Ellens Blogg

Idag hade jag väckning klockan nio, och lyckades med nöd och näppe kravla mig ur sängen ungefär kvart före tio. En sån bedrift. Så åt jag frukost till tolv och sen, tro det eller ej, städade jag hela köket. 

Ni hör, inte särskilt häpnadsväckande. 

Nu är jag i alla fall så gott som frisk, jag skidade slut mig lite, och återfick min förkylning plus att jag mentalt blev lite dämpad, för hur vek är jag inte om jag efter att ha skidat en vecka blir sjuk? 

Som vanligt när skolan ska börja efter ett lov är jag förväntansfull, trött och lätt uppgiven. 

Så såg jag också Team SCA vinna Abu Dhabi inport race i Volvo Ocean Race. Bra gjort! De har ju annars inte varit på topp hela tiden direkt. 

Snön har smält bort, förutom några högar här och var och skulle jag gå ut skulle det med all säkerhet vara glashalt precis överallt. På det sättet tur att jag inte har varit ute ordentligt på två dygn. 

För det första gjorde jag en cheesecake. Plan A sket sig. Plan A blev plan B som också misslyckades. Plan B beslutade vi tappert att inte slänga bort utan tryckte in den i frysen så den blev plan C. Efter det åkte vi till butiken och köpte nya ingredienser och plan D lyckades mycket väl. Lärdomar av detta, använd aldrig, aldrig gelatin. I någonting. 

För det andra har vi haft mycket avancerad charader. Jag har visat "Elastinen äter mycket protein och blir stark som bjärven" och "Spetsen tog slut vid julkortspysslandet" och "Landslagsåkarna har carvinskidor i Hemavan". Jag vet inte hur svårt det låter men tro mig, det var riktigt kämpigt. 

Alla är faktiskt fortfarande vakna, till skillnad från förra året då vi gick och la oss klockan tio för att orka stiga upp till när liften öppnade, även om det är väldigt nära att vi somnar i soffan nu snart. 

Gott nytt år!

På eftermiddagen åkte vi till min moster, skidade lite, åt middag, åkte hem. 

Nu har jag lite, lite ont i halsen och ska sova. Imorgon åker vi till familjebekanta och firar nyår, som vi gjort varannat nyår praktiskt taget sen jag föddes. 

En alldeles otroligt innehållslös dag på sitt sätt men också väldigt charmig. Om jag skulle få bestämma skulle jag ha rätt många dagar av den här sorten per år. Gärna i fjällen nånstans. Så ni vet. 

Dagen har gått ut på att tillsammans med hela resten av landets invånare plus ett stort antal turister yra planlöst omkring på stan. Fem timmar senare hade jag köpt en smörgås och en varm choklad (sistnämnde från McDonald´s, don´t be too cool!). Ändå kändes detta inte som ett problem, jag var med tre kompisar jag inte träffat på riktigt, riktigt länge (två år nästan).

 

Nu kom jag nyss hem och har återgått till jullovsstämning, på gott och ont. För närvarande sitter jag och planerar morgondagens skidutfärd, funderar på vad jag ska köpa för mina julklappspresentkort, undrar hur man beställer klipptid, ältar väderprognosen, tänker på julgodis och, tro det eller ej, äter julgodis. Allt detta gör mig ganska lycklig (vardagslycka, inte överdriven entusiasm) förutom väderprognosen. Den säger mest att jag nog ska skida långt imorgon, innan all snö regnat bort. Man blir nästan gråtfärdig.

 

Tur att jag kan trycka i mig lite godis som tröst.

De två timmarna började ungefär klockan fyra och tog slut, ja, två timmar senare. Under dessa timmar skidade jag 18 kilometer. Det bör noteras att mitt undermedvetna tyckte att dessa timmar var på förmiddagen, och att samma undermedvetna blev lite, lite förvånat när det en halvtimme in på turen blev mörkt. Nåja. Jag skidade långt hursomhelst. 

Nu är det värsta av julen över tror jag. Jag har fått en lagom till överflödig dos av julgodis, julklappar, skinka, lådor, lax och släktingar. Jag har dessutom dukat och serverat julmat tre gånger på två dagar och jag börjar märka hur min klänning blir mindre. Jag ska nu slänga tredje paret strumbyxor i soporna efter att det blir hål på alla när jag ser på dem.

 

Det jag önskade mig mest i julklapp (håll för öronen för det här är smörigt) var snö och det fick jag redan någon dag innan jul, imorse var jag och pappa på en rätt lång tur med ganska få skidspår, ganska dålig kondition och ganska dålig teknik. Det var kul faktiskt. Det kan ju hända att klänningen därför har krympt, för att mina muskler har växt så mycket. Det kan också hända att det inte är så.

 

Nu fortsätter julen tills nyår och sen börjar skolan och sen fyller jag år och sen vet jag inte mer men tiden brukar gå fort.

Jag vaknade med ett ryck och mina tankar gick ungefär så här, "Tänk om nån annan har hunnit ploga!", "Ingen har ens väckt mig, jag somnar om.", "Får man somna om verkligen?", "Jag borde ändå gå ut och ploga.".

 

Tjugo minuter senare väcker pappa mig.

 

Jag kommer just och just ihåg att äta frukost innan jag med mycket energi och entusiasm tar emot förmiddagens to-do-list. Möblera om för att julgranen ska rymmas (Yes!), gräva fram julgransfoten och julgransmattan från husets värsta håla, vinden (I can do it, inga problem, ska jag ta fram nåt annat när jag ändå håller på?), ta in skinkan (småfix, tar en sekund kanske?), skotta gården (Min snöskottning! Som jag har väntat!) och ved (jag glömde bort vad jag skulle göra med veden och den var bara ved på min lista, men jag högg lite och bar in lite och tittade lite på resten).

Efter allt det här bar jag madrasser runt i huset men sen, sen tog min hela energi helt slut och jag la mig på soffan en stund och sen la jag mig på soffan en liten stund till.

 

Och nu vet jag inte vad jag ska göra men jag tror att det är julgodis. Blääh.

Jag var så nära att somna på soffan nyss. Det värsta är att jag inte kan förstå hur jag är så trött. Helt obegripligt. Jag har inte gjort nåt annat än sovit hela helgen, imorse väckte pappa mig lite efter tio. Och då hade jag gått och lagt mig klockan tio kvällen innan så det var inte som att jag skulle ha vakat hela natten. Inte alls, överhuvudtaget, så.

 

Imorse var jag på stan och träffade kompisar och åt lite kanelbulle. Skrev jag imorse? Oj, klockan var nog tolv, ett, nånting. Det kändes som morgon. När jag kom hem hade alla nästan alla åkt nånstans så det var bara jag, mormor och morfar hemma. Det var för många timmar sen och jag har nog inte gjort något mera egentligen. Typ flyttat saker från skrivbordet till sängen, ett stort misstag insåg jag eftersom jag då inte kunde ligga på den.

 

Det var min ultraintressanta dag, jag måste lära mig skriva om saker som intresserar eventuellt en person eller två istället för att lista upp vad jag gjort i mitt för en utomstående mycket tråkiga liv.

 

Annars är allt bra.

Idag har jag praktiskt taget gjort något också. Imorse blev jag väckt. Sen surade jag en stund. För att jag blev väckt. Men, efter det bar jag och pappa in en dörr, jag gjorde en fin liten skylt, städade lite (bara jättelite) och lagade lunch.

 

På eftermiddagen åkte jag med mamma och handlade julklappar, kom hem och vände i kanske fem minuter och så åkte jag med pappa och handlade julklappar. Vi hade ganska framgångsrik shopping måste jag medge.

 

Nu har jag, som ansvarig för julbelysningen i familjen, kontrollerat att julgransljusen lyser och pysslat ihop vår "julkyrka" så nu klingar den stilla natt i hörnet av vardagsrummet och lyser fint. Jag är rätt nöjd över det här faktiskt. Dessutom är jag nöjd över att juljusen lyste, det förenklade mitt arbete jättejättemycket.

 

Nu vaktar jag så att Albert inte äter upp alla julgodisar idag och ertappade mig själv med att samtidigt använda fem olika telefoner/datorer. Ups. Bortskämd much?

Jag inledde dagen halvelvatiden. Under dagen har jag inte gjort så mycket märkvärdigt (med andra ord, inget överhuvudtaget). Eller jo, jag skrev en lång fin lista på saker jag skulle göra. Jag prickade av en halv punkt tror jag.

 

Ibland blir det så.

 

Jag fortsätter dödandet av tid med att se på Amazing Race och bara känner hur min heder rinner av mig.

 

Imorgon ska jag göra en massa saker, jag lovar. Kanske. Inte helt lovar. Men nästan nog.

Jag passar dock på att traditionsenligt inleda jullovet med lite förkylning. Kunde imorse briljera med 38.2 när jag mätte febern men bet ihop och gick till julfesten ändå. Det var nog värt det. Jag fick så många julklappar av mina kompisar, mina egna godisburkar var helt patetiska i jämförelse. Men tanken räknas eller något och nu ska jag hem och lägga mig på soffan och läsa. 

Och kanske öppna mina julklappar. 

Får man öppna julklappar innan julafton? Tveksamt. Måste fundera lite på den saken ännu. 

Det var inte grejen. Bara en bisak. 

Jag har (och har haft hela dagen) en grym lust att slå in paket. Gärna böcker eller filmer eller brädspel eller annat jämnt. Tyvärr har jag redan paketerat allt jag har. Jag funderade lite på att slå in en skokartong eller sju och sätta in en eller två godisar i, bara för paketerandets skull, men man kanske inte får göra så. 

Jag ska ju erkänna att det bästa med julen är innan julen. Att slå in presenter, göra julgodis, baka pepparkakor i november bara för att, springa på 712 julfester, gå i luciatåget på stan, ha ångest över vad man ska köpa till vem när och springa omkring med tomteluva för att man kan. Det slår julafton på alla sätt. Alla vet att julafton är stressig, man måste ha fina kläder, till och med finskor (!), julmaten är inte på något sätt imponerande, (håll i hatten, jag har blivit gammal!) julklapparna är nästan roligast innan man får dem (misstolka inte, jag sa inte att jag inte vill ha julklappar) och på annandag när det ännu finns julmat kvar så vill man helst bara äta sorbet och pasta. 

Ändå öppnar jag min julkalender maniskt som en femåring och talar om julafton från början av augusti. Eller kanske just därför?

Nu sitter jag i metron med lätt huvudvärk och en bestämd eftersmak av gröt i munnen eftersom tandborstningen uteblev till förmån för att inte bli försenad. Nätet i metron är min värsta fiende och i skolan ska jag lämna in ett ofärdigt kemiprojekt. 

Om inga andra ljuspunkter dyker upp under dagen har jag i alla fall ny madrass i min säng. 

Jag är tillbaka efter om och men och hur och ska jag?

Jag kommer troligen inte ha en enda läsare och det kan jag förstå och jag kunde inte ens logga in för jag kom inte ihåg mitt lösenord men jag tycker vi bortser från allt det och låtsas som att jag inte har haft bloggpaus i ett år. Hej!

 

Idag har jag bildat ett parti, skalat av mig lite av en nagel, lagt pussel, packat julklappar, bakat några jultårtor med äppelsylt, inte med plommonsylt för äppelsylt är godare, ätit pepparkakor och spelat piano.

 

Just nu har pappa valdebatt med mig (i egenskap av ordförande för mitt parti) och skulle han vara min motståndare i valet måste jag faktiskt medge att det skulle bli tufft.

 

Tack Runa för inspiration till bloggandet, min fellow banan i pyjamas, och vi håller alla tummarna för att jag kanske skriver nåt imorgon och på lördag och eventuellt till och med på onsdag nästa vecka.

 

 

Vi ska ju upp på dop i helgen, vilket också innebär att jag måste åstadkomma någon slags packning. Tror dock att det bara blir finkläder och mjukisbyxor, vi ska ju ner tillbaka nästan genast. Det gör det enkelt.

 

Sitter och nördar lite Musikguiden i P3 nu, ska alldeles snart packa och äta något.

Jag har haft fyra lektioner idag. På samtliga fyra lektioner har jag läst bok. Inte hela lektionerna, vissa mer, vissa mindre. Men jag har ändå läst hela dagen.

 

Nu sitter jag här med mitt skitiga hår och funderar på om jag eventuellt borde göra något annat. Kanske leta fram mina skridskor tills imorgon? Börja hårdsatsa på ett matteprojekt? Läsa den tyska roman som ska vara läst om 26 dagar (1000 Gründe nicht zu küssen, Tölö biblioteks utbud av tyska ungdomsromaner var en aning begränsat)? Städa köket?

 

Bara låtsas som att facebook är meningen med livet?

Jag fick en utmaning av Linnea, jag tänkte göra den med viss (ganska stor) konstnärlig frihet. Kanske på grund av avsaknande av bloggnätverk samt avsaknande av fantasi men det behöver vi inte tala om.

 

Jag hade ju tänkt imitera en superstörande seriös bloggare men det gick inte så bra. Det här var min superhemliga samt supersmarta plan. Att enbart själv ta åt sig äran kan jag ju inte göra, men en femtedels ära är jag åtminstone värd.

Får se hur det går med två bloggar, till och med en blogg har ju varit lite svårt på sistone. Tills vidare (till helgen, kanske, en vecka?) försöker jag blogga på båda. Utan seglingen är ju inte mitt liv superstressigt direkt.

 

Kom dessutom på idag att det trots allt finns vissa positiva sidor med att gå i skolan och att jag kan varva mitt liv som skibum med skolarbete. Fifty-sixty kanske? Till exempel träffar man kompisar i skolan. Det är ju ett plus.

Då kan man stava tanzen som Tarzan och fundera på om lärarna är Jesus eller inte tillsammans med folk som också tycker det är kul.

 

Uppdatering: Länken funkade tydligen inte, försökte fixa det, om inte, klicka Passligt nere under bra bloggar på höger eller skriv direkt i adressfältet, passligt.ratata.fi.