmälta) (B) 2012. Det är bara en brasiliansk köttgryta. Som blev lite svart på grund av svarta bönor. Och därför kom att kallas fukushima-grytan. Allt är alltså helt logiskt. B står förresten för Black.

Annars idag har jag skrinnat lite, skidat fyra kilometer, läst ut en bok (Midnatt av Jaqueline Wilson) och listat en åtta sidor lång innehållsförteckning över vad som finns i min farmors receptpärm som hon har samlat recept i sedan stenåldern. Ungefär. Exakt. Fråga Albert och en typ som vi träffade på tåget så kan han förklara det där med ungefär exakt. Om ni är intresserade. Tillbaka till innehållsförteckingen. Nu håller jag på och skriver rent den på dator och listar alla rätter i rätt kategori. Typ, Ulla Winbladhs helstekta örtmarinerade lammrad i kategorin kött och Nils Emils lammgryta med karljohanssvamp i kategorin grytor. Det är väldigt intressant. Inte. Men jag är sån, att när jag väl har börjat med något så kan jag inte sluta. Alltså måste jag helt enkelt få det klart eller också lider jag av det resten av livet. Så nu är en och en halv sida färdigt renskrivet på datorn och jag räknar med att ha det klart innan jag åker hem på fredag.

Och snö. Egentligen. Fotade lite men insåg snabbt att alla bilder ser nästan likadana ut. Svårt dessutom att hitta nya vinklar och så när det är plusgrader och allt är helt blött. Plus att det har blåst och kommit upp massor av vatten på isen.







Mina nya vantar:


Dessutom har Johanna skaffat en blogg, johannaxelsson.weebly.com

Ja, så är det. Vi kom till farmor och farfar och det dröjde inte länge innan bandet var samlat. På repertoaren: Dansen på Sunnanö, Änglamark och Viva la Vida. Vi är väldigt mångsidiga.

Tågresan gick som den brukar. Alltså inte som planerat. Det är ju VR så tänk om det skulle vara som det ska. Vårt tåg som skulle gå från Helsingfors till Seinäjoki och där dela på sig i två, en del till till Uleåborg och en till Vasa var typ sönder eller något, det fanns i alla fall bara sex vagnar fastän vi var passagerare för tolv. Alltså bytte vi tåg i Tammerfors. Vi, jag och Albert, en fiol, två par skidor, en hockeyklubba, en ryggsäck, en handarbetskasse och tre väskor.

Det blev ändå positiv utveckling, det var förstås inte numrerade sittplatser och vi hamnade i första klass med mycket mera utrymme än i trånga pendolino. Och jag blev mycket starkare eftersom jag bar allt utom skidorna, hockeyklubban och fiolen från perrong två till perrong fem.

Nu skiner solen och farmor lagar pasta och till kvällen far vi troligtvis och åker skidor till Öjberget. Och Albert har redan spelat fiol. Utan att vi har behövat slåss om det.

Och mamma vet du, vi slogs bara lite om den där saften i tåget.

Vi har bakat fastlagsbullar idag. Jag har bakat fastlagsbullar (i Sverige, semlor) idag. Jag har tyvärr också vispar grädden. Tyvärr, för den är alldeles för löst vispad och det blev inte alls snyggt. Men gott. Åt dem för kanske en timme sedan och jag är fortfarande alldeles kräkfärdigt mätt.





Bilderna är förstås som de brukar. Ganska kassa.

Skall försöka hitta allt jag har glömt att packa ner. Eller inte hittat eller skjutit upp eller inte orkat leta. Ni vet ju hur jag är med att packa. Kan någon påminna mig om att ta med min pyjamas imorgon?

Läste den där tidningen ni vet och hittade en artikel med nitton tips om att skriva på internet.

1. Ge dina texter tydliga rubriker
Jag: Hmmm.... Kanske måste öva lite.

2. Börja med det viktigaste
Jag: Ööö...

3. Feta ord för att markera dem
Jag: Jaja.

4. Kursivera inte
Jag: Hoppsan.

5. Tänk igenom vad du vill uppnå
Jag: Finns här inget jag kan!?

6. Avsluta snyggt
Jag: Brukar jag göra det?

7. Skriv en tanke per stycke
Jag: Det tror jag att jag gör, nackdelen är den att jag har väldigt långa tankar.

8. Dela upp texten i kortare stycken
Jag: Se föregående.

9. På webben älskar vi punktlistor
Jag: JA! Jag också!

10. Använd faktarutor
Jag: Hallå, då skulle jag aldrig få ett inlägg publicerat för jag tror inte jag skulle klara av det.

11. Använd bara relevanta bilder
Jag: Det brukar ju inte finnas något bra med mina bilder förutom att de är relevanta.

12. Tänk igenom vad läsaren vill uppnå
Jag: Om läsaren verkligen vill uppnå någonting har han/hon hittat fel.

13. Var noggrann med språket
Jag: Det brukar jag faktiskt vara. Förutom att jag alltid skriver lite för snabbt.

14. Använd smileys med omdöme
Jag: Det gör jag också. :DDD

15. Försök hålla dig kort
Jag: Ojojojoj!

16. Dina besökare läser dig som ett F
Jag: Det där fattade ni ändå inte och jag orkar inte förklara.

17. Använd inte understrykningar
Jag: Jo, i länkar.

18. Snåla inte med mellanrubriker
Jag: Varför inte?

19. Skrik aldrig
Jag: VARFÖR INTE!?

(Alla tips ur tidningen Skriva, nr 2 Jan/Feb 2012)

Vi hade jättekul. Faktiskt. Fnissade ihjäl oss åt det mesta plus tog en halv miljon dåliga bilder. Nej, förlåt, jättebra bilder. Typ såna hära.




Min kamera var i flitig användning så jag vet inte riktigt vem som har tagit de här. Jag misstänker ändå starkt Wilma på den första och Beckis på den andra. Och ja, den första är en bild på ett ljus och den andra tror jag är mitt eget hår.


Vi satsade på att göra lite annorlunda än vanligt. Lite. Mest jag. Den där med röda kjolen gjorde jag och det är egentligen en kille och kjolen är en hårsnodd. Den där med röd tröja är enligt Beckis jag.

Hrmmm.... Jo. Inte kanske lika bra som sist. Eller, jag är helt slut. Plus att min tumme svider (jag lyckades liksom ganska proffsigt banka den rakt in i en kvist när jag skulle tälja tändved eller något ditåt på scouterna) och jag har lite ont i vristen (det bara kom). Och så är mitt hår lite missfärgat på ett ställe för min fina bula visade sig vara ett skrapsår. Så nu har jag lite blod i håret. Men det är inte så farligt! Fast jag borde nog gå i duschen och tvätta bort det. Annors också tvätta mig. Om man tänker att vi har haft träningar idag och att vi av 75 minuter spelade kanske 50. Och att jag inte har återgått till min normala kondition efter att ha varit förkyld alldeles för länge.

Men misstolka mig inte nu. Jag är egentligen på ganska bra humör. Lite trött kanske men det är ju bara att gå och lägga sig. Om man skulle orka. Tyvärr är jag en sådan som tycker att det är jättetråkigt att gå och lägga sig och alltså blir uppe alldeles för länge på kvällarna, i och med detta hatar jag också att stiga upp på morgonen och när jag sover alldeles för länge somnar jag inte nästa kväll heller.
Jag är alltså inne i en ond cirkel ...  Jag kanske måste be Gurgelmappo om råd. Tyvärr tror jag att han dels är snögud, dels har jag inte offrat tillräckligt många mössor till honom. Och att jag inte egentligen är en del av den religionen. Det är en religion som enbart finns i Lübeck. De som fattar poängen, fin ordvits va? Okej, kanske inte en ordvits men i alla fall en lek, så att folk helt och hållet missförstår och bara några andra små snälla knäppisar fattar. Det är min största hobby, i alla fall efter en som jag inte kan uttrycka mig så här i offentligheten om. Ni behöver inte oroa er, den är inte hemlig på riktigt, det är bara vår lilla humor, men jag kan ändå inte säga vad det är. Ni får leva i spänning ...

Nu fick jag en tidning om att skriva av pappa som kom hem från Sverige så jag måste nog läsa den och så kan jag komma tillbaka som proffs sedan.

Ojdå. Läs inte rubriken på det sättet. Läs den som att jag har bakat bröd. För jag insåg att jag gjorde det i onsdags utan att ens lägga upp en endaste bild.

Eftersom jag bakade är det Wilma som har tagit alla bilder. En stor applåd!


Brödet, just uttaget ur ugnen


Brödet, i degform


Brödet, i mjölform. Nä, men bilden var cool så jag bara måste ta med den.

Äntligen sportlov. Jag som tidigare under veckan tyckte att man ju egentligen inte skulle behöva ha sportlov riktigt ännu har nog fått ångra mina ord. Det ska nog bli ganska skönt måste jag säga. Dessutom behöver man inte gå omkring och fnissa av nervositet över betygen så mycket mera. Jag fick ju ändå helt okej ...

Har egentligen inte tid att blogga eftersom jag har tänkt dyka upp hos Wilma om en trettiofem minuter och innan det behöver fixa alla mina handissaker och öva lite piano.

Dyker kanske upp senare på eftermiddagen.

Här kommer i alla fall en totalt misslyckad bild på mina nästan lika misslyckade alla hjärtans dagkort. De som jag gjorde alltså, de jag fick var mycket snyggare.



Plus en video på sången jag har haft i mitt huvud prcis hela dagen men som egentligen inte ens är bra.

Nu är det bara så att jag inte kom på någon bättre rubrik och med tanke på att det var friluftsdag idag i skolan så kanske den inte var så dålig sen heller. Min friluftsdag var verkligen en friluftsdag. Inte en sportdag. Jag körde hela dan i söndagspromenadtakt och lyssnade på vissa klasskamrater som sjöng den av dem nykomponerade Kommunalvalssången. Plus några andra också, typ Ellen har ett stort blått hus.

Pappa meddelade just att jag egentligen inte fick använda hans dator nu för att den typ höll på att komprimera en fil eller något men jag tror jag struntar i det. Eller så går jag och lägger mej. Jag hade ju inte egentligen något att komma med.

I kväll har jag ägnat mig åt uttalanden med tema "politiker-som-inte-vill-uttala-sig-om-saken". Typ, " jag kan tyvärr inte ta ställning i den här frågan eftersom det inte hör till mitt ansvarsområde" eller "Den här frågan kan jag inte uttala mig om."

Alltså, vi har ett mysterium som måste lösas. Fast vi har en stark kandidat. Måste förhöra hen. Typ genast.

Annars så kan jag berätta att jag höll på att få en hjärtattack när jag såg det. Innan jag kom på att det faktiskt inte kunde vara den riktiga MM.

Eller något ditåt. Vi hittade på en massa nya ordklasser idag. Eller okej då, de där två. Gunterjektioner är min egen uppfinning, de är helt beroende av rumpeld eller krossande av vårmänniskor. Interstantiv kom Ville på och jag är inte säker på om det skrivs så där men det är i alla fall ett utropsord, men man utropar ett substantiv. Ett mycket vanligt fenomen alltså. Typ att ropa BIL! när man klämmer sitt finger i dörren.

Annars så har vi varit jättenormala idag. Gymnastiken kan kanske sammanfattas med "Jag kan tyvärr inte koncentrera mig på att skida nu, jag måste koncentrera mig på att mina fingrar inte ska falla av". Nä, vi hade inte så kallt men jag har nog aldrig tidigare varit så okoncentrerad på en lektion ...
Dessutom måste alla skida nerför en ganska brant backe utan spår med en liten eländig sten nästan mitt i, jag hade förstås turen att vara bland de första nere, det var nämligen ganska fint att se hur länge det tog för de andra att falla och på vilket sätt de gjorde det. Själv klarade jag backen men lyckades falla från stillastående när jag skulle demonstrera för Wilma hur man gör när man vallar skidor.

Om en knapp timme åker jag till musiklabbet och ska typ öva på att sjunga från noter. På dagens program står sånger med två toner, typ "do, do, re, re, do, re, do". Så det kanske jag klarar med nöd och näppe. Och så skulle vi gå igenom intervallerna tror jag.

Men nu ska jag gå igenom min bokhylla.

Allvarligt talat, skolan hade besök av världens läskigaste tandvårdare idag. Enligt Beckis uppfyllde hon alla krav på djävulska tandläkare och i och med detta uppfyllde hon också Beckis tandläkarfördomar. Bra med denna läskiga tandvårdare var att vi fick tuggummi.

Jag känner mig väldigt konstnärlig just nu. Jag har nämligen hela vänsterhands naglar fyllda med lite diverse färger så där lite fläckigt, efter målning av bara aningen krossade bläckfiskar idag i slöjden.

Har varit och spelat match idag, 98:orna, mot Dicken. Till FTM kan jag berätta att jag är djupt sårad eftersom mina höga tacklingsförväntningar inte uppfylldes. Till vanligt folk kan jag berätta att jag fick det att lossna lite efter att ha varit sjuk i en halv evighet.

Ska nu gå och lägga mig och gå i duschen och typ packa min väska och leta efter en av Annis väskor som jag måste stjäla tills imorgon. Vi kan ju typ slå vad om att jag inte kommer komma i säng förräns tio.

Hittade en bild som jag aldrig tror jag har publicerat. Tänkte att ni kanske kunde få se den. Inte för att det är nåt speciellt med den men den är lite mysig tycker jag.

Påminner kanske om sommar. Den är i alla fall tagen på Victoria Flower and Garden Show. Om den heter så. Och jag är inte säker. Albert tror att den är tagen i Melbourne Botanical Gardens. Men nånstans i den världsdelen i alla fall.

Var ute och fotade lite. Vad ska man säga? Inte jättebra foton kanske men helt okej.






Kanske borde flytta in dit?

Det är nånting jag är mycket bra på. Jag har ägnat hela morgonen åt att skriva av mitt veckoschema på ett snyggt sätt medans resten av familjen har städat. Okej då, jag snabbröjde väl lite i mitt rum imorse men annars så har jag inte gjort så mycket. Kollat mejlen typ fem gånger. Ojat mig över att det inte funkar att kommentera på Beckis blogg. Hittat positiva saker med nästa vecka. Konstaterat att jag borde klippa mina tånaglar. Ätit scones. Försökt förgäves få pappa att laga lunch till mig. Han sa att jag klarar av att koka pasta och sätta i gårdagens fisk själv.
Mitt jättesnygga schema. Alla som ägnar sin fritid åt att spionera på mig har nu full koll över vad jag gör när.


När jag nu ändå höll på kunde jag ju inte låta bli att lägga upp den här fastän den är tagen för typ en månad sedan och inte ens är särskilt bra. Men jag kan säga att läget är oförändrat. Det ser likadant ut nu också. Förutom att buskarna inte syns lika bra för all snön.

Jag och pappa gjorde en deal. Vi lagar lunch tillsammans.

Har just varit och spelat med 98:orna. Mot serieledarna. 4-20. Najss!

Sitter just nu och äter upp den mat som egentligen var Annis och Alberts. Påstår de alltså. Men de stack och skrinnade till Finnträsket och mamma och pappa är och skidar. Så jag är ensam hemma och lyssnar på musik på alldeles för hög volym (spelas just nu: Vårens Första Dag - Laleh). Och surfar. Det är mitt vanliga "ensam-hemma-program". Inte så mycket annat.

På måndag match igen. I Brunakärr. Imorgon skulle jag nog göra nåt med Wilma. Sen bara den aningen hemska veckan kvar och så sportlov. Äntligen! Tror jag behöver det ...

Det har varit lite dåligt med uppdateringen skulle ett proffs säga. Jag säger att jag inte har hunnit. För det har jag faktiskt inte. Och nu går min buss om 18 minuter och smart som jag är så ägnade jag tiden åt att läsa bloggar och se på filmer om folk som äter kokosbollar så nu hatar jag vissa människor ännu mer än jag gkorde tidigare idag. Och vad det är för dagar nästa vecka.'

Tack vare min übersmarta planering måste jag ju förstås rusa iväg nu men skall satsa på att hinna lägga ut något ikväll. Försöka alltså. Sannoliken att inget händer är hög. Men jag tror jag klarar det. Speciellt nu när min bok är slut... :)

MED NÅGOT BRA!! Jag fixade så att min profilbild och profil syntes. Jag trodde tidigare att jag hade testat det hur många gånger som helst och att det helt enkelt inte funkar men det visade sig att jag nog hade missat något nånstans för idag gick det väldigt smoothly utan några större bekymmer. Ändrade dessutom några av rubrikerna i sidomenyn, de var ändrade tidigare också men jag har nog lyckats återställa kodmallen eller något ditåt någon gång så de försvann.

När det här inlägget kommer ut är jag förhoppningsvis också på väg ut ur labbet. Förhoppningsvis. Det finns mycket som skulle kunna göra så att det inte blir så. Bloggen kan strula och skicka ut det här inlägget när som helst. Eller så kan jag drabbas av typ en kvarsittning och inte få gå ut. Eller så kan hela huset fatta eld redan halv så att vi måste evakuera.

Eller så tar det helt enkelt lite längre än vanligt att dra på sig skorna.

Nä, jag tror ni slipper. Var äntligen i skolan. Det blir faktiskt förvånansvärt tråkigt att vara hemma så många dagar i rad. Så idag har jag pratat stup i kvarten i skolan för att prata ikapp två dagar. Bland annat försökt övertala folk att färga håret. Och att inte köpa fel sorts hårspray. Fråga mig inte hur jag vet den bästa sorten. Diskuterat dörrar. Lite kort så där.
Dessutom har jag skrivit ett prov och hört ett rykte om att mitt bildkonstvitsord skulle höjas. Mycket positivt.

Klockan 17.29 går bussen till tölö. Visst borde man hinna dit till 18.15 då? Hoppas det för jag orkar inte fara tidigare. Men idag måste jag börja med melodierna. Typ sjunga skalor. Fasar.

Det är en bra dag idag egentligen det har att göra med en typ som egentligen skulle kunna kallas Sam som nödnamn. (Där har vi det Beckis! Det perfekta. Sigge och Sam.) Känner mig som ett geni. Det gör jag alltid. Faktiskt. Jag har till och med trösta Wilma ur sitt livs sorg. Det är inte ofta jag lyckas med sådant. Och lyckats hälla glitterlim på min nya blus. Det lyckas jag med desto oftare. Det går bort i tvätten.

Lyssnar på Lalehs låt Vårens första dag för typ femte gången i rad. Och är lycklig över att pappa lämnade sin dator hemma.



Det är ingen film med, bara låten, men det här är typ den enda på youtube.

Hur kunde jag igen lyckas välta ut hela komposthinken in i roskisskåpet. Jag är liksom typ bäst på det här. För om man drar ut hela grejen med för mycket fart välter allt inåt. Det var andra gången. Förvånansvärt många med tanke på hur sällan jag öppnar skåpet överhuvudtaget. Så då sitter jag på golvet i köket med plasthandskar och gräver efter gammalt kaffepulver. Jag tror jag lever under en lycklig stjärna. Alla andra passade på att evakuera för att inte bli indragna.
Nu vet jag i alla fall mycket noggrant vad allt som finns där inne. Inte så mycket intressant tyvärr. Bara plasthandskar och diskmedel. Typ. Tur i alla fall att jag är så snuvig så att jag inte ändå känner lukt/doft. Det kan ju hända att det inte luktade så gott. Men ärligt talat (palindrom!) så har jag ingen aning.

Nu fortsätter jag på mina ritprojekt. Jag har faktiskt förvånansvärt nog ritat nästan hela dagen. Fast mamma anser att det bara är färgläggning för det är i min fina top-model bok. Undrar hur det skulle se ut om man verkligen bara skulle färglägga?

1. Konstaterat att jag inte kan rita fötter (mycket synd)
2. Konstaterat att jag inte kan rita skjortkragar (då kan man inte rita skjortor heller)
3. Konstaterat att jag inte kan skriva stora Y (det visste ni redan)
4. Snutit mig otroligt många gånger (ingen nyhet, det har varit så i en vecka nu)
5. Skrivit viktiga anteckningar på helt fel ställen (verkligen helt fel ställen)
6. Städat mitt rum (jepp, stökat ner det igen också)
7. Målat (det tog typ en halvtimme att måla en kvadratdecimeter lila)
8. Bara spenatat lite (faktiskt, känner mig stolt)
9. Konstaterat att jag inte kan rita lockiga hår (nepp, inte det heller)
10. Konstaterat att en viss person har en väldigt stor näsa (vad ska jag säga om det då?)
11. Diskat kastruller (inte så svårt, det var pastakastrullen och som den barnmatskock jag är använder jag inte ens salt i pastan så jag skjölde bara av den)
12. Städat köket (otroligt, eller hur?)
13. Stökat ner hela köket (typ som vanligt)
14. Städat köket på nytt (tycker jag, jag vet inte vad pappa säger)
15. Letat tryckfel i HBL (hittade allt för många, till exempel hade man skrivit Haavisto där det borde stå Niinistö så att det såg ut som om Haavisto skulle vara vår nya president)
16. Bloggat (det visste ni också)
17. Blivit utan stol (Albert sa att den var hans och stal den, han tjafsar fortfarande om det)
18. Äntligen hittat ett måndagsbarn. Två måndagsbarn förresten. Nej tre. (JAA!!!)
19. Letat och hittat köttfärs i frysen (kallt)
20. Övat piano (apselut)
21. Sett på TV (bara lite)

Jag kan inte skriva stora y! Alltså Y. Den övre halvan klarar jag men strecket hamnar alltid på fel ställe. Nån som har en bra lösning. Förutom att skriva med små bokstäver istället. För det vill jag inte.

Gammelmormortemat. Efter att jag bloggade sist så bakade jag bullar. Eller, Anni bakade bullar och jag, hmm, assisterade. Typ satte i jättemycket smör. Medans degen jäste lyssnade jag på klassisk musik och stickade. Vem var det som påstod att jag fyllde tretton för en månad sedan? Jag tror vi har misstagit oss, jag fyllde nog 113.

Höll på att bli (bli??) galen just. Albert ser på svtplay som gör att hela resten av internet står helt stilla och då skulle jag förstås försöka kolla mejlen och blogga samtidigt och nerverna gick heta. Men nu fyllde jag på med kylarvätska och allt är normalt igen.

Mina bullar, förresten, blev förvånansvärt lyckade. De jäste dock inte så mycket först men tog en rejäl slutspurt i ugnen där de blev sisådär 12 cm i diameter. Hoppsan... :)

Nu ska jag fortsätta med mina djurskisser. Ojdå, föll ni av stolen. Jag vet det skulle jag också göra, jag är inte en sån som skissar så mycket djur vanligtvis. Men det blir inte så särskilt bra egentligen. Bra sysselsättning är det ändå medans datorn laddar. Så jag fortsätter.

Pappa har utfärdat utegångsförbud för alla sjuklingar idag. Alltså för mig. Ganska skönt så behöver man inte gå ut. Istället gör jag som pappa sa, sitter i ett hörn som gammelmormor och virkar och lyssnar på spotify. Nästan som pappa sa, skillnaden är att jag stickar. Och försöker komma på lösningen på ett jättestort bekymmer. Verkligen jättestort. Inte. Frågan är om man kan gå omkring med ett halsband där det står "snälla bli min". Jag har inte kommit till ett svar ännu. Plus att jag är sur på en person för att hon/han inte är född på en måndag utan en söndag. Nu tänkte Wilma, Beckis och Rose, nej Ellen, nu har du spenatat för mycket. Men till mitt försvar. Det är inget om det. Faktiskt.

Alla, inklusive jag, tycker att nån borde baka bullar nu. Tyvärr tror jag inte att jag klarar av det. Ni vet ju hur proffsig jag är på det här med matlagning. Jag har visserligen kommit på lösningen. Jag ska börja göra babymat. Babymat behöver ju inte vara så starkt kryddad (onsdagens smaklösa kyckling i tankarna), inte ha så bra konsistens (krusbärskräm från i höstas, den blev bara soppa), inte vara så fin (mockarutorna från förra våren, se bild nedan) och det gör inget om det är lite hårt (mina legendariska scones). Man mosar ju ändå allt. Medge att det var en ganska bra plan. Dessutom tycker mamma att trettonåringar inte får äta babymat alltså får jag aldrig ha piltti med mig till handisturneringar. Skulle jag däremot göra dem själv skulle jag ju få. Så, feel proud of me, jag har i princip räddat världen och kommit med lösningar till alla problem. Förutom det där med halsbandet. Men med tanke på hur bra flyt jag har på idéerna nu så lär jag klara av att fixa det också.


Mockarutan, bild från 31.1.11. Se hela inlägget här.

Jag har gått omkring hela dan och kommit på bra saker att blogga om och nu sitter jag förstås här och kommer inte ihåg en endaste en.

Men det är helt omöjligt att hinna blogga på torsdagar om man inte är med beckis och stjäl hennes telefon. Igår var jag som ni kanske märkte inte det. Så jag hann inte.

Jag har använt fenomenet pocketböcker idag till sin fulla grad. En pocketbok heter väl pocketbok för att man kan ha den i sin pocket, alltså ficka. Så måste det ju vara. Med detta i huvudet och ingen lämplig väska sätter jag förstås min pocketbok i min pocket. Jag kände mig jättesmart.

Och helt jättekorkad. Vem går egentligen runt med en bok i fickan? Fastän det råkar vara en pocketbok. Men den hade kanske trehundra sidor. Till och med en pocketbok blir stor om den har trehundra sidor. Åtminstone större än fickformat. Även om jag råkade ha enorma fickor som jag till och med har cyklat hem från brändö med en nästan A4 stor hård bok i. Alltså en o-pocketbok.

Funderar på varför det är svårt att bygga ut infrastrukturen i Indien. Och vem som egentligen tänker att en grupp med rätt korkade (jag) sexor ska klara av att fixa det på mindre än ett dygn. Undrar faktiskt hur många som egentligen har gjort det i morgon? Eller underdriver jag kunskapsnivån? Kanske bara jag som inte egentligen skulle orka göra det. Kör till med att det är för att Indien har en så knepig byråkrati. Nån svensk som ville utveckla infrastrukturen i Indien fram till år 2017 skrev så på internet. Ett helt företag var det nog. Inte bara en ensam svensk alltså.

Jag lovar, världen är konstig. I måndags kom mamma och Anni på att en timme borde ha 100 minuter istället, då skulle det bli lättare att räkna. Dessutom skulle man få variation på dygnet. Det skulle alltså inte alltid vara lika ljust när man stiger upp. Dygnet skulle också bli längre. Då skulle man få mycket mera fritid för skoldagens timmar går ju i minuter så det skulle inte ändras och man sover ju inte längre än vanligt.