Inte för att jag tror det men ändå

Om ni såg någon, som satt på bussen och blundade hela vägen hem, så skulle det kunna varit jag, men jag tror inte det, för jag kollade noga att ingen jag kände kom på och undrade varför jag satt och blundade i bussen. Typ "Hej Ellen! Vänta, sover du?" för det kanske skulle bli lite pinsamt.
Anledningen till att jag blundade var ett litet experiment. Pappa var på ett seminarie eller något förra veckan och nu har han pratat alldeles otroligt mycket om hur man lär sig åka buss och gå över gatan om man är blind så då måste jag ju leka blind ett tag. Det är alldeles jättelogiskt egentligen.

För mig åtminstone.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0