Reflektion över bloggvärlden version flum
Ibland när jag bloggar (ganska ofta faktiskt) funderar jag över varför nån skulle vilja läsa vad jag skriver. När jag skriver det här undrar jag varför nån skulle vilja läsa om vad jag tänker när jag skriver.
Alla dessa tankar, eftersom jag lätt själv blir jättefrustrerad på andra människors bloggar. Typ Varför skulle jag bry mig om när du städar din hamsters bur? Sen. Sen tänker jag att jag är likadan själv. Sen får jag lätt ångest. Sen biter jag ihop och skriver lite till och kollar frenetiskt på besöksstatistiken bara för att se att det inte finns nåt att se och sen kollar jag pånytt för tänk om nån just har kollat eller tänk om jag läste fel. Sen ökar ångesten och jag läser nåns blogg om nåt hen har gjort som jag inte bryr mig om och suckar och så kollar jag statistiken igen.
Då funderar jag ganska mycket på varför jag gör det här och varför typ miljontals (obekräftad siffra) andra människor också gör det dagligen och på hur konstig människan är egentligen och livet och världen och mänskligheten och inte minst jag själv.
Sen skriver jag det här inlägget och kan stoltsera med det flummigaste jag skrivit hittills ever och varför skrev jag det egentligen?
Jag kanske är lite trött bara, okej?
För att jul är jul
Jag kom hem från skolan idag och började med att trycka i mig de två resterande jultårtorna från igår. Sen åt jag två smörgåsar och en yoghurt och förvånansvärt snart efter det här åt jag två och en halv portion avokadopasta. Man skulle ju kunna tro att jag tränat eller nåt.
Det var inte grejen. Bara en bisak.
Jag har (och har haft hela dagen) en grym lust att slå in paket. Gärna böcker eller filmer eller brädspel eller annat jämnt. Tyvärr har jag redan paketerat allt jag har. Jag funderade lite på att slå in en skokartong eller sju och sätta in en eller två godisar i, bara för paketerandets skull, men man kanske inte får göra så.
Jag ska ju erkänna att det bästa med julen är innan julen. Att slå in presenter, göra julgodis, baka pepparkakor i november bara för att, springa på 712 julfester, gå i luciatåget på stan, ha ångest över vad man ska köpa till vem när och springa omkring med tomteluva för att man kan. Det slår julafton på alla sätt. Alla vet att julafton är stressig, man måste ha fina kläder, till och med finskor (!), julmaten är inte på något sätt imponerande, (håll i hatten, jag har blivit gammal!) julklapparna är nästan roligast innan man får dem (misstolka inte, jag sa inte att jag inte vill ha julklappar) och på annandag när det ännu finns julmat kvar så vill man helst bara äta sorbet och pasta.
Ändå öppnar jag min julkalender maniskt som en femåring och talar om julafton från början av augusti. Eller kanske just därför?
Som den vetenskapskvinna jag är
Det känns som att jag lever ett vetenskapligt experiment. "Hur mycket saker får man in i diverse väskor utan att de spricker."
Spännande experiment måste man säga.
Om att vara mogen
Då lyssnar man på sånt här. Och letar efter sånt här. Och blir jätteglad när man hittar sånt här.
Bästa barnprogrammet på barnkanalen. Efter Fåret Shaun.
Bristande logik? Eller bara normalt.
Vi (jag och min kompis) hade en liten flamsattack på musiken idag. Vi tittade på varandra och brast ut i skratt.
Om och om igen.
Och ni vet då? När man utbrister "Du har så dålig humor!", men inte klarar av att få ur sig en sammanhängande mening för man skrattar så mycket.
Ni vet det? Är inte det aningen ologiskt?
Liten morgoniakttagelse
Jag sitter på metron nu. Jag vet inte om ni känner till det men jag är en liten metrostalker. Jag sitter alltid och kollar in folks mössor och halsdukar. Nu sitter jag mittemot en tant med en mössa som ser precis ut som en yllesocka. En stickad. Skillnaden är att istället för självaste fotdelen sticker hennes ansikte ut där. En förstorad yllesocksmössa. Jag är så otroligt imponerad.
Alltså oroa er inte, jag tänker inte skaffa en sån, men coolt var det.
Saker jag går i gång på (utökad lista)
5. Mellannummer i melodifestivalen
6. Dåliga skämt
Lite fakta
Jag köpte The fault in our stars. Det känns bra. Jag ser fram emot den. Dessutom tror jag att jag aldrig köpt en bok tidigare. Jag äger väl knappt ungdomsböcker. Jo, några, tror jag, tror att det går att räkna dem på mina två händer också.
Jag läste ut Jellicoe Road. Den tog plats på min tre-bästa-böckerna-i-världen-lista. Det är ganska starkt gjort. Jag ångrar intensivt att jag inte läste den genast. Verkligen.
Min tre-i-topp-lista är: Det är så logiskt alla fattar utom du av Lisa Bjärbo, Alif the Unseen av G. Willow Wilson, Jellicoe Road av Melina Marchetta. Utan inbördes ordning. Förutom att Det är så logiskt(...) kanske är lite, lite bättre än de andra. Den är min kompis, min bästa vän. De andra är bara bekanta än så länge.
Kriteriet på en bra bok är att det inte bara är ord utan text.
I mitt huvud har nog solen gått ner nu
Den där ganska nya sången av AKI och Kapten Röd, När solen går ner.
Det finns en textrad där, eller ja, rätt många, men en speciell rad jag skulle vilja göra om. Jag är faktiskt inte exakt säker på hur den går på riktigt, bara att den inte går så här.
Så, min version är "Vi är paprikor i spelet inget mera". Tänk på det när ni hör den. Det kommer där efter grisarna någonstans.
Varför svenska är bättre än finska
Bevismaterial:
Finska: Punavalkoraidallinen polkajuuri
Svenska: Polkabeta
Det var en gång en sandbank
Och i den här sandbanken bodde det fiskar. Fiskarna var små barnfiskar och hade mycket spring i fenorna. Hela tiden sprang de omkring i sanden. Vattnet var hela tiden i rörelse.
Därför frös inte isen och människorna aktade sig noga för det stället.
(Det här skulle man kunna kalla konstsägen, den berättar om något man inte förstår och författaren är känd, jag.)
Hur många gånger?
Jag undrar, hur många gånger kan man egentligen behöva sticka om samma sak?
Jag är nu uppe på tredje, och "tredje gången gillt" skulle MYCKET gärna få visa sig från sin allra mest sympatiska sida.
Jag menar ju liksom det, att det är en lovika-vante, en minskning i en lovika-vante, och hur svårt kan det vara egentligen?
Vill ni veta? Det kan vara mycket svårt.
Jag tror jag är rädd för skogshuggarmaskiner
Ja, jag säger då det. Skräcken en sådan maskin kan framkalla när man är ensam i skogen, och det är mörkt, den förstår ni inte.
De borde ha åldersgräns. Och förvarningsskyltar. Så att man vet liksom.
Förutom för min skull så borde man ju ha dem för träden. Ingen tänker ju på dem. Hur tror ni det känns att helt plötsligt bli nerhuggen? Utan förvarning. Man måste ju åtminstone ha en chans att försöka fly.
Gällande min playlist
Fortsättning på
det här inlägget. Sak 2 där, om ni undrar.
Jag skulle ju kunna ta bort de dåliga låtarna i slutet. Tänkte jag. Men sen så tänkte jag pånytt och då tyckte jag att de kunde vara kvar.
På grund av tre saker:
1. Jag orkar inte ta bort dem.
2. Jag vet inte vilka som jag ska ta bort för de har nostalgiskt värde de flesta.
3. Det är ingen poäng att ta bort de sista för så långt ner orkar man aldrig lyssna.
Jag har kommit på
1. Varför jag älskar julen.
2. Varför jag älskar mössor.
3. Varför jag älskar julgodis.
4. Samt övrigt godis.
5. Varför mamma alltid säger att man inte ska äta för mycket julgodis.
Eller annat godis.
Söderns tropiska temperaturer
Som ni märker är det varmt och skönt här hemma hos oss. Det känns inte så där kallt. Jag lovar. Dessutom är det mycket varmare egentligen.
Påstås det.
Några saker
Sak 1. Anni äter knäck med pappret på. "Det är så svårt att få bort det. Och det smakar typ ingenting. I själva verket är det rätt gott"
Sak 2. Min Spotify-playlist är som en sån där tonad sida i powerpoint.
Först är det moderna poplåtar (typ Rihanna, FUN., Swedish House Mafia), sedan vad jag kallar "trettioårskris prettomusik", citat stulet ur Välkommen Hem av Johanna Lindbäck, (typ Säkert!, Håkan Hellström, Marit Bergman) och till sist, en salig blandning dåliga låtar som jag under en kort period av min Spotifykarriär tyckt ha varit bra och sen inte tagit bort (där finns till exempel Kim Wilde, Eric Saade, Face 84).
Sak 3. När svarta tuschpennorna tar slut kan man alltid skriva med glasyr på julkorten istället. För vi har jättemycket glasyr hemma. Sex tuber.
Eller så kan man ta en annan färgs tuschpenna om man känner sig konservativ.
Ordförvandlingsprogram
Dagens briljantaste idé. Typ, man skriver en massa ord, och vips så förvandlas orden till nåt trevligt. Kanske en roman eller en prins eller så.
Ni får tacka Vixan för det här. Egentligen tror jag det var ordbehandlingsprogram det handlade om men icke, nu kör vi med ordförvandlingsprogram!
Om ni tycker att den idén inte kan ha varit den bästa så kan ni få smaka på vår kola vi gjorde. Då inser ni att ordförvandlingen överträffar det med hästlängder.
Kolan var nämligen aningen bränd. Det slutade med att vi använde den som skämtpresent åt killarna i klassen. Och åt två tjejer från C som absolut ville ha godis av oss. Dagens roligaste stund!
Snart är det jul
Jag vet inte om jag är i julstämning ännu. Jag lutar åt svaret nej.
Oavsett så har jag gjort jättemycket julgodis idag, och inte ens ätit upp särskilt mycket.
Vid närmare eftertanke nästan inget.
Vid ännu närmare eftertanke så gjorde jag nog inte särskilt mycket heller.
Imorgon ska vi åka och förlora skolornas handbollsturnering. Jag är realist.
En sista sak innan slutet
Om 12.12.12.12.12.
Typ bara att, var det verkligen nödvändigt för alla att uppdatera sin status OCH sin blogg med det. Jag menar, det var väl rätt coolt och så, men ändå. 20.12.20.12.2012 kommer ju snart och sen 09.10.11.12.13 och det är ju liksom lite coolare. Lite så där alternativt.
Lite hippie.
Men jag förstår er för jag satt också och väntade på det och var helt JEE när det hände men alltså det glömmer vi.
