Annors bara
Läste slut en bok jag trodde skulle vara jättebra igår. Vet inte om den uppfyllde alla mina förväntningar. Kanske borde läsa den på nytt och se om jag kan leva mig in i den bättre då.
Födelsedagspresenter



Fina bilder eller hur. Jag håller standard... =)
Tretton!
Nu regnar det!
Min hjärna känns som om den skulle ha klättrat upp för Alpe de Cermis
Jag fattar inte hur jag kan bli så trögtänkt efter två dagar i skolan. Jag är helt slut. Dagen idag var egentligen inte särskilt ansträngande. Tempusformer, hissaprojektet om klassisk musik, två timmar bildkonst där vi ritade elefanter och ganska slapp gympatimme. Efter det hem till Beckis och bara vara en stund innan labbet.
Där jag nu har kommit till alla möjliga sextondelsnoter och annat hemskt. Typ punkterad åttondedelspaus. Det är förvånandsvärt svårt att räkna dem med alla punkteringar. Borde kanske lappa hålen ...
Imorgon ska jag för en gångs skull till pulkabacken och har inte ens bråttom hem till något annat än bokbussen. Jag har faktiskt reserverat typ sju böcker som nästan alla verkar helt jättebra. Tyvärr har det hänt förr att jag har haft höga förväntningar och sedan blivit totalbesviken på kvalitén. Äsch, positiv inställning så kanske böckerna blir bättre.
Fatta att det bara är två dagar till min födelsedag. Det som nyligen var två månader! På ett sätt synd att det har gått så snabbt, men tänk om man skulle vänta och vänta och ingenting skulle hända. Man skulle bli kvar på samma eländiga mattetimme och tiden skulle ha stannat. Då skulle man inte kunna göra något annat heller för det skulle hela tiden vara exakt samma klockslag och man kan ju inte göra flera saker samtidigt.
Då skulle man ju måsta räkna samma mattetal tills man dör för man kan inte gå framåt för då gör man flera saker samtidigt.
Då skulle man aldrig kunna dö heller.
Alltså skulle alla sitta kvar i helt samma positioner fast i samma andetag och då är man ju död.
Slutsats: Stannar tiden, dör man.
Min pyttelilla filosofiska sida visade sig starkt. Kanske för att den blev stor andel av hjärnan för att den smarta krympt ihop till en enda liten klump och ser ut som ett russin. Ett sultanrussin.
Jag bestraffar er inte om ni inte riktigt hängde med i svängarna här på slutet. Ni kan ju alltid läsa det på nytt ... =D
Europa ser plötsligt helt annorlunda ut
ETT ÅRS BLOGGANDE!
Har haft handisträningar ikväll men har annars inte hunnit göra nästan någonting. Nästa på listan är att sätta bokpappet på Alberts mattebok och förhöra Anni på bige.
Undrar hur jag ska klara det
Men jag kanske inte ska ha så bråttom. Det är väl bra om jag klarar första veckan innan jag börjar tänka på sommarlovet...
Sitter och (försöker) virkar en uggla. Det blir inte helt som på bilden. Bild får ni så snart jag är klar med den. Hoppas snart för jag är väldigt nyfiken på hur det blir. Om det blir.
Största problemet just nu är att jag inte kan bestämma mig för om jag borde ta mina nya tuschpennor till skolan imorgon eller inte.
Får det lov att vara?


Ganska likt riktiga cupcakes som ju kan se ut så här:

(De vi bakade för en dryg vecka sedan)
Nu ska vi se alla stackars manliga världscupskidåkare klättra knappt 500 höjdmeter i en slalombacke. Senare på eftermiddagen damerna.
Kallt som vanligt
Jag ska gå upp tror jag. Det låter som att nån äter frukost.
Shoppingrunda

Hmmm... En blus. En vit blus. Och jättedåligt foto.

Inte riktigt lika dåligt foto men annars samma som förra.

Och den här ser ut som om jag alltid skulle ha haft den. Typiskt.
De två första var i princip födelsedagspresent. Jag fick lite födelsedagspengar av farmor att handla med på rean. Förtidigade pengar. Men jag fyller år om fem dagar!
Ett nytt skämt
Hög kvalité eller hur, säg det snabbt så låter det bra. Anni och jag sa så hela vägen när de skidade idag och hon kom trea! Trea i ett klassiskt lopp! Jag tror ett under har skett.
Pappa fixar nånting med en dammsugare som inte funkar och svor just ganska fint men nu verkar den funka igen. Anni lagar en toscakaka, tror jag. Albert sitter här bredvid och är tyst så att ingen ska märka att vi är på datorn och mamma skållar kanske mandlar. eller något annat roligt. Och gissa vad jag gör!!
Snön ligger
Anni håller på och bygger en häst av stolar och övar rätt tygelfattning eller något ditåt. Jag är inte så insatt men hon säger att jag kan få låna den och undrar varför jag inte har gett den idén till henne tidigare. Missförstå mig inte, det var inte jag som gav idén till henne. Oj, nu föll hon av hästen. Undrar om hon bjuder på tårta imorgon?
Jag har just lagat världens konstigaste lasagne. Lasagneplattorna är brutna till typ hundrondelar på vissa ställen. Om man fäller en nedlåtande kommentar om den får man ett streck i min bok. Och då får man inga julklappar av mig. Jag meddelar julbocken!
Om fem dagar fyller jag tretton!!
Virkade cupkakes
Här har det snöat och Albert kom just och meddelade att han skulle ut och skida. Innan frukosten. Han försvann och i och med att han klädde på sig liger halva hans klädskåp utspritt på golvet.
Jag ska fortsätta med mina cupkakes, den jag höll på med hade något fel igår (eller så gjorde jag felet) men det blev aldrig rätt antal maskor.
Här fortsätter produktionen

Jag tror jag ska lösa problemet med att göra knappar av leran jag fick i julklapp och måla dem och sen sy fast dem på lämpligt sätt.
Tjugo över ett går bussen så jag missar all dagens skidning. Annars är här ganska hemtrevligt. Förutom att tre av mina hårsnoddar är försvunna.
Senaste verket i verkstaden!

Bildkvalitén är som vanligt, dålig. Om ni undrar så var det inte meningen att den skulle se ut som en knäpp smiley utan planen var att det skulle bli vackert och lite rustikt så där som i alla inredningstidningar. Så tänk bort smileyutseendet.
Den är inte helt lyckad annars heller. Ena fickan är helt sned (Hur kunde jag lyckas? Jag nålade ju hur noggrant som helst) och handtagen lite korta, men på håll syns det inte. Mina verk ska oftast inte granskas petnoga på nära håll för då blir man besviken.
Kjol och halsduk

Suddig bild, men det var svårare än det ser ut.

Snygga bilder eller hur.
Till alla andra nördar med musikteori som specialinriktning, till tonartsramsorna måste läggas till Ciss dur i # och Cess dur i b. Då enligtmin smarta teori blir det gå du Axel efter hennes fisskars cisskonkorv och frosten berövade Essters asstrar dess gesstalt (sa) Cessi. Ganska smart eller hur.
Årets första snöbollskrig!
Kjolen blev klar i morse och jag har på mig den nu. Eftersom jag som det geni jag är förstås inte har kameran med här hos Casper och Ninni var vi är nu får ni inte bild förräns ikväll. Den blev ganska snygg ändå. När jag har min på påminner jag ganska mycket om lilla my eller pippi långstrump och Anni däremot ser helt ut som muminmamman. Ainos var inte klar ännu när vi for men den är samma modell och samma bottentyg, fickorna vet jag inte.
För tillfället pågår trestämmig vem-kan-segla-sång. Texten finns i många versioner, senaste och bästa är "... vem kan skiljas från och vännen sin, utan att Kalla torar". Alltså finlandssvenska "tora", göra bort sig. Tidigare idag satsa vi på svåra låtar, på repertoaren stod "Spanien", "Köp varm korv" och "Till Paris" och jag skötte om dansen.
Nu snart efterrätt och sen bär det av till mormor och morfar.
Också min fina blogg har sina brister...
Ikväll har jag gjort min halsduk klar. Ni får tror jag foto på den imorgon för jag håller på med en kjol som blir klar imorgon. Hoppas jag. Den borde, om inte jag gör bort mig riktigt mycket.
För tillfället är allt ganska bra. Alla andra barn har gått och lagt sig och mitt största problem är vad jag ska påbörja för nytt projekt efter kjolen.
Nyårsafton i Jyväskylä
Igår kväll kom vi efter en liten (ganska stor) felkörning fram till Jyväskylä där vi ska fira nyår med kompisar. Här är det tre minusgrader och lätt nysnö.
På morgonen idag var vi ute och promenerade och solen sken och allt det där som man borde fånga på jättefina bilder men jag hade förstås inte kameran med mig ut smart som jag är. Jag skulle väl i och för sig ha förfryst min fingrar så att de skulle ha blivit små svarta stenklumpar och ramlat av en efter en om jag inte skulle ha haft vantar på mig. Sen skulle jag bli en sån där legend som föräldrar berättar för sina barn, en därför-måste-du-ha-dina-vantar-på-dig-legend som skulle bli värre och värre. Efter några år skulle historien ha förändrats så att alla mina kroppsdelar bara svartnade och ramlade ihop i en liten svart hög.
För att vara realist har jag ganska bra fantasi.