Ellens Blogg

Utan hjälp av min kropp.
Jag fattar inte hur jag kan bli så trögtänkt efter två dagar i skolan. Jag är helt slut. Dagen idag var egentligen inte särskilt ansträngande. Tempusformer, hissaprojektet om klassisk musik, två timmar bildkonst där vi ritade elefanter och ganska slapp gympatimme. Efter det hem till Beckis och bara vara en stund innan labbet.
Där jag nu har kommit till alla möjliga sextondelsnoter och annat hemskt. Typ punkterad åttondedelspaus. Det är förvånandsvärt svårt att räkna dem med alla punkteringar. Borde kanske lappa hålen ...

Imorgon ska jag för en gångs skull till pulkabacken och har inte ens bråttom hem till något annat än bokbussen. Jag har faktiskt reserverat typ sju böcker som nästan alla verkar helt jättebra. Tyvärr har det hänt förr att jag har haft höga förväntningar och sedan blivit totalbesviken på kvalitén. Äsch, positiv inställning så kanske böckerna blir bättre.

Fatta att det bara är två dagar till min födelsedag. Det som nyligen var två månader! På ett sätt synd att det har gått så snabbt, men tänk om man skulle vänta och vänta och ingenting skulle hända. Man skulle bli kvar på samma eländiga mattetimme och tiden skulle ha stannat. Då skulle man inte kunna göra något annat heller för det skulle hela tiden vara exakt samma klockslag och man kan ju inte göra flera saker samtidigt.
Då skulle man ju måsta räkna samma mattetal tills man dör för man kan inte gå framåt för då gör man flera saker samtidigt.
Då skulle man aldrig kunna dö heller.

Alltså skulle alla sitta kvar i helt samma positioner fast i samma andetag och då är man ju död.

Slutsats: Stannar tiden, dör man.

Min pyttelilla filosofiska sida visade sig starkt. Kanske för att den blev stor andel av hjärnan för att den smarta krympt ihop till en enda liten klump och ser ut som ett russin. Ett sultanrussin.

Jag bestraffar er inte om ni inte riktigt hängde med i svängarna här på slutet. Ni kan ju alltid läsa det på nytt ... =D