Ellens Blogg

Min livspartner har återvänt.

Min torrdräkt är min livspartner.

Står och funderar på vem som skulle tänkas vilja ha chokladkex med smak av salta nötter.
Den som vill ha det tycks i alla fall kunna få det nu. "Keksihyllystä"

Skulle en fe komma och berätta till mig nu att jag har en enda önskan som hen ska uppfylla skulle det vara sydvästlig vind. DET HAR BLÅST OST I EN MÅNAD NU OCH JAG HATAR DET.

Skinka skulle till och med vara bättre.

Håller på led mitt slutarbete i modda/svenska. Den senaste halvtimmen har jag dock inte skrivit ett ord. Skulle jag inte vara så rädd för att pappren ska bli skruttiga skulle jag lägga huvudet på dem och somna. Det gör jag inte.
Istället lyssnar jag på musik på för hög volym och sjunger falskt med. Samt kollar om det skulle ha blivit lite färre dagar till skolavslutningen. Och hoppar till varje gång min telefon plingar till för att inse att det var en spelförfrågan från Facebook.

Jag har ett trevligt liv. Jag ska bara komma på vad jag tyckte om en saga jag skrev i vintras och få det nerskrivet så kanske jag kan gå och lägga mig sedan.

På jag vet inte, två år kanske.

Lugnt har jag faktiskt tagit det. Låg i sängen med pyjamas och läste Harry Potter till tolv, åt lunch, åkte till stan med mamma och Anni. När vi kom hem därifrån läste jag lite mera.

Efter det började jag och Anni spåra ur lite och funderade på om farmor och farfar verkligen skulle skaffa höns och huruvida vi skulle få hypnotisera dem i så fall. Anni hade tydligen en bok där det stod hur man gör. Sen övade vi lite hönsspråk för det kan vara bra att kunna.

Där någonstans tyckte pappa att vi borde börja gå och lägga oss.

Vårt lag i 18x80 tappade pinnen tre gånger. Det är mer än var sjätte växling. Jag är lite bitter.
Coolt var det ändå att vi inte blev sist och att vi faktiskt vann över Botby.

Sen har jag kommit på att jag gärna skulle ha sixpack och vara sjukt vältränad. Och en stund efter det att jag hatar att träna.

Jag inser att jag inte bloggat på en hel vecka. Hoppsan, hoppsan.
Det mest intressanta som hänt är nog att jag välte på seglingen. Första gången i mitt liv jag välte på träning. Och att jag körde på grund. I hamninloppet åkte jag lite för nära kanten, typ en och en halv meter ifrån, för jag trodde där var djupt. Det är ju en betongkaj som går rakt ner i havet! Men icke, där var en sten. Det blev nog inga betydande skador av den incidenten.

Imorgon är det stafettkarneval och nu sitter jag i ett omklädningsrum på Djuran och väntar för jag är förstås alldeles för tidig.

Idag har det också varit varmt och skönt och jag cyklade faktiskt till skolan. När jag äntligen kom hem, 23 kilometer senare, visade det sig att min nya seglingsväska kommit till posten så då blev det att cykla tillbaka. Inte hela vägen förstås, inte ens nära, men ändå.

Nu är jag på posten och här är som alltid jättelång kö. Jag är nummer 71 och när jag kom in var det nummer 55 som betjänades. Nu är vi redan på 64 så jag har hopp.

Jag sitter i en buss och det är så varmt så svetten rinner och jag har alldeles för mycket saker med mig.

Det är jättebra. Vi slutade skolan tidigare och jag har kunnat ha bara kortärmad tröja på mig hela dagen och solen skiner.

Jag har just skrivit klart ett historiaprov. Det var så långt eller jag var så frenetisk så att jag nu har en liten buckla i handen var pennan låg. Scary.

Likaså gör våra löv det.

Jag läser lite läxor om språk och förhör resten av familjen. Hittills har jag fått höra att estniskan är världens största språk och att man talar spanska i Tjeckien.
Är en aning besviken.

Det är löv på alla träd. (Det är bra.) Löv på alla träd utom de på vår tomt.

Jag kan se depressionen nalkas.

Min egen pappa undrar om jag är ett lämpligt sällskap för min syster. Han tror att vi kanske har dåligt inflytande på varandra.

Förutom det har jag spenderat dagen med urmammutar och seglat.

Segla bra (STATUS: mission failed)
Avskaffa morsdagen. Och farsdagen. (STATUS: completed)
Läsa till finskaprov (STATUS: jag jobbar på det, i alla fall lite, och jag tror jag vet ungefär vad provet ska handla om)
Läsa till historiaprov (STATUS: försöker förtränga)

Mycket trevlig dag eller vad tycker ni?

Igår kväll skrev jag hela kvällen även om det inte märktes här. Ett gästinlägg till De Ungas Akademi (dua.fi/bloggen). Jag kände att jag behövde marknadsföra det lite.

Imorgon är det seglingstävlingar igen och samma på söndag. Veera på seglingen sa för någon vecka sedan att segling var hennes enda tvångstanke. Då kändes det väldigt långt borta men jag känner att jag börjar hålla med lite.

Det viktigaste jag lärde mig idag på träningarna var att köra gummibåt. På seglingsträningarna. Men jag är faktiskt ganska bra på motorbåt också. Jag klarar av att stå stilla och att accelerera och emellanåt att styra också. I teorin vet jag dessutom hur man backar men jag vågar inte testa.

Förutom det lärde jag mig (med en av mina träningskompisars hjälp) att min mast nog flyter men att min spira inte gör det. Mycket bra att veta.

Jag har haft en dålig dag idag. Först gick två starter åt skogen. Sen började det blåsa mer och sista starten gick jättebra. Förutom att jag tjuvstartade.
Det gick så dåligt att en tjej som inte ens var med idag var bättre än mig.

Så jag är fortfarande arg. Fast innan jag fick veta att det var tjuvstart på den sista var jag glad. Vilket gör det hela ännu värre.

Till allas stora förvåning har jag varit på seglingstävlingar idag. I Tusby. Vi ska dit imorgon igen.
Det har gått ganska dåligt och pappa tycker att det är ett litet problem att jag alltid är jättearg på tävlingar. Måste väl jobba på det då.

Jag ska gå och lägga mig typ nu hade jag tänkt. För att? Jag är trött.

Jag har, i den första butiken vi var i idag, hittat en avslutningsklänning. Och släktfestklänning och sjuttioårskalasklänning och konfirmationsklänning och studentfestsklänning. För allt det där är på sommaren. Insåg jag rätt nyligen. Så går det när man har många kusiner.

Ganska stolt är jag faktiskt. Både finkläder och shopping är kandidater till hata-listan. Med dagar som idag kanske de inte ens blir invalda.
(Ojojoj jag låter som om det var jag som ska fylla sjuttio och jag raderade nästan hela inlägget)

(Och strunta i den urkassa rubriken jag har blackout)

Jag kommer komma ihåg igår som en speciell dag i mitt liv. Dagen så jag åt fem munkar utan att tycka det var mycket. Först efter den femte började jag reflektera över mängden. Dessutom åt jag en glass däremellan. Nåväl (mycket gammaldags ord, blir inspirerad av boken To Kill A Mockingbird som jag kämpar mig igenom) jag cyklade ju faktiskt nästan fem kilometer.