Ellens Blogg

Pappa har utfärdat utegångsförbud för alla sjuklingar idag. Alltså för mig. Ganska skönt så behöver man inte gå ut. Istället gör jag som pappa sa, sitter i ett hörn som gammelmormor och virkar och lyssnar på spotify. Nästan som pappa sa, skillnaden är att jag stickar. Och försöker komma på lösningen på ett jättestort bekymmer. Verkligen jättestort. Inte. Frågan är om man kan gå omkring med ett halsband där det står "snälla bli min". Jag har inte kommit till ett svar ännu. Plus att jag är sur på en person för att hon/han inte är född på en måndag utan en söndag. Nu tänkte Wilma, Beckis och Rose, nej Ellen, nu har du spenatat för mycket. Men till mitt försvar. Det är inget om det. Faktiskt.

Alla, inklusive jag, tycker att nån borde baka bullar nu. Tyvärr tror jag inte att jag klarar av det. Ni vet ju hur proffsig jag är på det här med matlagning. Jag har visserligen kommit på lösningen. Jag ska börja göra babymat. Babymat behöver ju inte vara så starkt kryddad (onsdagens smaklösa kyckling i tankarna), inte ha så bra konsistens (krusbärskräm från i höstas, den blev bara soppa), inte vara så fin (mockarutorna från förra våren, se bild nedan) och det gör inget om det är lite hårt (mina legendariska scones). Man mosar ju ändå allt. Medge att det var en ganska bra plan. Dessutom tycker mamma att trettonåringar inte får äta babymat alltså får jag aldrig ha piltti med mig till handisturneringar. Skulle jag däremot göra dem själv skulle jag ju få. Så, feel proud of me, jag har i princip räddat världen och kommit med lösningar till alla problem. Förutom det där med halsbandet. Men med tanke på hur bra flyt jag har på idéerna nu så lär jag klara av att fixa det också.


Mockarutan, bild från 31.1.11. Se hela inlägget här.