Följa trender
Ni vet att man ju inom bloggning ska följa trender och se upp till dem som har fler läsare än en själv (typ alla alltså) och så. Det ska jag göra nu.
Se det med lite ironi mitt fina förord.
Såg att Linnea hade skrivt om att vi skulle bli länkade till i Elevbladet och på Kulturkarnevalens hemsida och marknadsförde det lite. Jag måste ju också härma henne nu och skriva att om det är så att ni kommer via en länk från någon av dessa medier så får ni jättegärna kommentera.
Ojnejvadpatetisktmenjagorkarintebrymig.
Surdegen
Den mår bra tror jag.
Även om det visade sig att burken var diskad så var locket inte det. Ganska länge hade den en väldigt stark tandoori-lukt. Bubblar väldigt fint gör den i alla fall. Pappa har lovat att baka surdegsbröd "varannan dag i två veckor" för att få "en bra surdegsgrund".
Själv "DJ:ar" jag för fullt. Temat är "blandat". Ni vet, först Får Jag av Säkert, sedan Live While We´re Young av One Direction.
Blandat är ett väldigt bra tema för det finns oändliga möjligheter.
Det här med snön igen
Jag var orolig över att det inte skulle bli snö till jul.
Nu är jag orolig över att snön inte smälter till nästa sommar.
Känslan
När man har planerat ett jättebra inlägg och inte kommer ihåg vad man tänkt skriva.
Och känslan när man kommer på det igen!
Inledning: Det snöar ganska mycket här hos oss.
Handling: Och vi skulle ta spårvagnen genom stan och se på teater.
Avslutning: Spårvagnar gillar inte snö.
Dessutom har jag kodat/programmerat ett helt eget datorspel idag. Tillsammans med Lotta. Så helt eget var det ju inte.
Mycket lyckat som vanligt
Passligt till snön har jag löst mitt höstskoproblem. De nya höstskorna är i alla fall jättefina. Tycker jag. Jag tycker också att det inte gör något att det snöar lite.
Alltså att det snöar ganska mycket.
Det känns som att det har varit en bra dag idag. Jag har inte en aning om varför. Kanske för att det är lite mysigt att det snöar och att det dessutom är storm som är mitt favoritväder och att jag har nya skor.
Eller så är det bara för att.
Tur att vi inte får betyg om en vecka
Det får nämligen resten av eleverna i vår skola. Alla små sjuor, vi får vänta lite till. Och det, det är nog inte bara dåligt.
Främst baserar jag min slutsats på det att jag och min kompis under gymnastiken blev placerade i rummet för invalidpingis när vi skulle spela pingis.
Att ens gymnastiklärare tycker att man ska spela i invalidrummet, är det verkligen ett bra tecken?
Fast innan det slog jag mitt personliga rekord på "såna där som inte är armhävningar utan när man hänger i en stång och drar upp sig". Mitt nya rekord är en. Och en halv. Mitt förra rekord var två halva. Med paus emellan alltså. Jag är så stolt.
Nyutvecklad uppfostringsmetod
När jag nu inte har min artikel och ägnar mig åt aktiv förträngning av kommande biologiprov (Jag lovar, jag ska läsa! Jag ska bara blogga först) kan jag lika bra bombardera er med text.
Jag har nämligen nyss utvecklat en ny uppfostringsmetod (eventuellt använt en färdigutvecklad uppfostringsmetod).
Upfostringsmetodens mål: Framkalla effektivitet.
Uppfostringsmetodens hållhake: Barnet i behov av effektivitet värderar spel på förälders iPhone väldigt högt.
Problem för uppfostraren: Barnet skiter i om det är effektivt eller inte så länge det får spela. Plus att uppfostraren inledningsvis måste vara ganska hård.
Utförande: "Du har en timme på dig innan du ska vara i säng. När du har packat skolväskan, gjort läxor, spelat violin i minst tjugo minuter (omförhandlades till sjutton) och ligger färdig för natten i sängen får du spela på iPhone den tid det är kvar"
Förstår ni, att allt det där, som vanligtvis skulle ha tagit ca. 2 timmar plus mycket skrik och förhandling nu tog en halvtimme. Utan ett endaste hårt ord.
Jag är fortfarande chockad.
Minus att jag inte ännu kommit till skedet där jag ska ta tillbaka telefonen.
.
Tänk så begåvad man är
Eftersom jag har ägnat den senaste timmen eller så åt att läsa olika författarbloggar (den här, den här, och till sist den här) drabbades jag av en väldig skrivarlust. Det kan man ju tänka var ganska passande eftersom jag imorgon ska lämna in en artikel till kårtidningen.
Så kan man tänka ja.
Nu råkar det bara vara så att det här är min artikel och jag är rätt känd för att använda hjärnan väldigt selektivt. Min selektiva hjärna har nämligen valt att spara texten på ett endaste ett ställe. I min pappas dator.
Det är ett väldigt bra ställe. Förutom då att datorn i sig är på möte. Och vad jag hörde av datorns planer planerar den inte att komma hem förrän rätt sent.
(Det där med artikel till kårtidningen lät otroligt proffsigt. Ni kan ju få tro att jag skriver proffsiga artiklar och så men det här är nog inte direkt någonting att skryta med.)
En insikt i teatervärlden
När jag och min kompis, i en dramatisering av sagan Granen av H. C. Andersen, kanske 50 sekunder lång, totalt lyckas med att blanda ihop våra repliker.
Replikerna var fem ord långa. Båda två. Det exakta var "Titta på vår gamla julgran!" och "Vad ful den har blivit!".
Det här klarade vi alltså, med våra otroliga skådespelartalanger, att blanda ihop till något som blev typ
"Titta på var gamla fula julgran!"
"Öh. Öh. Ööööh."
"Vad gammal den har blivit!"
Om någon fortafarande inte förstod varför jag inte väljer drama som tillvalsämne kan ni läsa ovanstående text pånytt.
Det här med att vara förkyld
Det har nog sina fördelar ändå.
Till exempel på avloppsreningsverket. När alla andra går omkring och uttrycker sitt ogillande om lukten på diverse olika sätt (iuuu alt. uiiii) går jag som om ingenting skulle ha hänt. Visserligen erbjöd en av mina kompisar sig att berätta om den för mig men jag tackade artigt nej.
Efter detta hittade vi hem och jag lärde min kompisar vad ett kvarter är för något.
Nu ska jag och rida. Och förresten så var det nog inte rollspel igår, det var nog mera lajv. Tror jag. Jag är inte jätteinsatt i den branschen.
Ytterligare visare
Nu vet jag varför protestförhandlingar tar så lång tid.
På seglingen gjorde vi typ "rollspel" av två protestförhandlingar av påhittade situationer. Om ni önskar kan jag skriva hela händelseförloppet till er men av någon anledning tror jag inte att ni egentligen är intresserade.
Nu ska jag så småningom gå och lägga mig. Tänkte jag.
Imorgon ska jag först till avloppsreningsverket och sen till stallet.
Rocket science
Surdegsbröd med andra ord.
Pappa ska börja baka surdegsbröd. Det är rätt spännande tycker jag. Det börjar inte så bra. För det första är mjölet inte ekologiskt. Det ska det vara. Det är inte särskilt färskt heller. Och det borde tydligen gå lättare då.
Efter det här kritiska skedet ska han i morgon "ta en titt på degen" och kanske "dofta på den så han märker vilket humör den är på".
Jag ska hålla er underrättade om hur projektet fortlöper. Själv betraktar jag det med stor spänning.
Beroendeframkallande
Nu har jag skapat ett tredje beroendeskap åt mig. Förutom pepparkakor och knappsnurror känner jag att risken för att nörda ihjäl sig med Google Analytics är enorm. Man kan ju ta reda på allt om sina besökare. Alltså verkligen ALLT.
Det är rätt spännande.
Dessutom upptäckte jag Johannas blogg. Hon har ju haft en tidigare men den stängde hon ner har jag för mig. Så nu har hon en ny. Och hade länkat till mig därifrån. Det syntes på min Analytics. Jag håller fast vid att det är rätt coolt.
Jag steg upp för typ en och en halv timme sedan. Eller två timmar sedan. Eller nåt, det var inte poängen. Poängen var att jag fortfarande är helt slut.
Efter elva timmar sömn.
Nej, jag är nog inte helt slut när jag känner efter. Jag är mest seg.
Lyckat projekt
Servettstrykningen gick bra.
Jag fick bara en gång höra, av en förbipasserande med händerna i fickorna, "Vitsi vad du stryker dåligt!".
Och en gång fick jag en av de strykta servetterna kastade på mig. Jag tvingades stryka den igen.
Annars gick det bra.
Förlåt men det här är rätt coolt
Ni kan glädjas åt det här medan jag stryker tygservetter.
Och förvånas i lugn och ro över det att JAG sätter ut nåt sånt här på min blogg. Tänk på det om ni tvekar. Om jag lägger ut en cykelfilm är det helt klart värt att titta på.
Nu kom jag på det
Det var det otroligt trevliga faktum att världscupen i längdskidåkning inleds idag.
Jag gläds verkligen åt det. Jag gläds inte riktigt lika mycket åt Charlotte Kallas sätt att åka nerför backar.
Tur för min glädje att Justyna Kowalzyk blev 27:nde. Det kompenserade verkligen. Överkompenserade till och med. Jag är på plus.
Efter kvällens mörkerspårning för sex pojkar mellan sju och elva kan det hända att jag är på noll igen. Men man vet aldrig.
Bara spådamer vet.
Det var något väldigt viktigt
Som jag inte hann skriva när jag kom på det. Och nu när jag äntligen sitter här med datorn kommer jag inte på det.
Jag ska fundera på saken. Och återkomma.
Ni kan vänta med spänning.
En dålig dag
Jag hade en dålig dag igår. ALLT gick dåligt. Förutom IT-förhöret då.
Jag orkar inte dra kapitlet om hur mycket jag skäms för att jag inte bloggar igen, "alla säger" att det är tråkigt att läsa.
Funderade igår på att göra en till lista, "what I actually did"-listan. Sen kom jag fram till att det skulle vara så pinsamt eftersom att jag inte fick gjort det viktigaste.
kemiläxan gjorde jag faktiskt. Och matteläxan.
Kemiläxan kom jag, efter att ha gjort den, på skulle inte lämnas in förrän nästa måndag. Matteläxan var det så många som inte hade hunnit göra så vi fick en vecka extra tid på den.
Det kallas otur.
Men det var en ganska lång matteläxa. Det tog 80 minuter.
Min "to-do-list"
Vi hoppar över delen med förlåt för att jag inte bloggat. Jag har ingen giltig anledning.
Eftermiddagens att-göra-lista i prioritetsordning med deadlines:
1. Matteläxa (imorgon)
2. Historialäxa (imorgon)
3. IT-förhör (imorgon)
4. Städa rummet (lördag)
5. Läsa till biologiprovet (onsdag)
6. Gå i duschen (typ nu)
7. Kemiläxa (måndag)
8. Packa upp gympapåse (också det typ genast)
9. Skriva klart artikel till skeppsratten (onsdag)
10. Skriva klart bokrecension (torsdag)
11. Läsa KP
12. Eventuellt äta mellanmål
Eftermiddagens att-göra-lista i den ordning den i praktiken kommer att förverkligas (inom parentes prioritet på föregående lista):
1. Läsa KP (11)
2. Äta mellanmål (12)
3. Skriva klart bokrecension (10)
4. Skriva klart artikel till skeppsratten (9)
5. Packa upp gympapåse (8)
6. Läsa till biologiprovet (5)
7. Städa rummet (4)
8. IT-förhör (3)
9. Historialäxa (2)
10. Gå i duschen (6)
11. Matteläxa (1)
12. Kemiläxa (7)
Och kom inte och påstå att jag skjuter upp det jobbigaste.
Då så, nu packar jag igen
Jag ska ut i skogen. Det ska bli trevligt. Tur att jag har blivit bättre på att packa, annars skulle det här eviga packandet nog vara rätt hemskt.
Tidigare drabbades jag ju av totalångest varevigaste gång jag såg en packningslista. På den fronten har jag utvecklats oändligt.
Synd bara att det inte är klart packat än.
Fynd
Jag rensade bort alla kläder ur mitt skåp i skolan. Jag förstår inte egentligen hur jag har så många diverse plagg där, men jag vet, att jag inte är den enda som har lite kläder i sitt skåp. Hittade till exempel ett par jeans i en kompis skåp när jag letade efter hennes tuggummin.
Jeans hade jag inte i skåpet men däremot tre olika t-shirts, ett par shorts och två par strumpor. Jag har inte identifierat strumpornas smutsighetsnivå än. Jag vet en mycket effektiv metod för detta men jag är inte helt säker på att jag vågar ta till den. Visserligen är jag ju snuvig, men ändå.
Nu borde jag egentligen packa, igen, jag ska på scoutförläggning över helgen och imorgon är jag i stallet så gott som hela kvällen. Eller kanske inte.
Jag kanske hinner packa imorgon.
För då skulle jag ju kunna passa på och läsa en bok eller två nu om jag inte har något bättre för mig.
Tyvärr läste jag ut den jag höll på med, Du glömde säga hejdå av Sarah Dessen. Men alltså, jag har ju elva till som väntar.
Tror jag ska satsa på Mellan dig och dig av Katarina Kieri.
På den tredje
Ni minns att någon kände sig som en liten nörd när samma någon beställde 14 böcker från biblioteket?
De ligger på mitt skrivbord nu. I en fin liten hög.
Vi kan låtsas att det här var "mobilkvalitet", alltså taget med mobilen, då skulle jag ha en trevlig orsak för suddigheten. Tyvärr är det inte det. Min mobils bilder uppnår inte ens den standarden.
Hittills har jag läst Som om jag frågat av Johanna Lindbäck (högst upp, den som inte passar in, boken var i alla fall rätt bra) och Mitt perfekta liv av Sarah Dessen (nästhögst upp, också den jättebra).
Jag jobbar för tillfället på Du glömde säga hejdå, också den av Sarah Dessen.
Som slutsats kan jag säga, att när man läser rätt mycket hinner man lägga väldigt tydligt märke till olika författares stilar och genrer. Gillar du inte en bok av Sarah Dessen tillexempel, läs absolut inte de andra för de är i stort sett helt likadana.
Min systers bild av mig
Jag: "Försvara som jag skulle ha gjort!"
Anni: "Det kan jag ju inte göra. Efter dig ligger ju alla i små utspridda högar på spelplanen. En hand här, ett par tänder där."
Följt av hånskratt.
Alltså jag spelar väl aggressivt men jag är inte en massmördare.
Jag är Klimptjorven i egen hög person!
Ungefär som tidigare
Idag har jag gjort ungefär lika mycket vettigt som igår.
Alltså inget vettigt alls. Mest bara fnissat.
Och så har vi sett en turistfilm om den norska kommunen Rauma.
Två gånger.
9A samarbetar nämligen (tydligen) med en klass från norge och har varit på lägerskola där. Nu är alla norrmän här och lär sig laga milkshake på vår hussa-lektion. Bland annat. De berättade också om skillnaden mellan nynorsk och bokmål.
Medan vi i smyg fnissar lite hysteriskt åt att vi förstår så lite av vad de säger när de pratar med varandra.
Resultatet av en spontan fotoutflykt
Mycket spontan.
Typ "Fint ljus. Jag går till stranden."
Sen gick jag.
Som ni kanske gissar är det här inlägget tidsinställt. Just nu ligger jag troligtvis på en soffa på översta våningen och försöker samla krafter inför fortsatt makaronilådeprouktion.
Kulturkarnevalen i bilder, del 2
Egentligen skulle jag ju göra ett "timme-för-timme-inlägg" av slutet också, men eftersom det typ enda vi gjorde var att se på diverse labbuppträdanden och Redrama valde jag att göra ett litet fint collage istället.
Och eftersom jag är så stolt över att jag har lärt mig göra collage.
Jag hade nån väldigt spännande inställning på min kamera så allt blev väldigt suddigt, se bilderna mer som något abstrakt och inte som något beskrivande.
(Anni och Marie fuskar fortfarande. "Vi är lite strängare mot dig än mot oss". No shit, Sherlock.)
Vad vi egentligen gör i skolan
Först ser vi på film.
Sedan bakar vi chokladbollar.
(Jättefint collage. Eller hur.)
Lektionen efter det (sista lektionen) sitter jag och Cecilia längst bak och skrattar åt hur nördiga vi är, åt att jag beställer 14 böcker från biblioteket, åt att det är blått väder ute, åt det här med att inte sova så mycket och efter det äta upp sex chokladbollar. Och åt de särskilda regnbågsatomerna och åt att Cecilia lurade sin lillebror att köttbullar är ett grundämne och att det finns särskilda köttbullsatomer.
Han gick på det.
Nu spelar jag spel med Anni och Marie och jag är säkert sist eftersom de fuskar som aldrig förr.
Nu är jag hemma
Hela min familj är precis lika tokig som tidigare och jag är precis lika mobbad som vanligt.
När jag kom hem på metron (mina föräldrar ville inte hämta mig för "det är så svårt att få parkering") sa en tant till mig, "Onpas pieni tyttö ja noin paljon tavaraa" (En sån liten flicka med så där mycket saker).
Jag avfyrade mitt snällaste "smöra-för-gamla-tanter-och-andra-leende" och fortsatte min färd.
En trevlig sak
Jag upptäckte att jag har followers på bloglovin. :o (tvingades tyvärr bryta mot min princip emot smileyn)
Mycket fascinerande kan jag säga. Jag som inte ens har använt det tidigare.
Jag tar den risken
Med risk för att låta som en gammal tant måste jag säga att det här med att stå i en matkö och via instagram se hur maten ser ut.
Det är rätt coolt.
Ett foto i timmen - kulturkarnevalen 2012
Huvuduppgiften under labbet har varit "ett foto i timmen". Jag har väldigt mycket utvecklingsmöjligheter på den fronten men jag har faktsikt lyckats åstadkomma en bild nästan varje timme. Ungefär tre bilder har jag fuskat fram. En timme är tom.
Dessutom har jag blivit ungefär hundra gånger bättre på att redigera bilder. Jag startade ju från 0 så att säga.
Fast vänta. Noll gånger hundra är noll.
12.00
Lunch i matsalen. Köttbullar vill jag minnas.
13.00
Tionde kulturkarnevalens gästbok. Det där med att inte ge glitter åt småbarn. Det är samma sak med tonåringar. Om inte värre.
14.00
Finns väl inte så mycket att säga. I vår mörka datasal.
15.00
Jag har alltid varit bra på att sprida ut mina saker.
16.00
Adresserna på whiteboarden blir bara fler och fler. För tillfället (ett dygn senare) är det nästan proppfullt.
17.00
Förberedelser inför kvällens livekaraoke
18.00
Ledsen, ingen bild.
19.00
Klartförberett. Ni behöver inte oroa er, jag sjöng inte.
20.00
Signaturen ska upp på jubileumsfanan. Sydd av gamla KK-tshirts förstås!
21.00
Open stage. Jag vet, jag har fuskat, men bara typ två minuter. Mitt samvete lider inte för det här.
22.00
"Morjensrummet". Med karameller och kanppsnurror. Knappsnurror förresten, mitt nya drog. Jag har bara söndrat två hittills. Slängt in en under en soffa. Och snurrat in en i en staffis hår. Detta under två timmar. Knappt.
Men ack så trevliga de är.
Efter 22 gick jag till rummet och läste om missionärer och missionärsbarn i Kongo nån gång för längesen. Sen somnade jag nog för runt 8 vaknade jag igen. Tyvärr är första bilden först från 10, 9-bilderna fick ni ju redan.
10.00
Här fångade vi en massa stackars staffisar att posera för oss. Jag är fortfarande stolt över att jag vågade fråga. Men det var inte min idé. Det var Linneas.
11.00
Graffiti kan faktiskt vara snyggt. Speciellt när man redan fotat allt annat. Och om den föreställer Pacman och Super Mario.
12.00
Min lunch. Inte riktigt lika gott som köttbullar. Vi kom fram till att man alltid får kycklingsås på stora evenemang för ungdomar. Med torrt ris till.
13.00
Blogglabbsskylten. Man kan väl säga att det tog ett tag innan jag kom på att fotografera den. Men, bättre sent än aldrig heter det väl.
14.00
Den signerade jubileumsfanan. Jag valde med flit att fotografera den sida där mitt namn inte står. Så ni inte letar i onödan menar jag.
15.00
Inga kommentarer.
Om ni är riktigt alerta kanske ni märkte att det borde finnas bilder ända fram till 17.00 på lördag. Ni kanske också lägger märke till att det inte finns det. Om ni inte efter alla dessa genialiska upptäckterna orkar upptäcka fler saker kan jag berätta att klockan inte är fyra ännu. Väldigt snart är den det, men inte än.
Jag planerar nog fortsätta tills karnevalen är slut, men det här måste läggas ut nu för att vara klart i tid, så om allt för en gångs skull skulle gå enligt planen på ett ungefär så får ni dem när jag kommer hem.
Okej då, nu när jag har läst igenom allt blev klockan ju fyra. Men jag har inte hunnit fota nåt än. Sådeså.
Om mig!
Jag har aldrig gjort det här tidigare. Fyllt i en färdig mall för ett blogginlägg.
Det skrämmer mig en aning.
Jag i tre ord: Pratglad. Självkritisk. Och! Pratglad OCH självsäker. Tre ord.
Min allra bästa rekommendation: "Lillebroor (pappapaa) bli inte som jag när du blir stor!" (citat ur en låt av Håkan Hellström)
Bredvid min säng finns: Ett nattduksbord. Jag sa aldrig att jag var unik.
Får mig att skratta: Torra ordvitsar. Just nu alltså. En annan dag så troligtvis mina kompisars (förlåt...) skrattattacker. Skratt smittar.
Finns i min skolväska: Förutom skräp menar ni? Min kalender (alias "Min bibel"), min(a) penal(er), eventuellt skolböcker, två till fyra romaner.
Då gjorde jag verkligen bort mig: Jag har aldrig gjort bort mig. Skulle jag motförmodan ha gjort det någon gång har jag aktivt förträngt det.
Får mig att gråta: När jag blir arg. Och rädd. Och trött. Och skrattar. Egentligen är jag en riktig lipsill.
Det viktigaste för mig är att: Få bra betyg. Vi kan låtsas att det är ett dåligt skämt, men skämt ska inte vara sanna så det kanske inte går.
En av mina drömmnar är att: Förändra världen. Förövrigt kan jag berätta att jag följer en princip som går ut på att drömmar inte är till för att förverkligas.
På min julklappslista: Tvättsvamp, babygröt, iPhone, iPod, dator. Min syster har lovat att köpa en tvättsvamp. Fast det vet jag inte egentligen om. Hon vet inte heller vad hon ska få av mig.
(Vet ni, nu har jag en till sak på min CV, fyllt i en färdig mall för ett blogginlägg. Stolt.)
Fotouppgift
En fotouppgift vi fick, hitta en färg, en bild med djup, ett mönster, en oväntad detalj, och ett porträtt på någon som inte vet om att man fotar.
Ta i beaktande att allt detta skedde under en halvtimme på en grusbelagd skolgård i ett grått november-Karis. För att tillexempel hitta en trevlig färg krävdes all världens fantasi ungefär. Det blev grått.
Ta i beaktande att allt detta skedde under en halvtimme på en grusbelagd skolgård i ett grått november-Karis. För att tillexempel hitta en trevlig färg krävdes all världens fantasi ungefär. Det blev grått.
Porträttet var också svårt. De från blogglabbet var de enda som var utomhus och alla visste om att folk försökte fota dem. Stackars säkerhetschef blev offer istället.
En bild med djup
En färg. Lite melerad kanske.
Dessutom med en väldigt fin fågel. Jag behöver ju inte berätta att jag inte märkte den förrän jag började redigera.
Ett mönster. Den här bilden fick, efter redigeringen, ett aningen skrämmande uttryck. Föreställ er övergiven skolgård, novembermörker. Skulle bli den perfekta spänningsromanen.
En oväntad detalj.
Ja, jag vet nog inte riktigt hur oväntad den här var. Den är i varje fall.
Och så, sist men inte minst, säkerhetschefen. Eller annan säkerhetsmänniska. Jag kallar det nog säkerhetschef mest för att det låter coolt.
Dessutom har jag, som den stalker jag innerst inne är, installerat google analytics. Nu har jag full koll på er. Det är trevligt tycker jag.
Men låt er inte skrämmas av det, fortsätt läsa bara.
En övergående fas
Nu ser det, enligt mig, inte riktigt lika katastrofalt ut. Nästan snyggt alltså.
Med tanke på att jag själv ritat bilden menar jag.
Lite synd är det ju, att den där texten på sidan blev gul. Den blev det alldeles av sig själv. Och jag har ingen aning hur jag ska få det att bli mindre gult.
Jag är bara perfektionist ibland, gällande det här orkar jag inte.
Mhm
Hela bloggen ser ut som en katastrof just nu, jag vet, jag ber om ursäkt, snart blir det kanske bättre.
Hoppas jag. Jag har hittat en trevlig tjej från Vasa som säger att hon är bra på bloggdesign och fotoredigering och kan hjälpa mig.
Det är typ det trevligaste som hänt mig på länge.
Men i och för sig har jag tappat rösten lite så det kompenserar väl för alla trevligheter.
Så då är jag här då
(Inga kommentarer på rubriken. Okej? Okej. Bra)
Kom hit igår kväll bara lite efter tidtabell. Det var väldigt mörkt när vi kom men nu skiner solen och vi sitter i en mörk datasal i stället.
Det är trevligare än ni tror i mörka datasalar. Förutom att jag fortfarande har den där bestämda känslan av att jag är överlägset yngst.
Men det finns faktiskt internet i mörka datasalar. Samt datorer. Och trevliga människor. Tror jag. Jag har väl inte pratat med jättemånga än.
Men jag HAR pratat med någon. Om ni tvivlar tänkte jag. Fast ni skulle väl aldrig tvivla på mig.
Här är ett hemskt tangentbord men förvånansvärt god mat.
Kulturkarneval
I´m leaving home för nu ska jag på Kulturkarneval!
Ronja säger att alla de enda sjuorna som är med är modiga sjuor. Jag känner mig hedrad.
Och lite som att jag inte kanske riktigt passar in i gänget.
Men det gör inget!
Jag ska alltså på blogglabb. Så om min blogg förändras helt under veckoslutet behöver ni inte bli förvånade. Jag hoppas nämligen kunna designa om helt och hållet. Och öka antalet besökare. Förstås. Det vill väl alla.
Eller?
Datorernas obefintliga hjärnor
Jag skrev ett tidsinställt inlägg i december förra året som skulle komma ut på nyårsdagen, mitt på natten var det tänkt tror jag.
Det kom aldrig ut och jag funderade väl lite på det där efteråt. Inte onödigt mycket alltså, men lite.
Nu har jag hittat det. Det är, enligt min blogg, det första inlägget jag någonsin skrivit. Det har nämligen kommit ut "ett år för tidigt". Den 1.1.2011. Enligt datorn. Den 1.1.2011 hade jag nog inte ens tänkt på att skaffa en blogg.
Så om ni är nyfikna kan ni leta i arkivet, annars får ni det nästa nyår.
Nu har ni något att se fram emot.
Den sanna historien om mitt liv som heltidstönt
Här är ett urval tröjor från min garderob.
Förstår ni nu vad jag menar? ALLA MINA KLÄDER SER UT SÅ DÄR! ALLA.
Och ja, det har varit en rätt trevlig dag.
Töntsaken igen. Bakgrundsfakta: Jag har reserverat 15 böcker från biblioteket. När jag skulle hämta dem från biblioteket hade det bara kommit 2 av dem. Då frågade jag, på finska, om de andra böckerna är på väg. "Joo, tällä on PALJON tulossa" Och så ett stort leende från min bibliotekarietant. Alltså, översatt, Jodå, här är MYCKET på kommande.
Jag visste inte om jag skulle skratta eller om jag skulle skämmas ihjäl.
Det blev nog något där emellan.
Kroppens uppbyggnad
Mamma försökte lära oss något om kroppens uppbyggnad just. Först skulle hon bara berätta något lite kort men när jag sa att höftbenet låg i mitten av magen bestämde hon sig för att trots allt hålla en lite längre föreläsning. Det var eventuellt ett bra beslut. Även om jag aldrig vart särskilt intresserad av biologi. Och att hon berättade hur en kolever såg ut istället för människolever. "Jag vet inte om människolevern ser ut exakt så här"
Det gör igenting. Jag kommer ändå inte ihåg hur den såg ut längre.
Men jag kommer ihåg en sak, kanske för att jag kom på det själv. Mjälten, kroppens Superhjälte!
Ni ser, jag kanske är lite poetisk trots allt.
Äppelmos
Inte idag heller har jag lyckats sova bort hela dagen. Eller, med tanke på att jag inte alls kommer ihåg vad jag gjorde på förmiddagen, kanske jag sov bort lite. Eller annars bara var. Existenskompetens ni vet.
Efter det gjorde jag äppelmos. Jättemycket äppelmos.
Sen åkte jag ner till klubben och packade ihop båtar.
Nu känner jag att världen lite sakta men säkert rasar ihop i och med att gröt tydligen är den "hetaste trenden".
Och att jag har tyskaprov på onsdag. Att det säkert skulle vara till fördel att plugga lite.
Existenskompetens
Vet ni vad? Vi gjorde julkort! Fina vet jag inte, men många, tio stycken. Sen kom våra föräldrar och förstörde allt och tvingade oss ut i skogen och vandra. Skogen.
Det var bra, på ett enda sätt. Jag kunde ta foton. Alltså det kan jag ju annars också, men, ni förstår vad jag menar.
Och så diskuterade vi vad vi är bra på. Min kära familj kom fram till att jag är bra på att vara, jag har existenskompetens. Jag känner mig hedrad.
Solnedgång vid simstranden
Samma ställe som ovan, kanske en timme senare.
Så, sist men inte minst, julkorten. Några av dem.
Spådam kanske?
Jag är så bäst på att förutsäga saker. Istället för att sova bort hela helgen har jag städat. STÄDAT. Hur länge som helst. Typ torkat damm från hyllor och så. I can tell you, det var länge sedan sist.
Nu har jag och Anni tänkt göra julkort, observera, tänkt göra julkort. Jag vet inte hur det blir med den saken egentligen. Men om vi gör och ni har lite tur och de blir snygga och hundrafemtioelva andra saker går som det ska så kanske ni kan få se bilder på dem.
Vi har nämligen fått (tagit) en massa gamla noter från Sibelius-akademin. Perfekt gula, nötta, fina. Det optimala julkortsmaterialet.
Dessutom begagnade och allt för svåra för att spela själv så mitt samvete lider inte mer än nödvändigt.
Vi håller hög standard
Middagen idag, efter mathandling tillsammans med resten av östra Helsingfors, bestod av, färdigköpta pizzor och, som efterrätt, jacky makupala, som jag inte vet vad det heter på svenska.Tyvärr. Det är gott, det vet jag.
Den här helgen, ska jag bara sova har jag tänkt. Jag kan nästan slå vad om att någon annan i min familj har en helt annan idé gällande min helgsysselsättning. Det brukar vara så. Förra helgen slutade det med att jag bytte däck på bilen.
Det ska bli spännande att se vad som händer nu.
Förutom att pappa avslutade programmet mitt i utan att jag hade sparat det här. Som tur var fungerar det ändå.
Jag tror jag överlevde
Jag tror också att jag nog fortfarande har åtminstone nån kompis.
Det är positivt tycker jag.
Jag tror också att det regnar och att jag ska till stallet och att jag snart ska sätta mig och ta och knapra i mig två-tre knäckebröd.
Och så tror jag att vår toalett är lite läskig. Jag har inte upptäckt det tidigare faktiskt.
Förresten, om någon vill köpa scouternas julkalender av mig (6€ styck varav 2,50€ går till kåren och 0,50€ till mig) så kommentera. Eller e-posta mig eller ring eller något annat trevligt.
För er kännedom
Jag är på plan D.
Om jag aldrig mera syns till här är det för att jag troligen skämts ihjäl. Jag är glad att jag har haft kompisar för efter det här vill ingen vara med mig.
Observera att jag är optimist nu. Eventuellt realist.
Mycket överraskande. Inte.
Jag hittade inte det jag sökte. I plan A. Jag hittade inte det jag sökte i plan B heller. Det var bortslängt sa någon. Jag tror jag är inne på plan C nu. Men det är nog bestämt.
Plan C är bara lite tråkig och bara lite så att jag härmar andra och bara lite så att det framgår ganska tydligt att jag inte har lust att göra det här.
Till skillnad från vissa andra ska jag ju varken vara tepåse eller köttbuljongstärning.
Snälla, om ni blir såna som skapar traditioner av den här sorten, låt bli.
Fast alltså, ni kan ju ändå skapa traditioner som den här som innebär att man får åka hem vid ett.
Maskerad
Maskeraaaad, alltså, inte maskeerad. Så ni vet.
Det är maskerad i morgon i skolan. Jag har en plan vad jag ska vara men jag har inte ännu vågat gå och kolla om jag hittar det. Jag har inte vågat. Jag är nämligen lite rädd att jag inte vet exakt var min plan befinner sig. För jag är inte på maskerad så ofta. Som tur är.
Nyss spelade jag piano i 45 minuter och snart ska jag väl ta och leta rätt på mina utklädningssaker.
Så att jag kan komma till skolan i morgon maskerad. Maskeeerad.
