Ellens Blogg

Om några år är det jag som står närmast scenen på Håkan Hellströms konserter. (Eller kanske om ett år. Pappa slängde ut ett löst löfte om att jag skulle få komma till Peace & Love som trettonårspresent.)
Det ska vara jag som står där med mina kompisar och gråter i alla sorgliga låtar och sjunger med som om vi vore galna. Och det är vi väl också.

Jag ska koncentrera mig på att kolla nu, det kom en bra låt nu nämligen.