Ellens Blogg

Ja, så är det. Vi kom till farmor och farfar och det dröjde inte länge innan bandet var samlat. På repertoaren: Dansen på Sunnanö, Änglamark och Viva la Vida. Vi är väldigt mångsidiga.

Tågresan gick som den brukar. Alltså inte som planerat. Det är ju VR så tänk om det skulle vara som det ska. Vårt tåg som skulle gå från Helsingfors till Seinäjoki och där dela på sig i två, en del till till Uleåborg och en till Vasa var typ sönder eller något, det fanns i alla fall bara sex vagnar fastän vi var passagerare för tolv. Alltså bytte vi tåg i Tammerfors. Vi, jag och Albert, en fiol, två par skidor, en hockeyklubba, en ryggsäck, en handarbetskasse och tre väskor.

Det blev ändå positiv utveckling, det var förstås inte numrerade sittplatser och vi hamnade i första klass med mycket mera utrymme än i trånga pendolino. Och jag blev mycket starkare eftersom jag bar allt utom skidorna, hockeyklubban och fiolen från perrong två till perrong fem.

Nu skiner solen och farmor lagar pasta och till kvällen far vi troligtvis och åker skidor till Öjberget. Och Albert har redan spelat fiol. Utan att vi har behövat slåss om det.

Och mamma vet du, vi slogs bara lite om den där saften i tåget.