Treväxlad
Jag har kommit fram till en sak. Jag har tre växlar. Växel 1, 2 och 35.
Växel 1:
Växel 2:
Då är jag helt normal. Om man nu kan vara helt normal. Men då känner jag mig varken jätteliten eller som om jag har utstående kjol och pippiflätor och är fem år.
Gör: Vadå? Lite allt möjligt. Kanske städar. Chokladkonsumtionen minskar betydligt kan jag säga.
Växel 35:
Då är jag i alla fall inte normal kan jag säga. Jag känner mig som om jag vore fem år gammal och just fått den sortens mjukis jag längtat efter i ett år. Går på högvarv och pratar stup i kvarten. Oavbrutet. Jag tror jag är ganska jobbig då.
Gör: Hoppar omkring och skrattar. Och pratar. Hela tiden. Och skrattar åt mina egna skämt. Och hänger upp och ner i klätterställningar eller kommer på idéer som att åka till Brunnsparken annars bara.
Växel 1:
Jag känner mig liten och är bara tyst. Främst när jag är hungrig eller trött. Tydligast i skolan. '
Gör: Läser sorglig bok eller äter choklad. Eller både och.
Växel 2:
Då är jag helt normal. Om man nu kan vara helt normal. Men då känner jag mig varken jätteliten eller som om jag har utstående kjol och pippiflätor och är fem år.
Gör: Vadå? Lite allt möjligt. Kanske städar. Chokladkonsumtionen minskar betydligt kan jag säga.
Växel 35:
Då är jag i alla fall inte normal kan jag säga. Jag känner mig som om jag vore fem år gammal och just fått den sortens mjukis jag längtat efter i ett år. Går på högvarv och pratar stup i kvarten. Oavbrutet. Jag tror jag är ganska jobbig då.
Gör: Hoppar omkring och skrattar. Och pratar. Hela tiden. Och skrattar åt mina egna skämt. Och hänger upp och ner i klätterställningar eller kommer på idéer som att åka till Brunnsparken annars bara.
Kommentarer
Trackback
