Ellens Blogg

Det här är INTE ett får. Det här är en flygande drake i maskeraddräkt.

Inte nog med det, jag har ritat det själv.

Ni trodde inte att jag kunde ändra mig, eller hur?

Men förstår ni, jag gör framsteg. Idag skiter jag nämligen blankt i hur backarna ser ut. (Nej, det gör jag inte, men det blir bättre inlägg på det här sättet.) Det enda mitt fokus är på nu är (1) att solen skiner, (2) att man kan gå utan mössa och (3) att det känns som vår.

Vanligtvis bryr jag mig inte så mycket om våren. Men det är väl tillfälligt kanske. Njuter av det så länge det varar.

Under sportlovet har jag skidat. Punkt.

Det är så gott som bokstavligt talat det enda jag gjort hela lovet.

Det är fortfarande något av det enda jag tänker på. Så till vida det enda, att när jag ser på andras skidbilder, tittar jag först på pisten.
Och när jag ser på backen, och inser att den är så gott som nypistad, och att bilden föreställer en person som står och POSERAR, i en NYPISTAD backe,då blir jag lite upprörd.

Mvh. MAN KAN INTE GÖRA SÅ.

PS. Jag lovar att den här bilden är tagen efter att liftarna stängt.

Jag drabbades av en liten livskris nyss. Jag tror jag flyttar med Vixan till Amerika.
ALLA KÄNNER JU ALLA HÄR!

"Jag har läst om dig i tidningen"
"Jag har gått en kurs hos dig"
"Vi jobbade tillsammans"
"Vi har ridit tillsammans"
Han går på musikklassen, han går på 8a, hon är lärare på vår skola, hon har spelat i mitt (fd) handbollslag ...

Rädda mig någon snälla. Den där asteroiden som passerar jorden typ nu, tar den passagerare?

I en färja i ett hav. Är jag nu. Alla grammatiklärare skulle gråta åt det jag sa just.

I alla fall, vi är på väg till Sverige och vi ska skida och pappa lovar att ingen får skida annat än perfekt under veckan. Jag har ätit kolhydrater i buffén så det räcker till hela veckan.

Det dåliga med det här är att jag inte har internet och inte kan blogga. Dessutom drabbades jag av ett mindre sammanbrott och hann inte publicera mina välutfunderade listor till bloggen.

Nästa gång jag är på resa kanske.

Det här är det enda jag tänker säga om den friluftsdag vi hade igår. Mina föräldrar korsförhörde mig i säkert en timme om hur det var, vem som var där, var vi var, varför vi var där osv.

Jag orkar inte diskutera det desto mera. Idag har vi något som heter röda dagen i skolan och alla ska ha röda kläder på sig. Det är tävling. Vår klass kommer inte vinna. 9a vinner. 9a vinner alltid.

Sa jag att jag var det också? I alla fall, det här är vad jag åstadkom på 75 minuter. Det ska bli en bokrecension. Typ. Tur att jag har två och en halv vecka kvar tills deadline.

Är aningen oinspirerad och väldigt mätt pga/tack vare en stor portion soppa, en och en halv bit pannkaka, två smörgåsar och en fastlagsbulle. Och lite grädde.

Idag har jag varit sex timmar och femton minuter i skolan. Av den tiden har jag haft rast i en timme och tjugofem minuter. Av återstående tid (fyra timmar femtio minuter) har jag sett på film i två och en halv timme.
Tid jag har haft lektioner (av sex timmar och femton minuter) är två och en halv timme.

Fint utvecklingsförslag det där om någon rektor mot förmodan skulle läsa det här.

De här fina mönstren i snön lyckades jag åstadkomma när jag väntade på att scoutmötet skulle börja. I femton minuter.
Att jag var tre kilometer från stället där alla utom jag visste att mötet skulle vara är småsaker.

Jag är klar med vantarna jag lovade er bild på för en eller två evigheter sedan.

Jag tycker fortfarande att de är lite stora och nu tycker jag också att vikningen är lite kort och att sömnaden i och med det blev lite ihopträngd men jag är ju också en aning pedantiskt lagd.
Nu är de klara och rätt varma. Färgskalan har jag döpt till "försiktig".

Vi (jag och min kompis) hade en liten flamsattack på musiken idag. Vi tittade på varandra och brast ut i skratt.
Om och om igen.

Och ni vet då? När man utbrister "Du har så dålig humor!", men inte klarar av att få ur sig en sammanhängande mening för man skrattar så mycket.
Ni vet det? Är inte det aningen ologiskt?

Jag sitter på metron nu. Jag vet inte om ni känner till det men jag är en liten metrostalker. Jag sitter alltid och kollar in folks mössor och halsdukar. Nu sitter jag mittemot en tant med en mössa som ser precis ut som en yllesocka. En stickad. Skillnaden är att istället för självaste fotdelen sticker hennes ansikte ut där. En förstorad yllesocksmössa. Jag är så otroligt imponerad.

Alltså oroa er inte, jag tänker inte skaffa en sån, men coolt var det.

Igår kväll (19.15) drabbades jag av tillfälligt internetförbud.
Då åt jag lite och bakade lite bröd. Sedan bestämde jag mig för att gå och sova (20.00).
Jag sov tills jag vaknade (07.45) och där någonstans är jag nu.

Att jag fortfarande är trött, beror det på min vanliga morgontrötthet eller på riktig trötthet?

5. Mellannummer i melodifestivalen
6. Dåliga skämt