Reflektion över bloggvärlden version flum
Ibland när jag bloggar (ganska ofta faktiskt) funderar jag över varför nån skulle vilja läsa vad jag skriver. När jag skriver det här undrar jag varför nån skulle vilja läsa om vad jag tänker när jag skriver.
Alla dessa tankar, eftersom jag lätt själv blir jättefrustrerad på andra människors bloggar. Typ Varför skulle jag bry mig om när du städar din hamsters bur? Sen. Sen tänker jag att jag är likadan själv. Sen får jag lätt ångest. Sen biter jag ihop och skriver lite till och kollar frenetiskt på besöksstatistiken bara för att se att det inte finns nåt att se och sen kollar jag pånytt för tänk om nån just har kollat eller tänk om jag läste fel. Sen ökar ångesten och jag läser nåns blogg om nåt hen har gjort som jag inte bryr mig om och suckar och så kollar jag statistiken igen.
Då funderar jag ganska mycket på varför jag gör det här och varför typ miljontals (obekräftad siffra) andra människor också gör det dagligen och på hur konstig människan är egentligen och livet och världen och mänskligheten och inte minst jag själv.
Sen skriver jag det här inlägget och kan stoltsera med det flummigaste jag skrivit hittills ever och varför skrev jag det egentligen?
Jag kanske är lite trött bara, okej?
Kommentarer
Trackback
