Konsertiskt efterord

Ja, fråga mig inte vad jag menar med rubriken, det var bara något som flög i mig.

Vi var alltså på konsert, Annis. Det var bra, bättre än jag skulle klara, jag är nämligen en mild musikalisk katastrof (inte riktigt, men nästan).

Nu gör jag snart en klassiker, missar kvällsmålet. Men jag ska rusa hela vägen till övrevåningen så kanske jag hinner...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0