Man kan åka slalom i kurvan över min intensitet under ett dygn.

Jag vaknade med ett ryck och mina tankar gick ungefär så här, "Tänk om nån annan har hunnit ploga!", "Ingen har ens väckt mig, jag somnar om.", "Får man somna om verkligen?", "Jag borde ändå gå ut och ploga.".
 
Tjugo minuter senare väcker pappa mig.
 
Jag kommer just och just ihåg att äta frukost innan jag med mycket energi och entusiasm tar emot förmiddagens to-do-list. Möblera om för att julgranen ska rymmas (Yes!), gräva fram julgransfoten och julgransmattan från husets värsta håla, vinden (I can do it, inga problem, ska jag ta fram nåt annat när jag ändå håller på?), ta in skinkan (småfix, tar en sekund kanske?), skotta gården (Min snöskottning! Som jag har väntat!) och ved (jag glömde bort vad jag skulle göra med veden och den var bara ved på min lista, men jag högg lite och bar in lite och tittade lite på resten).
Efter allt det här bar jag madrasser runt i huset men sen, sen tog min hela energi helt slut och jag la mig på soffan en stund och sen la jag mig på soffan en liten stund till.
 
Och nu vet jag inte vad jag ska göra men jag tror att det är julgodis. Blääh.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0