Ellens Blogg

Och säger jag det, så då menar jag det.

Jag tror jag gick ut med seger. Alltså behöver jag inte åka med till Ikea. Tur det, jag har ju sett fram emot att vara hemma den här helgen i en månad nu.

Mina nästa tre helger är också bokade, så nu njuter jag allt jag kan. Och städar rummet. Och gör läxor.

 

Sen när jag har städat rummet och gjort läxorna (Matten är som tur är redan gjord. Och kemin. Så det är bara finska och tyska kvar.), ska jag, om det finns dag kvar, gå ut och fota och gå och simma i havet. Gå ut och fota eller gå och simma i havet. Gå ut och fota när jag simmar i havet.

Det finns otaliga möjligheter. Och kom inte och säg att det är kallt i vattnet, det vet jag redan. Problemet är bara att jag inte har varit och simmat från simstranden här nära en endaste en gång på hela året. Så kan man ju inte ha det, alltså bär det av.

 

 

Jag funderar ännu på tre olika alternativ, bikini, simdräkt, våtdräkt. Eller torrdräkt, men då räknas det inte.

 

TITTA ELLEN HAR BILDER I SIN BLOGG! Det kanske finns en chans för mänskligheten faktiskt.

 

Jag blev VÄCKT på fel sida. En timme innan väckarklockan. Av mamma, som sa "Ellen, kom ihåg att du ska cykla idag!". Det diskuterade vi igår också. Till sista vaken stund. När jag sedan steg upp ringde mamma igen, till hemtelefonen, "Ellen, varför svarar du inte i den egen telefon? Kom ihåg att du ska cykla idag!". När jag kollar min egen telefon har jag fått ett textmeddelande. Av Anni. "Ta med mat eller pengar. Mycket".

Då är jag redan arg.

En liten stund senare ser jag min telefon, ett nytt meddelande, pappa. "Gomorron Ellen, det är klart du ska cykla!".

 

Förstår ni att man kan få gråa hår för mindre. Dessutom hade jag historiaförhör idag och det höjer väl inte direkt humöret. 

 

Men imorgon, då ska jag sova länge! Den som väcker mig då, stackars den lilla själen.

 

Nu fick jag ett par nya sockor. Det var faktiskt ganska trevligt.

 

 

Det kändes lite så idag på seglingarna. Både fysiskt och psykiskt. Nä, mest fysiskt faktiskt. Seglingsnämnden kunde inte själv se i vilken ordning vi kom i mål för de såg inte alls ut till målet, seglarna själva såg inte märkena förräns de var nästan på dem. Det var alldeles otroligt fascinerande.

 

Pappa ska förklara nån viktig situation från idag nu. "Int vet jag om jag vill höra nu" "Jo du vill nog. Titta nu"

Jag tittar ändå inte. 

Vi konstaterade också att Anni och jag är på samma poäng inför sista serieseglingen nästa vecka och Albert ett poäng efter. Det kan bli spännande det här. Hoppas det blåser mycket.

 

Min buss går om åtta minuter. 

 

Det var Cecilias kams fel att jag har bråttom. För den fastnade i hennes hår så att jag ägnade en timme åt att reda ut det. Jag ska aldrig använda kam.

 

Nu ska jag åka och segla och en kompis i metron konstaterade, "det kommer nog inte går så hårt idag". Oh you say. Jag kommer sitta och guppa där sist igen.

 

Hejdå nu måste jag gå. Ett otroligt bra rim.

Dagens ord. Mhm. Jag har retat gallfeber på ganska många med att hela tiden svara "mhm" på allt de säger. Det känns lite nonchalant. Samtidigt är det ganska svårt att sluta när man väl börjat. Kan jag säga av erfarenhet.

 

Dagens händelse. När jag råkade bryta av min minnessticka så att den inte fungerar längre och så att allt jag hade på den försvann. Hoppas ännu på att pappa kan rädda den.

 

Dagens happy moment. När jag vann överlägset hela svarta gruppen. Det kommer jag leva på ännu länge. Minus att jag sedan förlorade hela svarta gruppen överlägset. Jag behövde inte ens runda kryssmärket för jag var så långt efter.

 

Nu ska jag nog äta lite godis eller vad det nu var pappa erbjöd. Och sen ska jag sova.

Så sägs det. Sen säger samma person - nämneringanamn - att jag som middag imorgon ska äta tre "juustohampurilaiset" från "The local McDonalds" med "hans cash".

Jag vet inte om jag kan ta det på allvar.

 

Annars så har vi tydligen femton minuter på oss. Säger lillebror. Sen säger han "Eller nej, vi har så mycket tid vi vill ha". Tänk om det skulle vara så enkelt. 

Anni och jag har en lösning på det problemet faktiskt. Vi vet bara inte hur vi ska förverkliga den. Lösningen heter NET (Non-Existing Time) och går ut på att det finns tid som liksom inte finns. Hålrum i tiden, så att man kan göra tråkiga saker och ändå inte förlora tid. Jag skulle verkligen behöva det. Det och kanske tre timmar till i dygnet eller något.

 

Dagens skämt heter "Katt + rosa = Pink Panter". I förkortad version. Jag kom på det själv. Men tyvärr förstod jag inte det roliga i det. Vill ni veta vad som var roligt får ni fråga Cecilia, att döma av hur mycket hon skrattade fanns det nog något kul i det.

Eller så hade jag just då tre meter lång näsa och skägg.

Det har hänt. Tidigare hatade jag hård vind med hela mitt hjärta. Nu hatar jag lätt vind med hela mitt hjärta.

 

Jag hade sett fram emot en träning idag där det blåste ganska mycket, nästan lite för mycket. Istället, blåste det kanske tre meter per sekund, från land, alltså jätteskiftande, och jag slog fel på vartevigaste ett skift. Min serie på fyra starter såg ut så här: 8, 9, 9, 9. Med fanns 9 deltagare. Min 8 var efter att nästsista båten (som senare blev sist) tappade spiran.

Jag är så stolt över min prestation men jag ger aldrig upp och hoppas att det blåser lite mer på onsdag.

Jag lovar. Och ingen behöver veta att jag inte hade några bytesbyxor med mig till kappseglingarna idag och gick omkring i långkalsonger. Det var liksom inte viktigt. Viktiga saker ska jag inte glömma efter mig. För då får man datorförbud. 

Det hände mig. Lite sorgligt faktiskt.

 

Sen senast har jag: kappseglat, ridit, spelat piano, blivit sekreterare i elevkåren, seglat, seglat mera, seglat i hård vind, kappseglat mera, kappseglat i ösregn.

Det har varit ganska trevligt faktiskt. Idag fick jag dessutom pris för min prestation (nördfaktor på föregående mening: rekordhög). Jag blev faktiskt sjätte. Men jag är inte särskilt nöjd för det, men, min signaturmelodi har ju alltid varit "Nöjd" av Veronica Maggio. Där refrängen går "Aldrig nöjd, aldrig nöjd, ingen kan vara perfekt det kan jag förstå men herregud jag kan få bättre än så". 

Det har jag sagt tidigare tror jag. 

 

Nä nu spårar det ur, jag kommer med nåt lite vettigare i morgon. Tills dess kan ni fundera på vad tankesmedjan och järnväg har att göra med varandra, och så kan jag berätta det om jag kommer ihåg.

 

Förslag till lösning på problemet: Gå och sova. Alltså inte GÅ OCH sova. Först gå. Sen sova.

 

Förslag till allmän utväg och uppskjutning av problemet: Sitta på datorn en halvtimme till och läsa kappseglingsreglerna för nästa år eller annat roligt. 

 

Mest lockande lösning: Lösning 2.

 

Jag är så bra på att analysera mina problem tycker jag. Vill någon ha hjälp med lite problemanalys kanske?

 

Vi har varit och seglat lag-FM i optimist och vi är helt klart sämst. Men det gör ingenting för vi hade roligt ändå.

Nåt sånt brukar man väl alltid säga?

 

Oavsett kuligheten så var det väldigt växlande väder. Alltså väldigt. Olika väderfenomen vi har kunnat beskåda på nära håll under våra äventyr på Tusbysjön:

 

Hagel

Regn

Sol

Moln

Regnbåge

Blixtar

Vind 0-4 m/s

Vind 4-8 m/s

Vind 8-12 m/s

Byig vind

Passage av åskmoln och vindväxlingar med det

Sol samtidigt som regn

Sol från mulen himmel

Dagg

 

Och ja, det var väl ganska kul.

Jag har haft dagsverke idag. Och tillbringat dagen på HBL:s redaktion. Var jag har dammsugit bokhyllor.

Det var faktiskt ganska mycket damm i bokhyllorna. Jag tror inte jag vågar kolla här hemma.

Lite underhållande var det kanske att den största delen damm fanns på hyllan där böcker av Zacharias Topelius och Strindberg bodde.

Minst damm fanns det på tidningens egna arkiverade tidningsböcker eller vad det nu är. I alla fall var det fanns gamla tidningar.

 

Förutom detta har jag läst min första bok nånsin på norska och väntat tjugotvå minuter på bussen.

 

Nu ska jag cykla till stallet. Efter att jag har ätit något.

 

Om jag ännu efter detta orkar med något ska jag ta mig i kragen och leverera en ordentlig utskällning åt mig själv för att jag är så dålig på att uppdatera.

Hur mycket hinner jag slösurfa och ändå hinna till bussen? Livets stora fråga. 

 

Igen har jag dåligt samvete för att jag inte bloggar. Det är min nya princip som gör det. Den nya principen går nämligen ut på att när jag kommer hem från vad jag nu har ägnat kvällen åt, så får jag inte göra läxor längre eller vara desto mera på datorn.

Och eftersom jag inte har någon annan tid. Så ja. Det blir lite svårt det här. Men kommer jag inte i säng på kvällen så lär jag inte komma i tid till skolan en endaste en dag. Lite synd kanske. 

 

Speciellt med tanke på att efter tre förseningar får man kvarsittning. Och det ordnas bara kvarsittning en gång i veckan. Så jag skulle liksom gå över. Jag skulle inte ens hinna sitta efter.

Jag har klarat av det jättejättebra. Att skjuta upp läxor alltså. Så nu tvingas jag sitta och "stressrita" en bild på nån familj från vår finskabok. En bild som jag dessutom ritat en gång redan, men som försvann. Tyvärr. Jag misstänker att den är mellan en av mina böcker, i skåpet i skolan. Och eftersom jag inte är säker på det, så måste jag göra en ny. För är den inte där kan jag inte gärna göra den på tio minuter imorgon på morgonen i skolan.

 

Jag förstår inte på vilket sätt jag blir bättre på finska av det här. Verkligen. 

 

Men bullarna var goda. Vi åt upp hälften.

 

 

Därför hinner jag inte blogga. Till exempel har jag varit på bio! Femte gången i hela mitt liv, tala om att man känner sig lite efter. Dessutom har endast två av dessa fem gånger varit "frivilligt", de andra har varit kalas eller skolutfärder.

Dessutom har jag bakat bullar. Viktigt. Mycket viktigt. Fast jag har inte smakat ännu. Men jag ska tydligen göra det enligt resten av folket.

 

Och så har jag cyklat 42 KILOMETER! På en dag. Så jag håller fortfarande på att ta igen mig. Med bullar.

 

Hejdå. Om nån vill ägna sig lite åt tyska pluraländelser kan jag bifoga det också men först ska jag skjuta upp det där med läxor lite till.