Ellens Blogg

I dagens första inlägg. Jag var så ivrig över bronset då så jag kom inte ihåg det. Men den viktiga saken var att bussen för första gången sedan jag flyttade hit (tror jag) för tre och ett halvt år sedan inte stannade på hållplatsen mitt i Katlabacken. Ja, backen här utanför oss heter så. Det är jag som har döpt den. Den är nämligen lika hemsk som Katla (ur bröderna Lejonhjärta) att cykla upp för. Därför. Jag tycker att det är ett bra namn men ingen har använt det på jättelänge så det är lite sorgligt. Nu kanske det blir lite mer använt när "den mycket kända bloggaren Ellen" skriver om den. Jag är inte särskilt känd (inte alls), men vadå? Det är kuligare att skriva så. Och låter proffsigare. Tar tillbaka det låter nog snarare lite "wannabe proffsigt" eller "tror att jag är proffsig proffsigt". Proffsig är så som fukost ett fult ord. Åtminstone i min värld.
Fina ord är tält, ängel, himmel, grotesk och radikal. De fyra första har jag och min kompis bestämt att är Upplands landskapsord nån fnissig kväll i solskenet förra sommaren. (Ja, jag försökte låta lite så där som jag lät som jag inte kommer på ordet för och egentligen lät jag inte alls)


Jag tog en bild med min mobil på en massa vitsippor i björkskog som såg så vårig ut men jag vet inte hur jag ska ladda upp dem på datorn. Pappa kommer hem imorgon så han får hjälpa. Jag ska förresten på barnkörsstämma. Så ni får ett "reportage" om det också. Imorgon kväll.