Ellens Blogg

Jag spelade bara fel på ett ställe. Men det var lite konstigt, för jag var lite för onervös. Fast publiken bestod av kanske tio personer. Och jag spelade bara halva min repertoar. För hon som jag spelar en av sångerna med var borta.

Här hemma så är ledmotivet för tillfället Guldet blev till sand ur Kristina från Duvemåla. Nån sjunger eller spelar den hela tiden. Verkligen hela tiden. Min favorittextrad är "Över prärien kom vi till en öken. Vi gick vilse och började se spöken." Det är ett rim som håller sig där på min nivå. Dessutom har den delen väldigt enkla ackord (C och F) och den går såpass lågt att jag kan sjunga den. Allt är positivt.

Förresten, från och med igåroch två veckor framåt älskar jag mattetimmar. Kanske för att jag inte behöver ägna mig överhuvudtaget åt matematik om jag inte känner för det. Vilket jag inte gör.