Ellens Blogg

När jag hittar nya saker så kan jag oftast inte låta bli att lägga ut dem precis genast. Hittade ett sätt att göra "online-polls" på så nu måste jag ju lägga in en. Om det funkar.

Haha! Jag tror jag klarade det!

Det är nånting jag är mycket bra på. Jag har ägnat hela morgonen åt att skriva av mitt veckoschema på ett snyggt sätt medans resten av familjen har städat. Okej då, jag snabbröjde väl lite i mitt rum imorse men annars så har jag inte gjort så mycket. Kollat mejlen typ fem gånger. Ojat mig över att det inte funkar att kommentera på Beckis blogg. Hittat positiva saker med nästa vecka. Konstaterat att jag borde klippa mina tånaglar. Ätit scones. Försökt förgäves få pappa att laga lunch till mig. Han sa att jag klarar av att koka pasta och sätta i gårdagens fisk själv.
Mitt jättesnygga schema. Alla som ägnar sin fritid åt att spionera på mig har nu full koll över vad jag gör när.


När jag nu ändå höll på kunde jag ju inte låta bli att lägga upp den här fastän den är tagen för typ en månad sedan och inte ens är särskilt bra. Men jag kan säga att läget är oförändrat. Det ser likadant ut nu också. Förutom att buskarna inte syns lika bra för all snön.

Jag och pappa gjorde en deal. Vi lagar lunch tillsammans.

Har just varit och spelat med 98:orna. Mot serieledarna. 4-20. Najss!

Sitter just nu och äter upp den mat som egentligen var Annis och Alberts. Påstår de alltså. Men de stack och skrinnade till Finnträsket och mamma och pappa är och skidar. Så jag är ensam hemma och lyssnar på musik på alldeles för hög volym (spelas just nu: Vårens Första Dag - Laleh). Och surfar. Det är mitt vanliga "ensam-hemma-program". Inte så mycket annat.

På måndag match igen. I Brunakärr. Imorgon skulle jag nog göra nåt med Wilma. Sen bara den aningen hemska veckan kvar och så sportlov. Äntligen! Tror jag behöver det ...

Det har varit lite dåligt med uppdateringen skulle ett proffs säga. Jag säger att jag inte har hunnit. För det har jag faktiskt inte. Och nu går min buss om 18 minuter och smart som jag är så ägnade jag tiden åt att läsa bloggar och se på filmer om folk som äter kokosbollar så nu hatar jag vissa människor ännu mer än jag gkorde tidigare idag. Och vad det är för dagar nästa vecka.'

Tack vare min übersmarta planering måste jag ju förstås rusa iväg nu men skall satsa på att hinna lägga ut något ikväll. Försöka alltså. Sannoliken att inget händer är hög. Men jag tror jag klarar det. Speciellt nu när min bok är slut... :)

MED NÅGOT BRA!! Jag fixade så att min profilbild och profil syntes. Jag trodde tidigare att jag hade testat det hur många gånger som helst och att det helt enkelt inte funkar men det visade sig att jag nog hade missat något nånstans för idag gick det väldigt smoothly utan några större bekymmer. Ändrade dessutom några av rubrikerna i sidomenyn, de var ändrade tidigare också men jag har nog lyckats återställa kodmallen eller något ditåt någon gång så de försvann.

När det här inlägget kommer ut är jag förhoppningsvis också på väg ut ur labbet. Förhoppningsvis. Det finns mycket som skulle kunna göra så att det inte blir så. Bloggen kan strula och skicka ut det här inlägget när som helst. Eller så kan jag drabbas av typ en kvarsittning och inte få gå ut. Eller så kan hela huset fatta eld redan halv så att vi måste evakuera.

Eller så tar det helt enkelt lite längre än vanligt att dra på sig skorna.

Nä, jag tror ni slipper. Var äntligen i skolan. Det blir faktiskt förvånansvärt tråkigt att vara hemma så många dagar i rad. Så idag har jag pratat stup i kvarten i skolan för att prata ikapp två dagar. Bland annat försökt övertala folk att färga håret. Och att inte köpa fel sorts hårspray. Fråga mig inte hur jag vet den bästa sorten. Diskuterat dörrar. Lite kort så där.
Dessutom har jag skrivit ett prov och hört ett rykte om att mitt bildkonstvitsord skulle höjas. Mycket positivt.

Klockan 17.29 går bussen till tölö. Visst borde man hinna dit till 18.15 då? Hoppas det för jag orkar inte fara tidigare. Men idag måste jag börja med melodierna. Typ sjunga skalor. Fasar.

Det är en bra dag idag egentligen det har att göra med en typ som egentligen skulle kunna kallas Sam som nödnamn. (Där har vi det Beckis! Det perfekta. Sigge och Sam.) Känner mig som ett geni. Det gör jag alltid. Faktiskt. Jag har till och med trösta Wilma ur sitt livs sorg. Det är inte ofta jag lyckas med sådant. Och lyckats hälla glitterlim på min nya blus. Det lyckas jag med desto oftare. Det går bort i tvätten.

Lyssnar på Lalehs låt Vårens första dag för typ femte gången i rad. Och är lycklig över att pappa lämnade sin dator hemma.



Det är ingen film med, bara låten, men det här är typ den enda på youtube.

Hur kunde jag igen lyckas välta ut hela komposthinken in i roskisskåpet. Jag är liksom typ bäst på det här. För om man drar ut hela grejen med för mycket fart välter allt inåt. Det var andra gången. Förvånansvärt många med tanke på hur sällan jag öppnar skåpet överhuvudtaget. Så då sitter jag på golvet i köket med plasthandskar och gräver efter gammalt kaffepulver. Jag tror jag lever under en lycklig stjärna. Alla andra passade på att evakuera för att inte bli indragna.
Nu vet jag i alla fall mycket noggrant vad allt som finns där inne. Inte så mycket intressant tyvärr. Bara plasthandskar och diskmedel. Typ. Tur i alla fall att jag är så snuvig så att jag inte ändå känner lukt/doft. Det kan ju hända att det inte luktade så gott. Men ärligt talat (palindrom!) så har jag ingen aning.

Nu fortsätter jag på mina ritprojekt. Jag har faktiskt förvånansvärt nog ritat nästan hela dagen. Fast mamma anser att det bara är färgläggning för det är i min fina top-model bok. Undrar hur det skulle se ut om man verkligen bara skulle färglägga?

1. Konstaterat att jag inte kan rita fötter (mycket synd)
2. Konstaterat att jag inte kan rita skjortkragar (då kan man inte rita skjortor heller)
3. Konstaterat att jag inte kan skriva stora Y (det visste ni redan)
4. Snutit mig otroligt många gånger (ingen nyhet, det har varit så i en vecka nu)
5. Skrivit viktiga anteckningar på helt fel ställen (verkligen helt fel ställen)
6. Städat mitt rum (jepp, stökat ner det igen också)
7. Målat (det tog typ en halvtimme att måla en kvadratdecimeter lila)
8. Bara spenatat lite (faktiskt, känner mig stolt)
9. Konstaterat att jag inte kan rita lockiga hår (nepp, inte det heller)
10. Konstaterat att en viss person har en väldigt stor näsa (vad ska jag säga om det då?)
11. Diskat kastruller (inte så svårt, det var pastakastrullen och som den barnmatskock jag är använder jag inte ens salt i pastan så jag skjölde bara av den)
12. Städat köket (otroligt, eller hur?)
13. Stökat ner hela köket (typ som vanligt)
14. Städat köket på nytt (tycker jag, jag vet inte vad pappa säger)
15. Letat tryckfel i HBL (hittade allt för många, till exempel hade man skrivit Haavisto där det borde stå Niinistö så att det såg ut som om Haavisto skulle vara vår nya president)
16. Bloggat (det visste ni också)
17. Blivit utan stol (Albert sa att den var hans och stal den, han tjafsar fortfarande om det)
18. Äntligen hittat ett måndagsbarn. Två måndagsbarn förresten. Nej tre. (JAA!!!)
19. Letat och hittat köttfärs i frysen (kallt)
20. Övat piano (apselut)
21. Sett på TV (bara lite)

Jag kan inte skriva stora y! Alltså Y. Den övre halvan klarar jag men strecket hamnar alltid på fel ställe. Nån som har en bra lösning. Förutom att skriva med små bokstäver istället. För det vill jag inte.

Gammelmormortemat. Efter att jag bloggade sist så bakade jag bullar. Eller, Anni bakade bullar och jag, hmm, assisterade. Typ satte i jättemycket smör. Medans degen jäste lyssnade jag på klassisk musik och stickade. Vem var det som påstod att jag fyllde tretton för en månad sedan? Jag tror vi har misstagit oss, jag fyllde nog 113.

Höll på att bli (bli??) galen just. Albert ser på svtplay som gör att hela resten av internet står helt stilla och då skulle jag förstås försöka kolla mejlen och blogga samtidigt och nerverna gick heta. Men nu fyllde jag på med kylarvätska och allt är normalt igen.

Mina bullar, förresten, blev förvånansvärt lyckade. De jäste dock inte så mycket först men tog en rejäl slutspurt i ugnen där de blev sisådär 12 cm i diameter. Hoppsan... :)

Nu ska jag fortsätta med mina djurskisser. Ojdå, föll ni av stolen. Jag vet det skulle jag också göra, jag är inte en sån som skissar så mycket djur vanligtvis. Men det blir inte så särskilt bra egentligen. Bra sysselsättning är det ändå medans datorn laddar. Så jag fortsätter.

Pappa har utfärdat utegångsförbud för alla sjuklingar idag. Alltså för mig. Ganska skönt så behöver man inte gå ut. Istället gör jag som pappa sa, sitter i ett hörn som gammelmormor och virkar och lyssnar på spotify. Nästan som pappa sa, skillnaden är att jag stickar. Och försöker komma på lösningen på ett jättestort bekymmer. Verkligen jättestort. Inte. Frågan är om man kan gå omkring med ett halsband där det står "snälla bli min". Jag har inte kommit till ett svar ännu. Plus att jag är sur på en person för att hon/han inte är född på en måndag utan en söndag. Nu tänkte Wilma, Beckis och Rose, nej Ellen, nu har du spenatat för mycket. Men till mitt försvar. Det är inget om det. Faktiskt.

Alla, inklusive jag, tycker att nån borde baka bullar nu. Tyvärr tror jag inte att jag klarar av det. Ni vet ju hur proffsig jag är på det här med matlagning. Jag har visserligen kommit på lösningen. Jag ska börja göra babymat. Babymat behöver ju inte vara så starkt kryddad (onsdagens smaklösa kyckling i tankarna), inte ha så bra konsistens (krusbärskräm från i höstas, den blev bara soppa), inte vara så fin (mockarutorna från förra våren, se bild nedan) och det gör inget om det är lite hårt (mina legendariska scones). Man mosar ju ändå allt. Medge att det var en ganska bra plan. Dessutom tycker mamma att trettonåringar inte får äta babymat alltså får jag aldrig ha piltti med mig till handisturneringar. Skulle jag däremot göra dem själv skulle jag ju få. Så, feel proud of me, jag har i princip räddat världen och kommit med lösningar till alla problem. Förutom det där med halsbandet. Men med tanke på hur bra flyt jag har på idéerna nu så lär jag klara av att fixa det också.


Mockarutan, bild från 31.1.11. Se hela inlägget här.

Jag har gått omkring hela dan och kommit på bra saker att blogga om och nu sitter jag förstås här och kommer inte ihåg en endaste en.

Men det är helt omöjligt att hinna blogga på torsdagar om man inte är med beckis och stjäl hennes telefon. Igår var jag som ni kanske märkte inte det. Så jag hann inte.

Jag har använt fenomenet pocketböcker idag till sin fulla grad. En pocketbok heter väl pocketbok för att man kan ha den i sin pocket, alltså ficka. Så måste det ju vara. Med detta i huvudet och ingen lämplig väska sätter jag förstås min pocketbok i min pocket. Jag kände mig jättesmart.

Och helt jättekorkad. Vem går egentligen runt med en bok i fickan? Fastän det råkar vara en pocketbok. Men den hade kanske trehundra sidor. Till och med en pocketbok blir stor om den har trehundra sidor. Åtminstone större än fickformat. Även om jag råkade ha enorma fickor som jag till och med har cyklat hem från brändö med en nästan A4 stor hård bok i. Alltså en o-pocketbok.

Funderar på varför det är svårt att bygga ut infrastrukturen i Indien. Och vem som egentligen tänker att en grupp med rätt korkade (jag) sexor ska klara av att fixa det på mindre än ett dygn. Undrar faktiskt hur många som egentligen har gjort det i morgon? Eller underdriver jag kunskapsnivån? Kanske bara jag som inte egentligen skulle orka göra det. Kör till med att det är för att Indien har en så knepig byråkrati. Nån svensk som ville utveckla infrastrukturen i Indien fram till år 2017 skrev så på internet. Ett helt företag var det nog. Inte bara en ensam svensk alltså.

Jag lovar, världen är konstig. I måndags kom mamma och Anni på att en timme borde ha 100 minuter istället, då skulle det bli lättare att räkna. Dessutom skulle man få variation på dygnet. Det skulle alltså inte alltid vara lika ljust när man stiger upp. Dygnet skulle också bli längre. Då skulle man få mycket mera fritid för skoldagens timmar går ju i minuter så det skulle inte ändras och man sover ju inte längre än vanligt.

Er har jag inte sett på länge!

Jag har räddat bläckfiskben idag. Fast om vi tar det från början skulle åhöraren kanske främst reagera på att jag har brutit av bläckfiskben idag. Den var av trä. Under produktionen så föll ett och ett halvt ben av. Översättning för normalt folk: ett ben föll av helt och hållet och ett föll nästan av. Jag tror jag var lite för frenetisk i mitt sågande för Wilma klarade av att såga ut samma figur, bläckfisken, och den var hel och välbehållen och dessutom ganska snygg när hon gjorde det. Jag kanske måste öva lite. Träslöjd är ungefär så där som bildkonst. Jag är liksom ganska dålig på det.