Ellens Blogg

Jag har lånat Allt Jag Säger Är Sant från biblioteket! Tralalalala! *hoppar omkring och fnissar som en treåring*

Idag har jag varit och klippt håret. Det var inte direkt planerat eller så, det bara blev.

Jag sitter och ser på TV (!). Under kanske tjugo minuter har jag sett min syster två gånger och min pappa väldigt länge. Plus två av mina kompisars storasyskon.

Jag spelade bara fel på ett ställe. Men det var lite konstigt, för jag var lite för onervös. Fast publiken bestod av kanske tio personer. Och jag spelade bara halva min repertoar. För hon som jag spelar en av sångerna med var borta.

Här hemma så är ledmotivet för tillfället Guldet blev till sand ur Kristina från Duvemåla. Nån sjunger eller spelar den hela tiden. Verkligen hela tiden. Min favorittextrad är "Över prärien kom vi till en öken. Vi gick vilse och började se spöken." Det är ett rim som håller sig där på min nivå. Dessutom har den delen väldigt enkla ackord (C och F) och den går såpass lågt att jag kan sjunga den. Allt är positivt.

Förresten, från och med igåroch två veckor framåt älskar jag mattetimmar. Kanske för att jag inte behöver ägna mig överhuvudtaget åt matematik om jag inte känner för det. Vilket jag inte gör.

Vad ska man säga om en helt vanlig tisdag? Förutom att det regnar och jag har konsert ikväll och det kommer gå åt skogen. Men det säger jag om allt jag gör. Och så kom nån och påstod att jag hade bra självförtroende.

Jag vet, jag vet. Någon har varit lite dålig med uppdateringen på sistone. Jag har inte haft tid och den lilla tiden jag har haft har jag ägnat åt att spela piano. Jag har konsert på tisdag och jag känner att det kommer gå åt skogen.

Det var också en sång.

Här regnar det mer eller mindre hela tiden. Jag som för ett tag sedan påstod att jag gillar regn har helt och hållet tagit tillbaka det. Handisträningar ikväll, helgen tillbringas i stallet. Skoldagen var fyra timmar så om den finns det inte så mycket att säga. Förutom att vi bytte platser. Nu har jag ett helt bord för mig själv. Väldigt skönt med tanke på att min förra bordskamrat envisades med att sprida ut sig över 80% av bordet och jag satt på de resterande 20.

Eftermiddagen idag har ägnats åt att läsa till ett Geografi-prov tillsammans med Amanda (M.), Kira (S.) och Anni. Under en diskussion om växtlighetszoner kom jag och Kira inte riktigt överens. Hon var övertygad om att hon bodde i lövskogszonen medans jag absolut ansåg att jag bodde i barrskogszonen. Till slut kom vi överens om att eftersom hon bor i västra Helsingfors är det säkert lövskog hos henne och barrskog hos mig, i östra Helsingfors. Man måste ju kompromissa för att det ska fungera!

Annars har jag fått mina älskade gula Converse och skrivit ett matteprov som jag inte ens vill prata om.

Anni har roliga läxor medans jag alltid bara har allt möjligt svårt som jag sitter här och river av mig håret över. Den senaste läxan som fick mig väldigt entusiastisk var att hitta på en massa saker. Hon hade en lista med påhittade ord, som hon sedan skulle hitta på en förklaring till, som i Rappakalja. Väldigt kul. Man kan väl säga att jag kom med lite förslag emellanåt ...

Så skulle den nog skygga tillbaka och muttra något om att den troligtvis kommit fel. Eller så inte. Det beror lite på vem som kommer. Här sitter jag i alla fall och sjunger och knackar rytmer primavista från mina musiklabbspapper. Jag har som mål att få klart dem i år. Fast det kan nog bli lite knappt. Men om jag lyckas så är jag endera en naturbegåvning eller väldigt bra på att fuska. För det ska ta två år. Och om jag gör klart det nu har det inte ens tagit ett. Och med tanke på hur värdelös jag är på sånt här egentligen så kan det ju inte vara sant. Så snart kommer väl någon och säger att jag egentligen har gjort helt fel uppgifter eller något i den stilen. För det brukar vara så.

och inser att det är tråkigt att läsa blogginlägg när folk bara gnäller. Även om jag tror att världen egentligen bygger på gnäll.

Men det är tråkigt att blogga när ingen läser. Och sen när jag inte bloggar så läser ingen. En ond cirkel alltså. Men det är därför jag har lite svårt att komma på något jätteintressant att skriva.

D-juniorerna kan springa över planen och plötsligt tappa ena skon. Men ändå spela vidare och lämna skon mitt på planen.

Jag var och såg på semifinalen mellan SIF och HIFK (damer, handboll). SIF:s målvakt hade likadana skor som jag.

Det är den fredagen den trettonde imorgon. Visserligen är jag ju inte särskilt vidskeplig av mig men ändå. Lite skräck skadar inte.

Läxor.
Idag "Gör en faktaruta om daggmasken i ditt arbetshäfte. Beskriv förökningen och hur sinnesorganen fungerar." Nu har jag fastnat på hur stor en daggmask är. Visserligen vet jag ju på ett ungefär, men ändå. Det enda jag hittar är från wikipedia, om ringmaskar (daggmasken är en av dem), kan bli allt från en millimeter till tre meter (tre METER?)! Tack för hjälpen säger jag bara.
Undrar vad daggmask är på engelska? Finns den ens i engelskspråkiga länder?

Den här läxan är annars också gjord lite med principen Ja. Nej. Kanske. För Att Det Är Bra För Naturen. En effektiv princip på många sätt. Speciellt om man vill få det snabbt gjort. Det vill man. Sannoliken att vi skulle ha skriftligt läxförhör imorgon är också jätteliten för vi hade det idag.

Nu ska jag återgå till min vän daggmasken. Vet ni varför den kommer upp ur jorden? Det är inte för att dens gångar blir fyllda med vatten utan för att den då kan förflytta sig mellan olika "vistelseorter" utan att torka. Källa: Wikipedia.

Vänta. En sak till. Vad betyder sinnesorganen?

Alldeles överdriven grej det här med skola. Måste jag säga. har inte hunnit göra så mycket idag men om tjugo minuter ska jag rusa iväg till biblioteket. Och sen till musiklabbet. Var vi har diagnostiskt prov 1. Som jag inte har övat så där onödigt mycket till direkt. Men det borde inte vara så svårt.

Skulle ta av presenningen på båten igår men det var ju ganska mycket snö på varvet...


Fint väder var det i alla fall.

Nu ska jag rusa, vispgröten väntar. Ganska lyx det här med att ha farmor och farfar här.

Mitt förra inlägg var ju verkligen helt katastrof men jag hade en aning bråttom (alltså supermegajättebråttom) så det blev som det blev.

Nu några bilder som kanske inte egentligen är påskbilder i något annat avseende än att de är tagna på påsk.

Grannens sjöbod. Lägg märke till isen.


Blåsippor, de ville inte slå ut riktigt ordentligt, det var så kallt. Dessutom någon slags varelse på kotten, märkte den just, har inte en aning om vad det är.




En svan. Tyvärr ville den inte komma så nära. Och det fanns faktiskt en till men den simmade nog ut ur bilden.


En ... ööh ... blomma. Jag vet att jag borde veta vad den heter och allt det där men biologi är inte direkt mitt starkaste ämne.


Vårt lilla kärr. Eller kanske tjärn. Det låter finare. Fruset är det i alla fall.


En annan grannes brygga. Det brukar vara rejält med vass här emellan men som ni ser så har det hänt något med den.

Mina mycket mycket vackra påskpynt. Inte. Men jag har ju policyn att publicera allt så, varsågoda.

Jag har haft hicka precis hela dagen. Just nu har jag visserligen inte men jag tror inte det håller i sig.

Varför skrev jag så där? Nu kommer jag helt säkert få hicka igen.

Fastän ni inte skulle tro det så har hickan faktiskt ställt till med problem. När jag skulle läsa högt på biologin så hickade jag hela tiden, vilket förstås ledde till att jag satt och småfnissade hela tiden. Och det är inte det lättaste, att läsa högt när man fnissar.

Jag håller på och packar (håller på och håller på, nästan klar, dessutom lite svårt att packa när man bloggar), vi ska till Sverige i helgen och packningen går lika bra som det brukar förstås. Kan hända att det blir lite knappt med bloggningen eftersom vi (troligtvis) inte har internet på landet, ska ändå satsa på nåt tidsinställt så ni får något att läsa (ni få som är kvar, statistiken har sjunkit rejält).

Jag förlorade matkampen, Pizza vs. pasta, pastagalningen jag höll stenhårt på pasta, tänkte till och med erbjuda mig att laga den. Vänta, det kanske var därför de inte ville ha det!

Så är det ingen fara, jag har bara haft svårigheter med att komma upp ur sängen på grund av akut jättehemsk träningsvärk.

Jag har varit på 97-98:ornas träningar. Två timmar. Och vi var bara fem stycken så man stod aldrig stilla. Men nu känner jag mig stark och duktig. Och jättetrött och lite hungrig fastän jag nyss åt mat. Lite skavsår på tårna, kan knappt gå upp- och nerför trappan. Plus att jag har läxor.

Vann just en mycket dyrbar halvtimme imorgon på morgonen. Känner mig mycket glad över att det är lov där var vi brukar ha tyska och att jag därför inte behöver fara dit imorgon. Det gör allting lättare. Dessutom krymper listan över akuta läxor radikalt. Vilket alltid är positivt.

Om ni såg någon, som satt på bussen och blundade hela vägen hem, så skulle det kunna varit jag, men jag tror inte det, för jag kollade noga att ingen jag kände kom på och undrade varför jag satt och blundade i bussen. Typ "Hej Ellen! Vänta, sover du?" för det kanske skulle bli lite pinsamt.
Anledningen till att jag blundade var ett litet experiment. Pappa var på ett seminarie eller något förra veckan och nu har han pratat alldeles otroligt mycket om hur man lär sig åka buss och gå över gatan om man är blind så då måste jag ju leka blind ett tag. Det är alldeles jättelogiskt egentligen.

För mig åtminstone.

På gymnastiken idag spelade vi volleyboll. Eller, försökte spela volleyboll. Det blev inte direkt ett spel eftersom vi inte träffade bollen så där onödigt ofta. De gånger någon träffade hade den mycket ofta missförstått något och tog i den i handen, fast man inte skulle göra det. Eller så tvärtom.

... flyger överhastighet men blir aldrig fast!

Det var inte bara igår som gick lite snabbt. Hela helgen har ju farit i ett nafs.

Matchen med 98:orna gick bra, vi vann 18-9, jag behövde inte stå i mål, som tur var. Inte för att jag åstadkom någonting heller men det brukar jag ju inte. Jag var i alla fall inte i vägen hela tiden.

Annars har jag väl inte gjort så mycket. Spelat gitarr och piano, vår lilla trio kan nu ganska många stycken, fast de som låter bäst är den så kallade Puresången och en av Alberts gruppsånger, Childrens March av N.Baklanova.

Vi har målat mignonägg och jag kom med det mycket konstruktiva förslaget att nu eftersom äggen nästan är slut i butiken, varför kan vi inte satsa på att bara äta mignonägg istället. Det gick tyvärr inte hem.

Igår inleddes dagen med en handbollsmatch. Vi förlorade. Väldigt förvånande. Efter det till stan, Öppet Hus på Sandels. Jag kommer insmygandes till Annis konsert efter första stycket. Konserten avslutas med ett tjugo minuter långt blues-improvisationsstycke i E.

Lunch åts på Swagatam, Alberts gruppövning genast därpå, samtidigt gick jag och Anni till "Blåsarnas konsert" för att se en kompis spela. Dessutom var det coolt för hela orkestern spelade Angry Birds-sången till sist. Under tiden var mamma och pappa förresten och fikade med en kompis.

Klockan halv fem väntar Alberts konsert, den var ganska kort, ungefär en halvtimme, och inleddes med ett kanske 15 minuter långt violinstycke, en Ungerskt inspirerad Concerto av Oskar Rieding. Efter det spelade två knoddar en sång på lösa strängar och till sist spelade hela gruppen. Det var väldigt varierande nivå som ni märker.

När jag kom hem spelade jag piano och gitarr och rörde inte ens en dator. Alltså bloggade jag inte. Idag ska jag och spela med 98:orna och någon påstod att jag skulle vara målvakt.