Ensam och desperat

Ingen i min familj vill prata med mig längre. Så går det när man är ensam hemma tre dagar i sträck.

Därför sitter jag i ett hörn och petar på min telefon istället. Och är inte alls melankolisk och sorgsen.

 

Uppdatering: Det var ett skämt. Nej, det var det kanske inte, men det var väldigt överdrivet. Ni behöver inte oroa er över mitt sociala liv. Inte så mycket i alla fall.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0