Snart missar jag kakan!
Mycket sorgligt. Speciellt med tanke på att jag bakat den nästan själv. Och att den, trots föregående, gick att äta. Anni säger att det var för att hon hjälpte till. Jag tror att det var för att jag hjälpte till.
Tänk av så olika åsikt man kan vara.
Men i alla fall. Kakan promenerade nyss ner till stranden. Tillsammans med saft. Och kex. Och om jag ska ha lönar det sig nog att närma sig med fart. För det var inte mycket kvar. Dessutom ska Albert åka vindsurfingbräda (jepp) bakom vår snurra på 9 hästkrafter som när som helst ramlar i bitar. Och ingen av de inblandade parterna har gjort det här förr. Varken motorn eller Albert.
Så jag tror jag vill se det här. Faktiskt.
Och alla myggor som läser det här. PASSA ER! Snart ligger ni krossade över mitt golv. Det är lite synd jag vet, men det känns sannolikare att döda er än att försöka uppfostra er så att ni inte sticks.
Kommentarer
Trackback
